En moderat regionstyrelseordförande som liknar sjukhus vid företag och vårdpersonal vid bortskämda barn, samtidigt som han lägger statens extra pengar på hög i regionens välfyllda skattkista. Det trodde jag bara kunde hända i Stockholm!
Men nejdå. I Göteborgs-Postens webbtidning kan vi den 16 mars läsa att Johnny Magnusson (M), regionstyrelsens ordförande i Västra Götalandsregionen, beskriver beslutet som Socialdemokraterna drivit igenom att efterskänka sjukhusens underskott från tidigare år för att kunna ha en chans att leverera den vård som behövs, som att det är att ge mer godis till barn fast de redan ätit upp det de har fått.
Han säger också att i det privata näringslivet när man går back så går man i konkurs.
I det här läget är det nog dags att påminna Johnny Magnusson om några saker.
- Under över ett års tid har sjukvårdspersonalen slitit som djur för att hantera de som blivit sjuka i pandemin, vilket har fått konsekvensen att annan vård har fått stå tillbaka. Att jämföra dem med barn som behöver ha ekonomiska ”incitament” för att hålla budget är inte bara oförskämt, det visar på en syn på vårdens personal som borde innebära att Moderaterna petar Magnusson direkt. Han borde läsa vad arbetsmiljöverket säger om de risker personalen som har jobbat så hårt så länge utsätter sig själva för. Hans raljerande gör mig kort sagt riktigt förbannad.
- Sjukvården finansieras av skattebetalarna i regionen. Inte av försäljning av vård. Det är Johnny Magnussons eget styre som har underfinansierat sjukhusen så illa att de inte kan hålla budget. Något som Socialdemokraterna har varit tydliga med i flera år.
- När regeringen har givit miljarder i stöd till privata, mansdominerade branscher under Corona så har regionen ivrigt hjälpt till att fördela pengar och stöd. Detta till företag som inte klarar att hålla sin budget. Vad är skillnaden med att använda statliga pengar att rädda företag i pandemin eller statliga pengar att se till att sjukvården fungerar i och efter pandemin? Den frågan har nog inte Johnny Magnusson ställt sig.
- Att Moderaterna vill privatisera ännu mer av vården är ju uppenbart, men det verkar inte vara uppenbart för Magnusson att de vinster de privata vårdföretagen gör består av skattebetalarnas pengar, vilket urholkar resurserna för den offentliga vården.
- Att det kanske inte alltid är så lyckat att driva skattefinansierad verksamhet som att det vore ett företag. Kanske kan Magnussons partikamrat i Stockholm, Irene Svenonius, påminna om katastrofbygget av Nya Karolinska.
Sammantaget så kan jag läsa uttalandena i Göteborgs-Posten om och om igen och slås av häpnad, blandat med helig ilska, över Magnussons förakt för sjukhusens betydelse för de som bor i Västra Götalandsregionen. Och hans förakt för de som sliter varje dag för att få vården att fungera, trots att den moderatledda regionledningen lägger statliga extrapengar på hög i Vänersborg istället för att använda dem där de behövs och är menade för.
Det är sådana här tillfällen som stärker min övertygelse att arbetare behöver ha större inflytande i politiken och att LO har en viktig roll att spela i nästa valrörelse för att få bort klassföraktet från ledande politiska poster.
