När “Employer Branding”-giganten Universum skriver sin rapport om hur högskolestudenter ser på sina framtida jobb, så svarar kvinnorna att de i första hand vill ha trygghet och männen att de i första hand vill ha hög lön. Trygga anställningar är det värde som ökar mest över tid för alla studenter. (mer i GP 27/4-22)
När besöksnäringen nu försöker starta om efter coronapandemin har de förtvivlat svårt att rekrytera kvalificerad personal. Det kan ju bero på att de A) erbjuder otrygga jobb och B) att det är låga löner.
Hotellrevyn, som är Hotell- och restaurangfackets tidning pekar på att det är arbetsgivarna som är den största delen av problemet när HRFs a-kassa undersöker varför så hög andel av kassans medlemmar är arbetslösa trots påstådd kompetensbrist. (Hotellrevyn 26/4-2022)
När läraryrket för några år sedan var utpekat som en plats för stor kompetensbrist så agerade arbetsgivarna och höjde lönerna avsevärt, ofrivilligt kanske, men det är ett faktum.
När arbetsgivarna i besöksnäringen nu ska rekrytera så ropar de mer efter offentliga insatser och stöd för att hjälpa dem med rekryteringen, än de funderar på hur deras bransch är strukturerad.
Istället för att det offentliga återigen ska bidra med subventionerad arbetskraft, bland de mest utsatta på arbetsmarknaden, kanske det är dags att ställa några frågor och lite krav på arbetsgivarna. Krav på kollektivavtal och frågor om vettig arbetsmiljö och villkor och löner det går att leva på.
Det borde efter pandemin vara slut på ett samhälle där servicebranscherna och besöksnäringens anställda jobbar med betydligt sämre villkor än övriga arbetsmarknaden. Att arbetstiderna ofta är obekväma och oregelbundna är ett område som arbetsgivarna kan jobba med att kompensera bättre för till exempel.
I många företag där högkvalificerad arbetskraft inte ses som jobbiga kravställare utan som viktiga resurser och nycklar till framgång så når man just framgång. Besöksnäringens arbetsgivare har mycket att lära av dem.
Sen finns det förstås ett problem i besöksnäringen. Speciellt i den säsongsbetonade. Här är de oseriösa arbetsgivarna fler än de seriösa och ren arbetslivskriminalitet med till exempel svartjobb är vanligt. Det skapar dåliga konkurrensvillkor för de som gör rätt för sig. Ansvaret för förändring vilar på hela samhällets förmåga att skapa ordning och reda. Arbetsmarknadens parter måste göra sitt, men också ekobrottsbekämpning, arbetsmiljöverket och skattemyndigheten. Här kan de nya regionala centren mot arbetslivskriminalitet vara en del av lösningen.
Men grundproblemet i besöksnäringen är ändå dålig lön och otrygga arbetsvillkor. Här krävs skärpning.
