Igår skrev jag och LOs förste vice ordförande Therese Guovelin ett svar till den ovanligt skruvade och hårdvinklade debattartikel som Svenskt Näringsliv hade inne i på DN-debatt. I vårt svar, som fick rubriken “Svenskt rekord i hårdvinklad statistik?” förde vi resonemanget så här:
“Frågan är om inte Svenskt Näringsliv (SN) på DN-debatt (2017-09-20/) slår svenskt rekord i konsten att snedvrida statistik. Redan i artikelns första mening sätts nivån: “Regeringen vill förbjuda vinster i välfärden.” Alla som följt debatten om vinster i välfärden vet att detta inte stämmer.
Vad regeringen föreslår är en vinstbegränsning som syftar till att stoppa läckaget av skattemedel till privata konton och se till att strävan efter privat vinst inte tillåts gå ut över brukare, personal och kvalitet. I vårt land har vi de senaste åren tyvärr sett allt för många exempel på detta.
Det är inte konstigt att en majoritet av svenskarna anser att vinstjakten i välfärden måste stoppas. Uppenbarligen börjar SN nu få panik över att deras miljonsatsningar på skräckpropaganda inte biter på svenska folket.
I sin senaste debattartikel driver Svenskt Näringsliv tesen att privata välfärdsaktörer är så mycket bättre på chefskap och arbetsmiljö att det leder till längre sjukfrånvaro. Att påstå detta är inte seriöst. Svenskt Näringsliv nämner exempelvis inte med ett ord att en stor del av skillnaderna i sjukpenningtal mellan olika sektorer kan förklaras av åldersfaktorn. De över 50 år har mer än tre gånger så högt sjuktal som de under 30 år. Samtidigt vet vi att det framför allt är i kommunerna och landstingen som de äldre arbetar.
Men det stannar inte där. Förutom åldersfaktorn finns det också andra förklaringsfaktorer man måste väga in när man jämför skillnader i sjukpenningtal mellan olika sektorer och branscher.
Fackförbundet Kommunal har exempelvis i en rapport från förra året visat att de privatanställda inom äldreomsorgen har lägre löner och en högre andel otrygga jobb. Har jag en låg lön och osäker anställning visar forskningen att jag i större utsträckning än andra undviker sjukfrånvaro, även om jag av smittskyddsskäl eller medicinska skäl egentligen borde sjukskriva mig. Också detta faktum har naturligtvis betydelse när det gäller att förstå skillnaderna i sjukpenningtal mellan olika sektorer.
Ytterligare ett perspektiv som måste nämnas i sammanhanget är att det naturligtvis har betydelse för nivån på sjukpenningtalet hos olika arbetsgivare hur snabbt och effektivt de selekterar bort den arbetskraft som drabbats av ohälsa.
Ska vi långsiktigt klara av att motverka den stressrelaterade ohälsa som skapas på allt för många arbetsplatser idag är vi inte betjänta av hårdvinklade slutsatser utifrån enkla statistiska samband. Vi behöver istället fördjupa analysen och förstå orsakerna till varför det ser ut som det gör. Det handlar om att se orsakssambanden (kausaliteten) bakom siffrorna och sedan ta fram långsiktigt hållbara lösningar på problemen. Tyvärr blir vi inte hjälpta av den sifferexercis som SN sysslar med i sin senaste DN-debattartikel. Det är dock inte första gången som SN använder tillrättalagd statistik för att försvara sitt särintresse.
När SVTs Uppdrag Granskning i februari i år granskade den “räknesnurra” SN tagit fram, för att “åskådliggöra” hur Ilmar Reepalus vinstbegränsningsförslag slog mot privata välfärdsföretagare, blev det riktigt pinsamt. Det visade sig nämligen att Svenskt Näringsliv medvetet utelämnat viktiga delar av utredningens förslag för att få en så dramatisk effekt som möjligt.
Uppenbarligen är SN beredd att fortsätta att offra sin trovärdighet för att försvara rätten att obegränsat plocka ut privata vinster ur de medel som skattebetalarna avsatt till den gemensamma välfärden. Hittills har de inte lyckats påverka svenska folket särskilt mycket. Fortsätter SN i samma stil som senast på DN-debatt finns det inget som tyder på att de kommer att bli mer framgångsrika i framtiden.”
Kommentera gärna!
