S tar kliv för att bekämpa arbetslivskriminaliteten – låt det inte bli ett tomtebloss

Arbetslivskriminaliteten har frodats i spåren av en ”låt gå” mentalitet. Är s-kongressen vändningen som behövs? 

Det var lättare sagt än gjort att följa debatten om arbetslivskriminalitet på S-kongressen i Göteborg. Komplexiteten ligger i själva dess natur. Arbetslivskriminaliteten berör flera områden såsom myndighetssamverkan, offentlig upphandling, arbetsmiljö, välfärdsbrottslighet, europeisk samverkan, arbetskraftsinvandring, människoexploatering och ekonomisk brottslighet. Därmed behandlades arbetslivskriminaliteten på flera tillfällen under kongressen. 

I debatterna fanns en tydlig konsensus om att arbetslivskriminaliteten ska bekämpas och måste bort. Utvecklingen har gått åt fel håll. Problemen har växt, mitt framför ögonen på oss. På våra byggen, på våra vägar och bland vanliga konsumenttjänster. Det fanns också en beslutsamhet att den ”låt gå” mentalitet som tidigare varit måste bort. Nu måste vi kavla upp ärmarna och fler aktörer måste ansluta sig i kampen mot arbetslivskriminaliteten. 

Parterna har en mycket viktig roll för att bekämpa arbetslivskriminaliteten och ska vara en del av lösningen. Det är parterna som är experter på branschen. Samtidigt är det tydligt att det offentliga måste träda fram och ta ansvar. Magdalena Andersson pekade också ut i sitt installationstal både det egna ansvaret vi alla har som köper tjänster till underpriser och när hon förklarade att det gröna folkhem vi ska bygga – inte ska vara något fuskbygge. Då fick hon starka applåder. 

På många sätt var S-kongressen ett historiskt skifte. Det var första gången som begreppet arbetslivskriminalitet användes och pekades ut. Spelar begreppet någon roll? Man har ju tidigare pratat om osund konkurrens och social dumping. Kort svar – Det spelar roll. 

Det är viktigt att benämna saker vid dess rätta namn. Det handlar inte bara om ”lite fusk” som branschen själva kan städa upp. Utan detta handlar om kriminella arbetsgivare som på ett systematiskt sätt utnyttjar våra samhällsystem och exploaterar arbetare. Detta får förödande konsekvenser för våra arbetare, företag som sköter sig och för samhället i stort.

Det handlar i grunden om att arbetslivskriminaliteten är systemhotande. Både för vår arbetsmarknadsmodell men också för vår välfärdsmodell. Vi ser idag arbetare som utnyttjas och tvingas arbeta för låga löner och under urusla arbetsvillkor. Detta i sin tur spiller över på andra arbetstagare vars villkor dumpas. Vi ser också företag som gör rätt för sig och sköter sig och konkurreras ut av oseriösa aktörer. Vår välfärdsmodell utmanas när skattemedel som ska finansiera vårt gemensamma istället hamnar i fickorna på systematiskt kriminella individer och nätverk. Samhället behöver ta samlat krafttag för att stävja arbetslivskriminaliteten. Något som LO kämpat för länge. 

Flera skrivningar skärptes under kongressens gång, inte minst av många fackliga ombud som skrivit motioner och som deltog i förhandlingarna och debatten för att bekämpa arbetslivskriminaliteten. Exempel på vad som antogs av kongressen: 

• Sjösätta ett brett program för att bekämpa arbetslivskriminaliteten. Arbetlivskriminaliteten har många bottnar och finns i många branscher, det är därmed nödvändigt att sjösätta ett brett program. Att dutta i marginalen räcker inte. 
• Mer resurser behöver avsättas till Arbetsmiljöverket och tillsynskapaciteten behöver förbättras. 
• Tydliggöra huvudentreprenörsansvaret för samtliga underentreprenörer i linjen, särskilt vid stora entreprenader.
• Att regionala skyddsombud får tillträdesrätt till arbetsplatser där man har kollektivavtal med företag, även om det saknas medlemmar. 
• Undanröja sekretesshinder i och mellan myndigheterna i kampen mot arbetslivskriminaliteten. Det behövs för träffsäkrare myndighetssamarbete och inspektioner. 
• Att den lokala samverkan mot arbetslivskriminalitet ska stärkas genom att inrätta en samverkande funktion på regional nivå. 
• Skärpning av arbetskraftsinvandringen, återinföra bindande arbetsmarknadsprövning där parterna ska vara involverade och att förhandskontrollerna av företag som vill ta hit utländsk arbetskraft behöver skärpas. 

Tummen upp eller tummen ner? Var en fråga jag fick om arbetslivskriminalitet på S-kongressen i ”Max 29 minuter” förra veckan. Jag gav sned tumme upp. Ordning och reda på arbetsmarknaden gynnar LO-kollektivet, de seriösa företagen och vår gemensamma välfärd. Vi är många inom LO-kollektivet som längtar efter förändring och att den utveckling vi ser idag vänds. Kongressen antog goda steg på vägen men mer radikala åtgärder krävs exempelvis inom ramen för att synliggöra alla verksamma företag i Sverige. Det måste vara enkelt för upphandlare och myndigheter att få ut samlad information om företag som är verksamma i Sverige. Det ska vara lätt att göra rätt för sig. 

Så vad händer nu? Det finns ingen quick fix för att komma till rätta med arbetslivskriminaliteten utan det behövs ett pärlband av reformer. Vi kan inte luta oss tillbaka. Tvärtom. Det är nu vi måste fortsätta kämpa. Fortsätta hålla hjulen igång. Det är stärkande att en ny partiledning så tydligt i tal pekar ut denna sorts kriminalitet. Men en hög moralisk svansföring räcker inte.

Flera initiativ är på gång, sekretessutredning, översyn av lönegarantin, samverkan med myndigheter och parterna, den nationella delegationen mot arbetslivskriminalitet för att nämna några. Det är bra och vi måste fortsätta arbeta så att reformerna blir träffsäkra. Den text som nu antagits på kongressen behöver omvandlas i konkreta politiska åtgärder och ska inte kompromissas bort, insatserna mot arbetslivskriminalitet får inte bli ett tomtebloss.