I det kommande valet får utrikesfrågorna liten uppmärksamhet. Den 9 september avgörs om Sverige ska fortsätta att gå i täten för FN-tanken eller återgå till den passiva utrikespolitik som präglade de borgerliga regeringsåren.
För LO-förbundens medlemmar är det avgörande vem som styr utrikespolitiken. Internationellt samarbete och solidaritet för trygghet och anständiga arbetsvillkor utgör grunden för allt fackligt arbete. Därför är det av stor betydelse att Sverige, under den senaste mandatperioden, har återtagit rollen i den internationella politiken som en stark försvarare av mänskliga rättigheter, fred och säkerhet.
Trots kritik och aktivt motarbetande av flera partier inom alliansen lyckades regeringen bli invald i säkerhetsrådet och har under perioden suttit ordförande två gånger. Sveriges insats i FNs säkerhetsråd har gjort skillnad. Genom att prioritera och fokusera på möjligheter och lösningar har Sverige kunnat öka samarbetet för fred och säkerhet i en unikt svår tid.
Sveriges fokus på den feministiska utrikespolitiken har även präglat säkerhetsrådsarbetet. Kvinnors rättigheter och jämställdhetsperspektivet har prioriterats och Sverige har konkret bidragit till att uppmärksamma kvinnors extra utsatta situation i konflikter, vilket nu regelbundet genomsyrar säkerhetsrådets arbete. Med stärkt barnperspektiv, med stöd till att klimatfrågan och till att aktivt arbeta för att lösa konflikter i Myanmar, Jemen, Colombia, Cypern med flera länder har Sverige spelat en avgörande roll för säkerhetsrådets arbete och dess reformering för framtiden. Därtill ska läggas Sveriges regering och särskilt utrikesministerns beslutsamhet att erkänna Palestina som en suverän stat för att bidra till en långsiktig lösning som respekterar både Israel och Palestinas rättigheter till samexistens.
Kritiken från borgerligt håll har tystnat i takt med att Sverige har givits allt större inflytande i utformandet av den internationella politiken. För LO har regeringens ratificering av ILOs protokoll mot tvångs och slavarbete återigen tydligt visat att det spelar stor roll vem som styr politiken för fackliga fri och rättigheter i den internationella politiken.
Stefan Löfvens initiativ Global Deal, har positionerat Sverige som en ledare för en mer jämlik globalisering, mot protektionism och främlingsfientlighet. Global Deal visar att ett relativt litet land som Sverige kan spela en stor roll i det internationella arbetet för mänskliga rättigheter. I samarbete med ILO och OECD samlar Global Deal alltfler företag, fack och regeringar som alla delar viljan till en hållbar globalisering. För LO är det avgörande att Global Deal stärks och utvecklas även efter valet i september, de borgerliga partierna saknar helt strategi för hur globaliseringens fördelar ska komma fler till del. Oftast svarar man med att minska tryggheten på arbetsmarknaden tillsammans med populism och protektionism från det arbetarfientliga Sverigedemokraterna.
Det som engagerar flest människor i valet är ofta välfärdsfrågor som jobb, sjukvård och skola, vilket är naturligt. De internationella frågorna får liten plats i väljarnas och partiernas prioriteringar. Detta trots konkurrensen på de internationella marknaderna och att arbetares villkor blir allt tätare sammanlänkande i globala produktionskedjor. Världens löntagare står närmare varandra än någonsin, därför krävs det en regering som står upp för anständiga arbetsvillkor i arbetslivet i Sverige och i den globaliserade ekonomin.
När väljarna säger sitt den 9 september delas förhoppning med LO om att Sverige ska fortsätta vara en global kraft för jämlikhet, jämställdhet och hållbar ekonomisk utveckling av den internationella fackföreningsrörelsen och alla dess medlemmar.
