Nyligen deltog jag med en delegation i Libanon och Jordanien för att ta del av den verksamhet som ILO (International Labour Organisation) bedriver i Mellanöstern för integration av syriska flyktingar på arbetsmarknaden och förbättrade arbetsvillkor för migrantarbetare. Många starka intryck och möten med engagerade människor fick jag med mig. Vi besökte arbetsplatser där flyktingar och lokalbefolkning arbetar tillsammans i både Libanon och Jordanien, och fabriker där också migrantarbetare (som inte är flyktingar) arbetar.
Den arabiska regionen är den del i världen som har de största ojämlikheterna mellan grupper av människor. Vissa är välbeställda och väldigt många är fattiga. Arbetslösheten är hög, och högre bland flyktingar än lokalbefolkningen. Arbetslösheten bland unga är också skrämmande hög, även bland universitetsutbildade unga. Bara drygt en tiondel av kvinnorna förvärvsarbetar. ILO har bedriver projekt för att främja långsiktig ekonomisk och social utveckling i de länder som tagit emot flyktingar från Syrien. ILOs strategi fokuserar på att stödja koordinerade nationella insatser, att främja möjligheter till egen försörjning genom arbetsintensiva verksamheter, kompetensutveckling och främjande av entreprenörskap och stöd till arbetsmarknadsmyndigheter för bättre efterlevnad av grundläggande rättigheter i arbetslivet, inklusive avskaffande av barnarbete.
Konkreta exempel som vi mötte var arbetsintensiva projekt för arbete med vägunderhåll, vattenrening och i textilindustrin, där en del av arbetarna genomgår program för certifiering av sina kunskaper för att vara bättre rustade för att söka jobb i framtiden. ILO bedriver också verksamhet för att öka kunskap om arbetsmiljöfrågor och vilka rättigheter man har som anställd, enligt den nationella lagstiftningen. Vidare görs insatser för flyktingars möjligheter till arbetstillstånd och därmed chans till egen försörjning genom formellt arbete. Yrkesutbildning är ett annat område för ILOs projekt i regionen.
Slutsatser som ILO drar av sin verksamhet i regionen hittills är bland annat att den trepartiska strukturen som ILO har (sammansatt av regeringar, arbetsgivare och fackliga organisationer) ger ILO en unik position jämfört med andra FN-organ och biståndsorganisationer. Att involvera nationella institutioner från början av en krissituation är ett effektivt och verkningsfullt arbetssätt som främjar hållbarhet och nationellt ansvarstagande. Arbetsmarknadens parter och den sociala dialogen är viktiga i den processen. Formell tillgång till arbetsmarknaden leder inte automatiskt till arbete under anständiga villkor. Jämställdhet måste integreras i verksamheten från början.
ILOs biståndsverksamhet är seriös och värdefull för många människors möjlighet till ett självständigt liv och arbete under anständiga villkor. För den som vill läsa mer på temat finns mycket att finna på ILOs hemsida.
