Fackliga representanter från hela världen är just nu samlade i Genève. FN organet ILO genomför för 105:e gången sin arbetskonferens – för att försvara och stärka de mänskliga rättigheterna i arbetslivet.
Nästan 6 000 delegater från alla ILOs medlemsländer är på plats, det är ett unikt tillfälle att ställa regeringar mot väggen, om de inte respekterar de konventioner de har bundit sig att följa.
Under årets arbetskonferens i Genève ställs 24 länder inför skranket, däribland Storbritannien och Irland som båda har brutit mot kärnkonventioner om rätten att organisera sig fackligt och rätten för facken att förhandla för sina medlemmar.
Under de två veckorna diskuteras också för första gången hur anständiga arbetsvillkor för arbetare i alla delar av en varas tillverkningsfaser ska kunna stärkas. Mer än 80 procent av alla varor som tillverkas i världen passerar någon del av en produktionskedja. De fackliga representanterna vittnar om och om igen hur arbetare i varukedjorna kränks, utsätts för diskriminering, låga löner, barnarbete och även tvångsarbete. ILOs rapport som ligger till grund för diskussionen visar att när avståndet ökar mellan huvudföretaget och den som utför arbetet så ökar också risken för att arbetsvillkoren blir usla och att människors rättigheter kränks. Med det som bakgrund kräver arbetstagarna att det måste komma tydligare regler till arbetsgivare och regeringar som dessutom är bindande. En förutsättning för att förverkliga det anser arbetstagarna att det krävs en ny konvention som gör det möjligt att straffa regeringar som inte respekterar de grundläggande rättigheterna som arbetstagarna i produktionskedjorna måste garanteras.
Arbetsgivarna ser tvärtemot inte några behov av något regelverk som är bindande, man hänvisar till att det redan finns guidelines och principer som fungerar bra. Det blir väldigt tydligt att fack och arbetsgivare har helt olika verklighetsuppfattning. De ständiga övergrepp och brist på rättigheter för de som är mest utsatta visar att dessa riktlinjer endast blir papperstigrar utan egentlig verkan.
Hur stort ansvar ska det upphandlande huvudföretaget ha för att säkerställa att det råder ordning och reda i produktionskedjan? Det är en fråga som splittrar arbetsgivarna och arbetstagarna vid diskussionen. Regeringarna svävar ännu om hur stort ansvar som ska läggas på det enskilda företaget. Arbetstagarna anser att arbetsgivarna kommer undan för lätt genom att hänvisa att de har följt de regelverk och guiding principles som finns och att de inte kan göra mer. för facken blir det därför tydligt att det krävs bindande regler som fördelar att ansvaret för företagens produktiion ligger på det upphandlande företaget. Huvudmålet är att företaget ska ges ansvar för en varas hela produktionskedja.
Fack och arbetsgivare tecknar olika typer av globala avtal och ramverk mellan branscher och enskilda företag. Syftet är att kunna ge arbetarna i företagen rätten till anständiga villkor. Avtalen kan fungera effektivt för att kunna börja reglera arbetsmarknader. Arbetstagarna vid ILO framför samtidigt att avtal endast kan fungera väl om det också blir möjligt för människor att gå med i fackföreningar och förhandla kollektivt, om det inte finns en välfungerande social dialog och infrastruktur för fackliga rättigheter är det stor risk att situationen för arbetarna inte förbättras. En ny ILO konvention för Global Supply Chains kommer att kunna ge de rätta förutsättningar för att arbetsvillkoren kan förbättras och att de globala avtalen kan fungera mer effektivt.
Förhandlingarna kommer att fortsätta hela veckan, först när de slutgiltiga slutsatserna har röstats igenom kommer arbetstagarna i världens alla produktionskedjor veta om de kan lyfta blicken och möta en ljusare framtid.
