Idag har LO genomfört ett seminarium i Almedalen på temat Jämställdhet. En bärande tråd i seminariet var ILO, International Labour Organisation, och dess arbete under 100 år för både mäns och kvinnors rättigheter i arbetslivet.
Som jag berättade om nyligen här på bloggen, var jag Sveriges arbetstagardelegat på ILOs arbetskonferens och 100-årsjubileum nu i juni. På själva midsommarafton hade vi omröstning om antagande av den nya konventionen 190 och rekommendationen 206 om våld och trakasserier i arbetslivet. För att en konvention ska bli gällande krävas ratifikation av respektive medlemsland, medan en antagen rekommendation visserligen har svagare juridisk effekt, men den gäller direkt när den blir antagen, utan att behöva ratificeras.
Konventionen och rekommendationen innebär ett erkännande av vars och ens rätt till ett arbetsliv fritt från våld och trakasserier. Det låter som en självklarhet, men är det uppenbarligen inte.
I omröstningen om de nya normerna hade varje delegat (representanter för regeringar i medlemsländerna, arbetsgivare och arbetstagare) rösträtt och man röstade med hjälp av en personlig pin-kod. Resultatet av omröstningen ligger offentliggjort i protokoll på ILOs hemsida.
Slående fakta är att det finns bred majoritet i världen för både konventionen och rekommendationen, men det finns vissa som inte stödjer dessa nya internationella regler. I omröstningen om att anta konventionen röstade 439 delegater ja, 7 nej och 30 lade ner sina röster. Bland dessa 30 finns den svenske arbetsgivardelegaten. I fråga om rekommendationen, var vi 397 som röstade ja. 44 personer lade ner sina röster och endast 12 i hela världen röstade emot. Bland dem finns – ja just det; den svenske arbetsgivardelegaten.
Normer har betydelse både för juridiken och för attityder. Många framsteg har gjorts under ILOs första 100 år. Det är en fin markering att ILOs nya århundrade inleds med att anta konventionen och rekommendationen mot våld och trakasserier i arbetslivet, men vi har utmaningar kvar även på hemmaplan. LO kommer nu aktivt driva på regeringen och riksdagen för att Sverige ska bli bland de första länderna att ratificera konvention 190 och ta aktiv ställning för ett arbetsliv fritt från våld och trakasserier, för både män och kvinnor.
