Alla måste ges möjlighet att ställa om

Idag kom så John Hasslers snabbutredning om Sveriges klimatpolitik som tagit stor plats i klimatdebatten den senaste tiden. Redan på förhand har kritiken varit hård mot att Hassler förväntades föreslå förändringar i de svenska klimatmålen. Även vi på LO har gått ut och sagt att vi vill behålla klimatmålen eftersom långsiktigt stabila förutsättningar är viktiga för näringslivets omställning. Men utredningen innehåller mycket annat som är bra och som borde få stort utrymme i debatten. Och som regeringen behöver ta till sig genast.

Utredningens utgångspunkt är densamma som LOs utgångspunkt när det gäller klimatomställningen: att omställningen måste och kommer att ske, och att det som behöver diskuteras nu är HUR omställningen ska genomföras på ett socialt hållbart sätt.

Det vi på LO ser som centralt för en socialt hållbar och rättvis klimatomställning är att:

1. Svenska företag kan fortsätta att ligga i framkant när världen ställer om så att Sveriges konkurrenskraft bibehålls och stärks och vi kan säkra sysslesättningen.  På så sätt leder omställningen till fler och bättre jobb.
2. Alla kan känna sig trygga när arbetsmarknaden förändras.
3. Alla får möjlighet att ställa om oavsett var man bor eller hur mycket man tjänar. Detta gäller särskilt transporter och boende, som både står för stora utsläpp och stora kostnader.

Jag har ännu inte kunnat ta ställning till utredningens 46 förslag eller bedöma hur långt de når i riktningen mot en rättvis klimatomställning. I utredningstexten finns det dock helt klart viktiga delar som behöver lyftas:

• Den svenska politiken behöver bli bättre på att understödja och möjliggöra den strukturomvandling som klimatomställningen innebär. Framgångsrika strukturomvandlingar kräver alltid att staten fattar långsiktiga inriktningsbeslut. Detta kräver en sammanhållen politik där bland annat industripolitik, regionalpolitik, fördelningspolitik och utbildningspolitik ingår. Sverige behöver en  sammanhållen strategisk plan och ett styrsystem där myndigheter, kommuner och andra offentliga instanser drar åt samma håll.
• Kompetensförsörjningen är en kritisk faktor för omställningen. En god kompetensförsörjning som flexibelt kan tillgodose nya behov av kompetens är särskilt viktig i tider av snabb strukturomvandling, och här riskerar Sverige att hamna på efterkälken. I större utsträckning behöver utbildningen dimensioneras efter de behov som finns och kommer att uppstå på arbetsmarknaden.  I samarbete med arbetsmarknadens parter bör en övergripande strategi för den gröna omställningens kompetensförsörjning utarbetas.
• Alla strukturomvandlingar får fördelningspolitiska konsekvenser. Om klimatomställningen genomförs på rätt sätt kommer den att vara gynnsam för samhället i stort, men enskilda individer kan drabbas av negativa konsekvenser. Även om nya jobb skapas samtidigt som vissa jobb försvinner är det inte säkert att de som förlorar sitt gamla jobb enkelt kan ta de nya. En effektiv arbetsmarknadspolitik behövs för att mildra de fördelningspolitiska konsekvenserna.
• Även om omställningens kostnader för samhället är överkomliga kan det för vissa hushåll bli för dyrt. Eftersom den gröna strukturomvandlingen måste ha brett stöd i hela samhället är därför fördelningspolitik nödvändig. En viktig utgångspunkt för politik som syftar till att omfördela kostnaderna för omställningen är att de så långt möjligt ska underlätta omställningen, inte motverka den.

Debatten om klimatmålens utformning kommer att fortsätta. Risken är dock att regeringen bara tar till sig den del av utredningen som handlar om att förändra målen. Låt oss därför inte glömma att också utkräva svar från regeringen på vilken politik de avser att genomföra för att se till att näringslivet får förutsättningar att ligga i framkant i klimatomställningen. Och för att alla ska kunna känna sig trygga i omställningen, oavsett var man bor eller hur mycket man tjänar.

Hela John Hasslers utredning finns att läsa här.