Igår presenterade socialförsäkringsminister Annika Strandhäll och regeringen sitt förslag till medfinansiering i sjukförsäkringen. Detta innebär bland annat att arbetsgivarna nästa år ska betala 25 procent av sjukpenningkostnaden från och med sjukdag 91 (mer om detaljerna kan du ta del av här).
Att arbetsgivarorganisationerna snabbt var ute och sågade förslaget är inte förvånade. Samtidigt måste vi komma ihåg att svenska arbetsgivare, i en internationell jämförelse, slipper väldigt lindrigt undan när det gäller ansvaret för att förebygga ohälsa och underlätta återgången i arbete.
Visst finns goda exempel på arbetsgivare som tar ansvar för att skapa en god arbetsmiljö. Men hittills har det ändå varit alltför enkelt för allt för många att genom pressade arbetsförhållanden och dålig arbetsmiljö slita ut arbetskraften och sedan förvänta sig att andra ska stå för kostnaden. Arbetsgivarna behöver helt klart ett ökat tryck på sig för att bättre förebygga att ohälsa uppstår och att bygga en arbetsmarknad som tar tillvara på den arbetsförmåga som befolkningen faktiskt besitter.
Det är sedan tidigare känt att LO inte, så som exempelvis TCO, förordat en så kallad medfinansiering i sjukförsäkringen som en förstahandsåtgärd. Vi har istället lyft fram att det krävs en kombination av både lagstiftning och avtal för att effektivare motverka ohälsan och sjukfrånvaron.
Ett konkret LO-förslag är exempelvis att ge arbetsgivarna huvudansvaret för att samordna framtagandet av en individuell rehabiliteringsplan för hur den sjukskrivne ska kunna återgå i arbete. Brister ansvarstagandet måste det naturligtvis finnas verkningsfulla sanktioner på plats.
Ska vi få en fungerande arbetslivsinriktad rehabilitering och en smidigare återgång i arbete måste problemlösningen börja där nedsättningen i arbetsförmåga uppstår, dvs på arbetsplatsen. Det handlar om att bättre anpassa arbetsplatserna utifrån våra varierande arbets- och funktionsförmågor. I detta arbete är en kvalitetssäkrad företagshälsovård, som arbetar strukturellt och förebyggande, grundläggande. Även den som av hälsoskäl måste ställa om behöver effektivare stödinsatser, som utgår ifrån individens behov och inte är beroende av vilken riskgrupp hen tillhör.
Här tror LO att det går att komma långt genom olika typer av avtalslösningar. LO kan, ifall ett långtgående och omfattande trepartsavtal på området kommer till stånd, tänka sig att stödja ett avskaffande av den andra sjuklöneveckan.
När man analyserar ohälsoutvecklingen går det inte att bortse ifrån att vi idag på många arbetsplatser har en i det närmaste kronisk personalbrist och allt för slimmade och hierarkiska arbetsorganisationer, inte minst i välfärdssektorn. Därför är regeringens satsning på 10 extra miljarder till kommunerna och civilministerns arbete med att utveckla nya styrmodeller i offentlig verksamhet av största vikt om vi ska lyckas motverka sjukpenningfrånvaron.
LO har ett i grunden pragmatiskt förhållningssätt och är medveten om att många olika perspektiv och intressen måste vägas samman för att vi ska kunna nå fram till långsiktigt hållbara lösningar. Det bästa vore att staten och parterna på arbetsmarknaden, så långt det är möjligt, hittar fram till väl avvägda lagstiftnings- och avtalslösningar som kan anpassas utifrån de bransch- och sektorsvisa variationerna och förutsättningarna. Hittills har dock inte arbetsgivarnas organisationer varit särskilt intresserade av sådana avtalslösningar.
Därför är det bra att regeringen nu tar på sig ledartröjan och, med sitt förslag om utökat arbetsgivaransvar, sätter ökat tryck på arbetsgivarorganisationerna. När det gäller ett mer detaljerat omdöme angående det konkreta regeringsförslaget och dess negativa/positiva effekter kommer LO att noggrant överväga dem i sitt remissyttrande till den departementstencil som nu gått ut på remiss.
Så här långt kan man ändå säga att det är bra att regeringen tydligt öppnar upp för möjligheten att dra tillbaks medfinansieringsförslaget, ifall parterna kommer fram till lösningar som bedöms ha en likvärdig eller bättre effekt. Det innebär att arbetsgivarorganisationerna nu har möjlighet att visa att deras ofta uttalade vilja, att motverka sjukfrånvaron och skapa ett mer hälsobefrämjande arbetsliv, är mer än till intet förpliktigande retorik.
LOs uppmaning till arbetsgivarorganisationerna är därför: Låt oss nu gemensamt anstränga oss för att hitta fram till långsiktigt hållbara lösningar, som skapar ett rymligare och mer hållbart arbetsliv. Ett arbetsliv som bättre bejakar och tar tillvara på viljan att arbeta, också hos dem som har drabbats av partiellt nedsatt arbetsförmåga.
************************************
