Nu summeras årets ILO konferens, återigen har den internationella solidariteten mellan världens arbetare prövats hårt men visat sig stå stark.
De senaste två veckorna har förhandlingar mellan arbetsgivare, arbetstagare och regeringsrepresentanter i det närmaste pågått dygnet runt.
Konflikterna mellan parterna är tydliga när det gäller grundläggande rättigheter i arbetslivet, som rätten att strejka, rätten att förhandla och att bilda fackföreningar. Arbetstagarna måste ständigt försvara sina sedan länge överenskomna positioner. Trots det har enighet kunnat uppnås efter hårda debatter i de olika kommittéerna.
I den viktiga kommittén som ska ta fram en helt ny konvention mot våld och hot i arbetslivet röstade IOE (internationella) arbetsgivarna, där Svenskt Näringsliv ingår, tillsammans med USA mot ökat skydd mot våld och trakasserier, främst riktat mot kvinnor. Majoriteten röstade för en konvention, när förhandlingen fortsätter nästa år väntar stora utmaningar, framför allt att utforma en konvention som omfattar alla arbetare, särskilt de som är mest utsatta.
I kommittén om social dialog blev som väntat statsminister Stefan Löfven initiativ Global Deal en stridsfråga mellan IOE och arbetstagarna. Arbetsgivarna argumenterade högljutt om att Global Deal var ett initiativ skapat av en före detta fackföreningsman, med främsta syfte att attackera arbetsgivarna och som riskerar hela ILOs trepartssystem. Redan i öppningsanförandet på konferensen deklarerade arbetsgivarnas talesperson, Mr. Mdwaba från Sydafrika, sitt avståndstagande från Global Deal. Arbetstagarna klargjorde att motståndet helt byggde på felaktigheter och ett medvetet missförstånd. Flera regeringar stödde Global Deal som ett utmärkt verktyg för att förverkliga den sociala dialogen och en mer rättvis globalisering. Sveriges regering gjorde flera klargörande om missförstånden. Framtiden för Global Deal är inte hotad. ILO har mandat att arbeta med olika initiativ som främjar social dialog, och redan är 90 företag, fack och länder anslutna och fler är på väg in.
I kommittén för utveckling enades parterna om hur ILO ska arbeta med Agenda 2030 och i ILOs utvecklingsarbete. Kommittérapporten antogs efter långa diskussioner och innebär att ILO kan ta flera steg framåt och arbeta mer effektivt tillsammans med andra organisationer genom att fokusera på utvecklingsmål 8, som handlar om anständiga arbetsvillkor och ekonomisk utveckling.
När medlemsländer ställs till svars för överträdelser av ILO-konventioner är brotten allvarliga och slår rakt in i de grundläggande mänskliga rättigheterna. Rapporten från övervakningskommittén antogs där länder som Brasilien, Serbien, Georgien och många andra er uppmanas att fullgöra sina åtaganden.
Bristen på anständiga arbetsvillkor blev tydlig när Världsfacket, ITUC, i slutet av konferensen publicerade den årliga rapporten om situationen i det globala arbetslivet. ITUC rapporterar bl.a. att brott mot strejkrätten ökar, yttrandefriheten begränsas och att fackligt aktiva mördas i Brasilien, Kina, Colombia, Guatemala, Guinea, México, Niger, Nigeria och Tanzania.
Våldet och den ojämlika globaliseringen visar att behovet av ett starkt ILO är lika stort nu som när organisationen bildades – den styrkan kommer att prövas hårt när ILO firar sitt hundraårsjubileum 2019.
