En väldigt glädjande utveckling under de senaste decennierna är att den globala ojämlikheten minskat – inkomsterna har blivit globalt sett mer jämnt fördelade mellan individer. Detta beror framför allt på att många människor i Asien har lyfts ur fattigdom.
Samtidigt har inkomstklyftorna ökat stort i många rika länder under de senaste decennierna. Enligt OECD har klyftorna ökat i 17 av 22 länder, mätt med den så kallade Gini-koefficienten för disponibel inkomst. I tre länder är inkomstojämlikheten oförändrad under perioden, medan den har minskat i endast två av de studerade länderna (Grekland och Turkiet) (Se diagram 1 nedan).
Diagram 1 Förändring av inkomstskillnader. Gini-koefficienten för disponibel inkomst per k.e. i OECD-länder, cirka 1985-2013
Källa: OECD Income Distribution Database (IDD) www.oecd.org/social/income-distribution-database.htm
Som vi kan se i diagram 1 så har inkomstojämlikheten under de senaste decennierna, mätt med Gini-koefficienten för disponibel inkomst – ökat mer i Sverige än i något annat OECD-land. Dock började Sverige från internationellt sett låga nivåer av inkomstojämlikhet – i början av 1980-talet var Sverige troligen det mest jämlika landet i OECD. Idag ligger vi på en elfte plats efter bland annat alla våra nordiska grannländer och flera centraleuropeiska länder. [1]
Globala vinnare och förlorare de senaste decennierna – Elefantkurvan
Det finns en del argument för att dessa två skeenden (minskad global ojämlikhet och ökad ojämlikhet inom rika länder) inte bara skett parallellt utan att det även finns en direkt koppling. Diskussionen rör huruvida de senaste decenniernas handelsliberalisering och ”globalisering” har gjort vissa grupper till vinnare och andra till förlorare.
Under de senaste månaderna har en figur kallad ”elefantkurvan” (se diagram 2 nedan) rönt en hel del uppmärksamhet [2]. Diagrammet visar förändringen av reala inkomster under de senaste decennierna i olika delar av den globala inkomstfördelningen (förändringen av den genomsnittliga inkomsten i respektive grupp). Kurvans siluett visar att de relativa förlorarna under de senaste decennierna (förutom de fem procent med lägst inkomster) är den del av den globala befolkningen som har inkomster mellan cirka den 75:e och 90:e percentilen i inkomstfördelningen.
Inkomsterna har i denna grupp, som bland annat inkluderar många låg- och medelinkomsttagare i rika länder, vuxit mycket långsammare än i andra delar av den globala inkomstfördelningen. Samtidigt har de reala inkomsterna ökat stort i både den globala medelklassen och i den absoluta toppen av den globala inkomstfördelningen. [3] I vissa rika länder (framförallt USA) har grupper av de med lägst inkomster inte haft några reala inkomstökningar under perioden. Så har inte varit fallet i Sverige – men vi har haft stora grupper som varit relativa förlorare under de senaste decennierna. De tio procent med lägst inkomster i Sverige ökade under perioden 1991–2013 sina inkomster med 14 procent, medan realinkomstökningen för de tio procent med högst inkomster var 90 procent. [4]
Diagram 2 Förändring av reala inkomster i olika delar av den globala inkomstfördelningen, 1988-2008
Källa: Lakner & Milanovic, “Global Income Distribution: From the Fall of the Berlin Wall to the Great Recession” The World Bank Economic Review, 2015
Not: x-axeln visar olika inkomstgrupper i den globala inkomstfördelningen. Y-axeln visar den kumulativa förändringen av den genomsnittliga inkomsten i de olika grupperna över perioden (i 2005 PPP USD). Streckad horisontell linje visar den genomsnittliga globala förändringen (24,34%)
Det har argumenterats för att detta diagram förklarar många av de händelser vi ser i vår omvärld såsom Brexit och Donald Trumps vinst i det amerikanska presidentvalet. Att det är ett uttryck för ett – till viss del berättigat – missnöje från grupper som varit (relativa) förlorare på de senaste decenniernas utveckling. Donald Trump har till exempel aviserat en mer protektionistisk handelspolitik genom att argumentera för att förlorarna på ”globaliseringen” är amerikanska arbetare medan vinnarna är medelklassen i till exempel Kina. Detta är en vilseledande och förenklad argumentation.
Den svaga inkomstutvecklingen bland många låg- och medelinkomsttagare i rika länder bör snarare sättas i kontrast till den mycket goda inkomstutvecklingen som de med högst inkomster i rika länder upplevt.
Jag ser tre huvudsakliga argument för detta:
1. Ökad ojämlikhet i rika länder beror inte (bara) på globalisering
Det är viktigt att påpeka att det observerade mönstret i elefantkurvan, med låga inkomstökningar runt den 80:e percentilen i den globala inkomstfördelningen, inte behöver vara orsakat av just internationell handel eller globalisering mer generellt. Figuren säger inget om något kausalt samband.
Forskare som har studerat vad som orsakat utvecklingen mot ökad ojämlikhet i rika länder har tittat på effekter av såväl globalisering som teknologisk utveckling, institutionella förändringar och kapitalackumulation på fördelningen av inkomster nationellt och internationellt under de senaste decennierna. Troligen har en kombination av faktorer orsakat utvecklingen. Om den svaga inkomstutvecklingen bland många låg- och medelinkomsttagare bara diskuteras i förhållande till globaliseringen missar vi troligen viktiga delar av förklaringen så som nationella policyförändringar.
2. Rika länder har generellt vunnit på de senaste decenniernas utveckling
Nationalekonomisk handelsteori säger att länder som är öppna och handlar med omvärlden generellt sett vinner på detta. Det är inte så att vissa länder vinner medan andra förlorar på handel. Vi har också sett under de senaste decennierna att detta verkar vara fallet i praktiken: länder som helhet vinner på öppenhet. Problemet är att varken vinsterna eller kostnaderna automatiskt fördelas jämnt i befolkningen. Tvärtom finns det vinnare och förlorare inom länder.
Om vi vill att hela befolkningen i rika länder ska bli vinnare på globalisering, då måste vi fördela vinsterna och kostnaderna i befolkningen. Detta är inte omöjligt, men det kräver omfördelning, ett system som ser till att arbetskraften klarar av att ställa om vid förändring, och försäkringar som ger människor trygghet i den omställningen.
3. De absoluta vinsterna är enorma i toppen
Storleken på de rikaste procentens inkomstökning under de senaste decennierna underskattas lätt av elefantkurvan. I diagram 2 visas respektive inkomstgrupps inkomstökning relativt samma inkomstgrupps inkomstnivå 1988. Om vi istället studerar den absoluta förändringen, det vill säga hur stor del av den totala ökningen av inkomsterna i världen som tillfallit respektive inkomstgrupp, så ser bilden annorlunda ut. Av den totala inkomstökningen under perioden 1988–2008 tillföll över hälften av de totala absoluta inkomstökningarna i världen de översta procenten i inkomstfördelningen – det vill säga de absolut rikaste (se diagram 3 nedan).
Det är de översta fem procenten i den globala inkomstfördelningen som framför allt njutit frukterna av de senaste decenniernas ekonomiska utveckling – inte den globala medelklassen och inte låg- och medelklassen i rika länder.
Diagram 3 Fördelningen av absoluta inkomstökningar i den globala inkomstfördelningen, 1988-2008
Källa: Milanovic (2014) Föreläsning Luxemburg Income Study Center; Graduate School City University of New York http://www.cgdev.org/sites/default/files/Milanovic%20Presentation%2012.9.14.pdf
[1] OECD Income Distribution Database (IDD) www.oecd.org/social/income-distribution-database.htm
[2] Diagrammet kommer från Lakner & Milanovic (2015) “Global Income Distribution: From the Fall of the Berlin Wall to the Great Recession” The World Bank Economic Review. Efter att diagrammet återpublicerades i våras i en ny bok av Branko Milanovic har det fått stor spridning.
[3] Diagrammet har ibland tolkats på ett förenklat sätt i debatten och det är viktigt att vara medveten om att ett diagram som representerar inkomstförändringar för hela jordens befolkning under flera decennier naturligtvis döljer många nyanser och aspekter. Se t ex. Corlett (2016) “Examining an elephant: globalisation and the lower middle class of the rich world” Resolution Foundation.
