Inkomstskillnaderna ökar i Sverige. Till stor del är detta ett resultat av att de med absolut högst inkomster i vårt land drar ifrån. Stora inkomstskillnader är problematiskt från ett rättviseperspektiv, men det finns även andra anledningar att oroa sig för ökade klyftor. Ekonomisk ojämlikhet är bland annat förknippat med lägre tillväxt och finansiell instabilitet.
I den nya LO-rapporten ”Makteliten – klyftorna större än någonsin” konstateras att näringslivets toppar kraftigt ökat sina inkomster under de senaste decennierna. I rapporten studeras inkomstutvecklingen för 50 VDar för de största bolagen inom sju svenska branscher. 1980 hade personerna som innehade dessa positioner en genomsnittlig inkomst motsvarande 9,1 industriarbetarlöner – 2014 var den genomsnittliga inkomsten för denna grupp 53,7 industriarbetarlöner.
En förklaring som ofta lyfts fram, när näringslivstopparnas höga och stigande ersättningar diskuteras, är att VDar precis som till exempel toppidrottare är ”superstjärnor” med unika begåvningar. Dessa aktörer antas dessutom ha en internationell arbetsmarknad kännetecknad av hög rörlighet över nationsgränserna. Om ett land inte hänger med i utvecklingen hävdas det att VD-flykt hotar.
Hög rörlighet bland företagsledare över nationsgränserna är dock ett antagande som saknar verklighetsförankring. I Makteliten-rapporten visar vi att svenska företagsledningar inte alls är så internationella som kan förväntas, givet deras omfattande verksamhet och försäljning utomlands. Mindre än var femte VD-tillsättning, bland de största svenska bolagen under de senaste 25 åren, var en utländsk medborgare. När utländska medborgare har rekryterats till dessa poster är det dessutom nästan uteslutande fråga om rekryteringar inom det egna företaget.
Tidigare studier har landat i liknande slutsatser. En studie som tittade på hela de högsta ledningsgrupperna inom svenska storföretag fann att även denna grupp utgjordes till cirka en femtedel av personer som saknar svenskt pass.[i] I bolagsstyrelserna är andelen ännu lägre, 2008 var den knappt 13 procent.[ii] En internationell genomgång av VD-rekryteringar till världens 500 största företag fann att över 80 procent var internrekryteringar. Av de externrekryterade VDarna var mindre än 4 procent rekryterade från utlandet.[iii]
Anledningarna till att inhemska eller internrekryterade kandidater tenderar att ro hem topposterna är givetvis mångfacetterade.Språkkunskaper och kulturella skillnader är naturliga barriärer. En annan möjlig orsak är de professionella och sociala nätverkens betydelse vid tillsättningar av ledande befattningshavare. För att minska risken med att hämta någon utifrån väljer företag ofta kandidater från det egna nätverket. Aspirerande företagsledare har i sin tur ofta välutbyggda nätverk i hemlandet. Nätverk som inte är lika mycket värda utomlands.
Ofta underskattas dessutom vikten av företagsspecifikt kunnande bland dem som vill betona marknadskrafternas betydelse. Forskningsresultat från USA indikerar att externrekryterade direktörer tenderar att medföra sämre resultatutveckling.[iv] Om djupgående kunskap om det egna företaget och dess omgivning fortfarande är centralt faller det sig naturligt att interna och inhemska kandidater har ett försprång.
Dessa forskningsresultat visar att ”internationella marknadskrafter” är en otillfredsställande förklaring till stigande direktörslöner inom det svenska näringslivet. Inom forskningen har flera andra möjliga förklaringar lyfts fram. Bland annat diskuteras styrelsernas självständighet – eller avsaknad därav. Detta antas innebära att VDarna har otillbörligt mycket inflytande och därmed också möjlighet att påverka sin egen ersättning (på engelska benämns teorin ofta ”managerial rent extraction”).
En annan möjlig förklaring handlar om signalvärdet i att ge en VD en viss lön. Amerikansk forskning[v] indikerar att styrelser, som riktmärke, ofta tittar på andra liknande företag när de beslutar om ersättningsnivåerna för en nyrekryterad VD. Ofta sätts lönen sedan på en jämförelsevis hög nivå (på motsvarande antigen den 50:de, 75:e eller 90:de percentilen i jämförelsegruppen) för att signalera att en värdefull rekrytering gjorts. Näringslivstopparnas stigande ersättningar är då en mekanisk process relaterad till signalvärden snarare än dessa personers faktiska värde för företaget.
Ökade ersättningsnivåer till näringslivstoppar har naturligtvisäven diskuterats utifrån mer generella teorier om ökade inkomstandelar för de med högst inkomster under de senaste decennierna, till exempel gäller detta förändrade samhällsnormer och kapitalinkomsternas betydelse.
Inom forskningen finns alltså ingen konsensus kring vad som orsakat stigande inkomster för VDar och andra näringslivstoppar under de senaste decennierna. Ett stort antal teorier har lyfts fram och diskuterats. Mycket tyder dock på att de snabbt stigande inkomsterna för topparna i det svenska näringslivet inte bör viftas bort som ett naturligt resultat av en internationellt konkurrensutsatt arbetsmarknad.
Blogginlägg skrivet tillsammans med Anders Eld, journalist och medförfattare till LO-rapporten ”Makteliten – klyftorna större än någonsin”
Referenser:
[i] Greve, P. (2009) International Mobility in Executive Labour Markets. Dissertation of the University of St. Gallen, Graduate School of Business Administration
[ii] Oxelheim, L; Gregorič, A; Randøy T. och Thomsen S. (2013) On the Internationalization of Corporate Boards. IFN Working Paper No. 951, 2013
[iii] High Pay Center (2013) Global CEO Appointments: a Very Domestic Issue.
[iv] Elson, C. M. och Ferrere, C. K. (2012) Executive Superstars, Peer Groups and Overcompensation: Cause, Effect and Solution. The Social Science Research Network
[v] Elson, C. M. och Ferrere, C. K. (2012) Executive Superstars, Peer Groups and Overcompensation: Cause, Effect and Solution. The Social Science Research Network
