Till följd av Moderaternas och Kristdemokraternas budget som röstades igenom i riksdagen har nu ett arbetsmarknadspolitiskt moras påbörjats. En tredjedel av Arbetsförmedlingens personalstyrka, 4 500 anställda, har varslats om uppsägning. I måndags meddelade generaldirektören att fler än hälften av myndighetens kontor – 130 av dagens 242 – kommer att stängas ner, detta trots att 78 lokala kontor lagts ner bara mellan år 2015 och 2017.
Bantningen kommer att drabba arbetslösa, likväl som arbetsgivare, runt om i landet som riskerar att stå utan stöd och insatser för att kunna möta matchnings- och omställningsutmaningarna. Och hårdast kommer det slå mot mindre orter och glesbygd som sedan lång tid tillbaka har dränerats på grundläggande samhällsservice. På sikt urholkar det förtroendet och legitimiteten för det offentliga. Den socialdemokratiskt ledda regeringen har tappert försökt motverka detta genom en ökad statlig närvaro och utlokalisering av myndigheter. Avvecklingen av arbetsförmedlingskontor står dock i skarp kontrast till dessa ambitioner, men också till Centerpartiets strävan efter en levande landsbygd.
Den långtgående privatisering av Arbetsförmedlingen som C och L drivit igenom i Januariöverenskommelsen kommer inte på något sätt att kompensera för nedläggningen av AF-kontor, utan snarare ytterligare spä på de sociala och geografiska klyftorna.
Den statliga Arbetsmarknadsutredning, som i över två år analyserat Arbetsförmedlingens uppdrag, konstaterar att det saknas en marknad för privata leverantörer av förmedlingstjänster i stora delar av landet. I glest befolkade områden är förutsättningarna för lönsamhet helt enkelt för svaga. Det befintliga valfrihetssystemet ”Stöd och matchning” som Arbetsförmedlingen köper av privata utförare tycks vara en modell i miniatyr som politikerna vill utveckla. Men i 20 av 72 områden över landet saknar de arbetslösa möjlighet att välja eller byta leverantör, som kartbilden nedan illustrerar (hämtad från Arbetsmarknadsutredningens slutbetänkande sid. 691). I hälften av Norrbottens kommuner kan leverantörerna vara hur dåliga som helst men ändå tillåtas fortsätta leverera tjänster, eftersom valfrihet för individen måste garanteras.
Att fullfölja överenskommelsens ideologiskt drivna privatiseringsexperiment kommer inte att hjälpa arbetslösa till arbete – i synnerhet inte arbetslösa som lever utanför större städer och särskilt inte dem med en svag förankring på arbetsmarknaden och som riskerar att prioriteras sist.
Utredningen pekar på att varken svensk eller internationell forskning ger stöd för att privata aktörer gör ett bättre jobb och föreslår ett system där Arbetsförmedlingen och privata aktörer konkurrerar. Därtill vill utredningen att arbetslösas utbildningsmöjligheter ska stärkas, att den politiska detaljstyrningen ska hållas tillbaka och samarbetet mellan stat, kommuner, arbetsgivare och andra aktörer ska tydliggöras och främjas.
Politiska beslut måste basera sig på kunskap snarare än politisk prestige! Regeringen och samarbetspartierna måste göra ett omtag och enas kring en realistisk färdplan för arbetsmarknadspolitiken; en färdplan som utgår från kunskap om vad som får matchning och omställning att fungera – i hela landet. Det arbetsmarknadspolitiska moras som börjat ta form behöver stoppas tills en sådan plan finns på plats.
Bloggartikeln publicerades först av Piteå-Tidningens ledarredaktion.
