En osignerad ledare i Dagens Nyheter uttrycker oro för LOs demokratisyn. Den framväxande högerpopulismen innebär en utmaning för rättsstaten. I Ungern har Victor Orbán politiserat rättsstaten, samma sak i Polen. En liknande utveckling tycks nu äga rum i Trumps USA.
Mest orolig tycks dock den namnlöse på Dagens Nyheter vara över tillståndet i Sverige. Den snart tio år gamla grundlagsutredningen har grävts fram. LO uttryckte där kritik mot ett förslag om att öka domstolarnas prövning av riksdagens lagar i efterhand.
Argumentet som framfördes av LO är lika aktuellt nu som då – kontroll av redan antagen lagstiftning ska vara ett exceptionellt undantag. Kontroll av förenlighet med grundlagar ska ske i förhand – ytterst genom lagrådet.
Grunden för LOs grundsyn har inte förändrats. Riksdagens ledamöter representerar sina väljare och deras politiska åsikter. Besluten behöver inte gillas av alla, men i regel finns en folklig förankring. Att jurister i efterhand ska överpröva politiska beslut är i Sverige ett sällsynt undantag.
DNs ledare försöker lite svepande ge intryck av att LO inte ställer upp på maktdelning. Istället hävdar DN att demokratin inte kan uppehålla sig själv och att demokratin ”behöver begränsningar och kontroll”.
DNs ledare skriver att en demokrati utan begränsning är en ”tyranni” – vilket för människor som upplevt verklig tyranni får anses vara direkt stöttande.
Förmyndarskapet – demokratins antagonist
Den amerikanska statsvetaren Robert Dahl har skrivit att förmyndarskap är det eviga alternativet till demokrati. Utgångspunkten för ”väktarna” är att vanligt folk inte kan styra sig självt. Det anses vara en befängd tanke att vanliga människor skulle kunna ta tillvara egna intressen och förstå vad som ligger i hela samhällets intresse. Styret måste anförtros på väktare med särskilda kvalifikationer med överlägsna kunskaper och förmågor.
DNs ledarsida skriver i förmyndarskapets tradition. Föreställningen har en mäktig dragningskraft. Robert Dahl skriver att förmyndarskapets lockelse ligger i dess negativa syn på vanligt folks moraliska och intellektuella kompetens. Oavsett hur det förhåller sig med den frågan avvisar dock Dahl förmyndarskapet på dess mer positiva grund – att det skulle gå att upptäcka och skapa en grupp väktare eller förmyndare med ”rätt” kunskaper och dygder.
DNs ledare tycks föreställa sig att jurister skulle vara en sådan grupp. Men några väktare med överlägsen kunskap och dygder finns inte – och kan inte heller skapas.
Politiska beslut kräver alltid både moralisk insikt och instrumentellt kunnande – varken det ena eller det andra är tillräckligt. Argumenten för väktarstyre havererar på denna punkt. Experter, teknokrater eller jurister är inte mer kvalificerade än andra att göra grundläggande moraliska överväganden.
Mest sannolikt är det tvärtom. Experter riskerar att begränsa sig till ett särskilt perspektiv – och gör därför sämre moraliska överväganden. Den franske politikern Georges Clemenceau lär ha sagt att ”krig är allt för viktigt för att överlåta på generaler”. Själv vill jag påstå att politik är allt för viktigt för att överlåta till jurister.
Demokrati – problem eller lösning?
Det finns en auktoritär underton i DNs ledare som för tankarna mot en rapport som släpptes av arbetsgivarnas tankesmedja Timbro sommaren 2016. Timbro skrev där att populismens mest ”destruktiva drag” är att den ”inte bara bejakar folkstyret utan vill utöka det”.
Portalparagrafen till svensk grundlag fastslår att ”all offentlig makt utgår ifrån folket”. Om den uppfattningen delas av DNs ledarsida är oklart. Själv oroas jag av hur obekymrat auktoritära tankar sprider sig i populismens kölvatten.
Utgångspunkten tycks vara en föreställning om att demokratin och välfärdsstaten gått för långt och måste rullas tillbaka. Statens handlingsutrymme måste minska. Om man läser DNs ledare tycks demokratin vara problemet.
Men vilka krafter är det egentligen som ligger bakom populismens framväxt? Mer relevanta tolkningar av utvecklingen kommer från amerikanska tänkare som Michael Walzer och Wendy Brown.
Utbrottet av populism beror på fyrtio år av nyliberalism skriver Brown. Hon skriver att nyliberalismen har haft en djupverkan på samhället som minskat demokratins reformistiska utrymme. Politiken har tappat självförtroendet och tilltron till kollektiva lösningar har underminerats.
Författaren Zadie Smith skriver i en artikel om sambanden bakom den brittiska folkomröstningen om EU-medlemskapet – Brexit. Ingenting är så entydigt som man kan tro. Smith lyfter fram att nyliberalismens mest framträdande drag är känslan av att du inget kan göra för att förändra något. Känslan av att politiskt engagemang är poänglöst.
I Smiths analys är det kanske just detta som är roten till varför britterna röstade för att lämna EU. Möjligheten att få till stånd en förändring. Känslan av att göra något, vad som helst, för att förändra tillståndet. Kanske är det just den känslan som möjliggör populismen?
Behövs mer demokrati och mindre elitism
Oron över populismens är befogad. Men svaret på utvecklingen får inte bli mer förmyndarskap och teknokratisk elitism. DNs ledarsida tycks i detta avseende ha tappat orienteringen.
Sveriges skarpaste analys av populismen och dess motreaktioner står Katrine Marcal på Aftonbladet för idag. I en serie krönikor har hon lyckats åskådliggöra både drivkrafter och utmaningar – inte minst för den europeiska socialdemokratin. Hon skriver att alternativet till ökad elitism och populism är mer pluralism.
Marcal skriver att politikens roll inte kan vara att ”trycka igenom en enhetlig folkvilja eller en teknokratins enda väg, utan att nå överenskommelser och kompromisser mellan samhällets olika delar. Demokratin är enligt detta synsätt en öppen process utan något färdigt svar i slutet.” Både populister och elitister tror sig vara ofelbara. Marcal skriver att pluralismen däremot inte tror att någon är ofelbar och därför behövs demokratin.
Lyckligtvis har Dagens Nyheter nyligen rekryterat Katrine Marcal. Man får hoppas att det får stopp på dumheterna på DNs ledarsida. Förhoppningsvis slipper läsarna namnlösa, illa genomtänkta och auktoritära pamfletter framöver.
