Gullvivor och vårlökar trängs med varandra i den allt yvigare gräsmattan. Värme mot kinden och blåmesens tjatter påpekar att våren är här och att nu, äntligen, vänder det. Men ändå; grannen suckar och ser bekymrad ut. Efter ett par veckor av permittering är det svårt att knuffa undan oron för framtiden till förmån för glädje över det lilla.
Hon berättar att verksamheten höll igång så länge det gick men förutom åtgärder för att hålla smittorisken stången, började firman där hon jobbar få slut på de komponenter som behövs för tillverkningen. För som så ofta idag, är också hennes företag beroende av de internationella värdekedjorna och att vi ständigt köper och säljer med varandra utanför nationens gränser. Hela 700 000 svenska jobb är beroende av handeln inom EU.
Covid-19 har enorma konsekvenser för arbetslivet. Många, majoriteten av dem kvinnor, jobbar inom de yrken där pressen just nu är oerhörd, till exempel vård, omsorg och renhållning. Inom LO och våra systerorganisationer runt om Europa jobbar dem som inte kan jobba hemifrån utan fortfarande går till jobbet, med allt vad det innebär för extra försiktighetsåtgärder och smittorisk: inom handel, restaurangnäringen, kollektivtrafiken med flera.
I EU-kommissionens ekonomiska prognos som presenterades 6 maj, beräknas arbetslösheten i EU öka med mer än två procentenheter till 9 procent för 2020. Därefter sjunka igen till 8 procent för 2021. Av de mer än 40 miljoner jobb som tillfälligt satts på paus kommer inte alla igen.
Vissa länder drabbas hårdare av arbetslöshet än andra och dem med en hög andel korttidsanställda är särskilt utsatta. Från tidigare kriser vet vi att arbetstagare med otrygga anställningar är först att kastas ut i arbetslöshet när företagen drar ner på verksamheten och konjunkturen vänder neråt. Det blir dessutom som ett dubbelt slag när man inte bara blir av med inkomsten, utan även i många fall möts av otillräckliga försäkringssystem.
Europas största utmaning är otrygga arbetsvillkor. I länder med starka trygghetssystem och fackliga organisationer är svängningarna i sysselsättning mindre än i länder med otrygga jobb och svaga offentliga åtaganden. Den kunskapen måste vi ta fasta på när återhämtningsprogrammen utformas. Om Europa ser till att förbättra arbetskraftens villkor, kommer vi vara bättre rustade och uppleva mindre svängningar i sysselsättningen under kommande lågkonjunkturer och kriser. Därför bör EU nu fokusera på att gynna hög sysselsättning och bra arbetsvillkor. Det vore till gagn för människor, näringsliv liksom samhällsekonomi.
Det är inom miljö och goda arbetsförhållanden framtiden finns. De investeringar som nu görs för att få Europa på fötter igen måste ta hänsyn till det. Det är således inte läge att göra avkall på rättvisa och sunda villkor. Hög social standard stärker oss och det här är ett tillfälle att göra om och göra rätt.
Investering i kunskap är ett sätt för både individer och samhällen att komma tillbaka stärkta ur kriser. Kompetensutveckling, utbildning och möjlighet att växla yrke och bransch säkrar företagens behov av kompetens, för arbetskraften att få jobb och försörjning och för ekonomin att växa igen. Arbetslösa bör därför ges chansen att kunna ta jobb inom bristyrken och branscher där framtidens jobb finns, med fördel kopplat till grön omställning eller digitalisering.
I Sverige och flera andra länder har regeringar i dialog med arbetsmarknadens parter vidtagit brådskande och lämpliga åtgärder. I andra länder som Polen och Ungern jobbar man tvärtom och har inskränkt fackliga rättigheter. För att stärka EU bör vi än bättre ta vara på den sociala dialogen, det vill säga samverkan mellan politik och arbetsmarknadens parter. Överlag funkar den i Sverige mycket bra, på EU-nivå hyfsat – men i vissa andra medlemsländer inte alls. Därför är det angeläget att se över hur EU till exempel via en ny fond kan bidra till att stärka parterna, för att över huvud taget kunna vara aktiva och ta ansvar för utvecklingen via den sociala dialogen. Det kan vara en avgörande faktor för att klara nästa kris bättre.
Vi kan göra det bästa av eländet och nyttja tillfället att få fart på det arbete som ändå måste accelerera. Tänk att få till en uppväxling av Europas konkurrenskraft genom att jobba i linje med den nya sociala dimensionen! Stärkt arbetskraft ger företagen mer kompetens. Men på köpet får vi också en grund för ökad social och demokratisk delaktighet – mer jämlikhet, helt enkelt.
9 maj firas Europadagen, för att påminna oss om att Europa för nu 70 år sedan beslöt att minimera risken för krig genom att istället börja samarbeta. För Sverige är det 25-årsjubileum. Den nuvarande krisen satte inledningsvis solidariteten och samarbetet på prov, och allt är ännu inte friktionsfritt. Men själva och utan EU vore krisen svårare att ta sig igenom, och vi har nu samarbete inom forskning, motverkande av hinder för handel och synkade ekonomiska åtgärder.
Sveriges EU-kommissionär Ylva Johansson uttryckte i ett seminarium (där även Therese Guovelin från LO deltog) att vi alla behöver goda grannar. Så sant. Om grannen är bekymrad stöttar jag så gott det går, av både solidaritet och för att vi i slutändan faktiskt behöver varandra.
