Till lo.se Sök Meny
Arbetsmarknadspolitiken behöver en ”anslagsboost”!

Arbetsmarknadspolitiken behöver en ”anslagsboost”!

Arbetsförmedlingens nytillträdda generaldirektör Maria Mindhammar gästade Ekonomistudion i Dagens Industri häromdagen. Hon intervjuades om läget inom myndigheten och Januaripartiernas privatisering av matchningsverksamheten.

Hur hjälper man egentligen arbetslösa på bästa sätt tycker du? löd reporterns sista fråga.

Jag tror att det är viktigt man kan ”boosta” personer. Att de finner den kraften i att bli rustade till att kunna vara anställningsbara. Det är det som är vår huvuduppgift, svarade Maria Mindhammar.

Hur ser det då ut när det kommer till boostandet eller rustandet av de arbetslösa?

Arbetsförmedlingens verksamhetsstatistik kan ge en bra fingervisning över läget i arbetsmarknadspolitiken, och tyvärr ser det inte bra ut. Efter att M-KD-budgetens mångmiljardbesparingar i arbetsmarknadspolitiken antogs av riksdagen i december 2018 har antalet deltagare i viktiga arbetsmarknadspolitiska insatser sjunkit kraftigt. Som visas i diagrammet nedan föll antalet personer med extratjänster, introduktionsjobb, praktik, förberedande insatser och yrkesinriktade arbetsmarknadsutbildningar drastiskt under 2019. Deltagarantalet har sjunkit trots att arbetslösheten har stigit (arbetslöshetsökningen är tydlig i såväl Arbetsförmedlingens data som SCB:s arbetskraftsundersökningar).

Källa: Arbetsförmedlingens verksamhetsstatistik

Budgetnedskärningarna tvingade dessutom Arbetsförmedlingen till stora personaluppsägningar och kontorsnedläggningar över hela landet. Samtidigt som fler skrev in sig på Arbetsförmedlingen fick allt färre stöd i sitt jobbsökande. Det har gjort att tiden i arbetslöshet har blivit längre för många människor, och vi kan anta att det även har fått betydande negativa effekter på sysselsättningen och tillväxten.

Men det går inte enbart att lägga skulden på Moderaterna och Kristdemokraterna. Under 2019 hade den socialdemokratiskt ledda regeringen alla möjligheter att stoppa den negativa utvecklingen i samband med vår- och höstbudgetarna. Det gjorde man inte. Budgetpropositionen för 2020 innehöll endast mindre ökningar på anslaget 1.3 Kostnader för arbetsmarknadspolitiska program och insatser (regeringen sköt till ca 430 miljoner kronor för extratjänster och introduktionsjobb och ca 280 miljoner för arbetsmarknadsmarknadsutbildning jämfört med 2019). Regeringen och samarbetspartierna kom sedan överens om att möjliggöra för Arbetsförmedlingen att använda anslagssparande från 2019 om 570 miljoner för program och insatser.

Arbetsförmedlingen fick samtidigt i uppdrag att säkerställa en ändamålsenlig lokal närvaro i hela landet, men inga förändringar gjordes i myndighetens förvaltningsanslag. Regeringen lät med andra ord huvuddelen av M-KD-budgetens nedskärningar vara kvar.

Besparingar i arbetsmarknadspolitiken är dock inte ett nytt fenomen. Det har snarare varit regel i svensk politik under närmare tre decennier. I den färska rapporten ”Den aktiva arbetsmarknadspolitikens tillbakagång” har vi använt OECD:s statistik för att analysera hur Sveriges utgifter för den aktiva arbetsmarknadspolitiken har utvecklats sedan år 1985.

Sveriges utgifter har jämförts med utgifterna i länderna Danmark, Finland, Belgien, Nederländerna och Frankrike. Som visas i diagrammet nedan har en dramatisk förändring skett i Sverige sedan 1990-talskrisen.

Källa: OECD och egna beräkningar
*Ovägt genomsnitt av de fem jämförbara EU-länderna Danmark, Finland, Nederländerna, Belgien och Frankrike.

Med satsningar på 1,5 procent av BNP på arbetsmarknadspolitiska insatser samtidigt som arbetslösheten låg på rekordlåga 1,7 procent, var Sverige mest ambitiöst av alla OECD-länder år 1990. Under 2000-talet började allt fler länder gå om oss. Det beror främst på att de svenska regeringarna prioriterade ner arbetsmarknadsutbildning, vilket visas i diagrammet nedan.

Källa: OECD och egna beräkningar
*Ovägt genomsnitt av de fem jämförbara EU-länderna Danmark, Finland, Nederländerna, Belgien och Frankrike.

Sveriges utgifter för arbetsmarknadsutbildning är betydligt lägre än i jämförbara länder, en skillnad som tog fart år 2003. När det gäller satsningar på arbetsmarknadsutbildning ligger Sverige lågt i jämförelse med EU-länder utanför studien, och även länder som Tyskland, Irland, Spanien och Portugal har hunnit ikapp. Som visas i diagrammet till höger är Sverige istället unikt när det kommer till satsningar på anställningsstöd.

År 2017 låg Sveriges utgifter för arbetsmarknadspolitiska insatser på blygsamma 1,25 procent av BNP, trots att arbetslösheten låg på 6,7 procent och gruppen med svagast anknytning på arbetsmarknaden hade vuxit kraftigt.

När OECD:s statistik över Sveriges utgifter för 2019 publiceras kommer kurvorna i diagrammen att peka nedåt. Till följd av budgetnedskärningarna har allt färre av de arbetslösa fått chansen att ”bli rustade till att kunna vara anställningsbara”. Neddragningarna på de arbetsmarknadspolitiska anslagen har gjort det svårare för Arbetsförmedlingen att klara sin huvuduppgift att ”boosta” personer.

Det är hög tid att ändra på det.

Om långtidsarbetslösheten ska kunna bekämpas och sysselsättningen fortsatt hållas hög måste regeringen och samarbetspartierna ge arbetsmarknadspolitiken en ”anslagsboost”, och detta redan i vårändringsbudgeten!

Prenumerera på inlägg

Ange din mailadress och få en notifikation när nya inlägg publiceras.

+

Prenumerera på inlägg

Ange din mailadress och få en notifikation när nya inlägg publiceras.