”Drömmen om ett enat Europa har ingen utsikt att bli verklighet. Man gör ingen omelett på hårdkokta ägg.”. Citat-maskinen och den forne franske presidenten Charles de Gaulle drog sig inte för dräpande kommentarer som visade tecken på både storhetsvansinne och humor. Om Frankrikes roll för det europeiska samarbetet lär han ha sagt att ”Europa – det är Frankrike. Resten är garnityr.”. En fri tolkning av dessa båda uttalanden är att europasamarbetet är trögrörligt och ska något hända hänger en del på Frankrike.
Nu var det några decennier sedan de Gaulle var president; en annan tid, andra sammanhang. Att Emmanuel Macron fick drygt två tredjedelar av rösterna i det franska presidentvalets andra omgång, kan innebära en helt annan roll för Frankrike i EU. ”Kan”, eftersom det fortfarande är oklart hur mycket stöd Macron kommer att få i det stundande valet till nationalförsamlingen i juni. Just nu har den nye presidenten ingen politisk förankring där, och för att få saker och ting att hända behöver han få hjälp från parlamentet. Ingen människa är en ö. Fast… gällande det sistnämnda är det möjligen en och annan britt som håller emot. Men det är en annan historia. Eller inte.
Macron har olikt sina motståndare i valrörelsen varit tydlig i sin övertygelse om att öppenhet mot omvärlden är nödvändigt. Han har talat om behovet om att motarbeta dumpning, att inrätta en gemensam budget och finansminister för euroområdet och ett tätare säkerhetspolitiskt samarbete inom EU (vad hade de Gaulle sagt om det?!).
EUs befolkning står för en liten andel av världens befolkning, inom 10 år kommer EU27 utgöra 5,5 procent. Enskilda länder har inte stor chans att påverka utvecklingen och därför tjänar vi på att hitta lösningar på gemensamma problem, som ofta orsakas av någon eller något man måste vara stark för att kunna påverka. Det är mycket viktigt att den konkurrens vi utsätts för sker på lika och rättvisa villkor. Och vi blir starka när vi samarbetar med andra som påverkar våra golv.
Ett enat Europa har blivit verklighet. EU-samarbetet lämnar en del i övrigt att önska men många segrar är också vunna säkerhetspolitiskt, ekonomiskt och räknat i arbetstillfällen. Den diskussion som kommissionen nu har initierat om EU:s vägval för framtiden, är viktig för den ger anledning till eftertanke: varför vi har EU och hur vi ska ta oss dit vi vill. Isolering och protektionism har aldrig varit ett framgångskoncept. Då är det bättre att snacka ihop sig med dem man i slutändan ändå måste förhålla sig till.
Denna text publicerades också i tidningen Östra Småland 170517
