När vi pratar om vikten att vara många i facket pratar vi ofta om att den kollektiva kraften kan förbättra löner och villkor för stora grupper. Organisera eller dö kan låta lite överdrivet men i själva verket är det den bittra sanningen.
Arbetet 140211
När vi tittar på en internationell kontext så betyder nämligen en hög facklig organisationsgrad också mer jämlikhet i hela samhället.
I en svensk kontext betyder det att Sverige med kraft av en oerhört stark arbetarrörelse är ett av världens mest jämlika länder. Men sedan 80-talet har ojämlikheten ökat – och organisationsgraden minskat. Regeringen Reinfeldts höjning av A-kasseavgifterna var inte bara förödande för medlemsantalet utan också för jämlikheten.
Det gäller inte bara låginkomsttagare utan även medelinkomsttagare riskerar att “halka efter” i löneutvecklingen när förhandlingskraften blir svagare. Sämst utveckling har förstås de som helt saknar facklig representation.
En av de utmaningar som är allra störst för den svenska fackföreningsrörelsen är därför att lyckas organisera och förbättra situationen för de som jobbar med osäkra anställningar. Traditionellt har facket varit väldigt bra på att knyta till sig de fast anställda på arbetsplatserna men det finns få skäl för de med tillfälliga anställningar att vara med.
En viktig strategi är naturligtvis att fortsätta jobba hårt för att minimera osäkra anställningar utan kollektivavtal men jag tror att vi också behöver titta mer på kvalificeringsregler till A-kassan och om det ska kunna finnas t.ex. ett “LO-medlemsskap” för de som har flera jobb i olika branscher. Det här handlar framförallt om unga kvinnor. En grupp som tyvärr inte bara har sämre villkor utan också riskerar trakasserier och övergrepp.
Målet för LO är ett jämlikt Sverige. Ett mål där den politiska påverkan är oerhört viktig. Men att upprätthålla och öka organisationsgraden är ett jobb som inte bara gör nytta för medlemmarnas styrka utan det är viktigt för samhällsutvecklingen.
