”Som regionråd tvingas jag anställa administratörer för att stävja välfärdskriminalitet, istället för sjuksköterskor i vården”, sa My Alnebratt, regionråd i Västra Götalandsregionen som leder den socialdemokratiska politikutvecklingsgruppen Fler ska vilja arbeta i välfärden, på dagens pressträff. Där presenterades gruppens uppdaterade samhällsanalys. ”Vi har inte råd med en marknadisering som leder till ineffektivt utnyttjande av resurser och en ständigt växande administrativ överbyggnad”, fortsatte hon. ”Det behövs betydande reformer.”
Styrningsgapet, resursgapet, arbetsmiljö- och förväntningsgapet. Politikutvecklingsgruppen ringar effektivt in problemen inom välfärdstjänsterna vård, skola och omsorg. Styrningsgapet – välfärdens styrning är otillräcklig för att säkra en god välfärd fördelad efter behov. Resursgapet – den stora skillnaden mellan invånarnas behov och välfärdens resurser. Styrningsgapet och resursgapet leder till en orimligt pressad arbetsmiljö där välfärdsarbetarna inte har förutsättningar att leva upp till förväntningarna på välfärden – arbetsmiljö- och förväntningsgapet.
Resursgapet beror inte främst på krympande resurser till välfärdstjänsterna som andel av BNP, utan på att välfärdsuppdraget har vuxit utan att resurstilldelningen har följt med. Fler barn går på fritids och i förskola, och är där längre tid. Dessutom har politikens ambitioner med verksamheten höjts med nya pedagogiska mål. Antalet personer som får insatser enligt lagen om stöd och service, LSS, har stigit kraftigt sedan lagen infördes på 1990-talet. I sjukvården har uppdraget utökats genom att vi behandlar fler och mer komplexa sjukdomar än tidigare och fler lever med kroniska sjukdomar.
På ett område har resurserna dock krympt, i äldreomsorgen. Det syns både i att kraven i biståndsbedömningen skärpts så att endast personer med mycket stora hjälpbehov får hemtjänst eller plats på äldreboende, och i mer pressade arbetsvillkor som till exempel att en hemtjänstanställd som år 2000 tog hand om i genomsnitt 6–7 brukare per dag femton år senare förväntades ta hand om 11,8 brukare på en dag. Nästan dubbelt så många. Hur välfärden organiseras drar också resurser: marknadsreformer har medfört stora merkostnader.
Politikutvecklingsgruppen konstaterar att den sammantagna utvecklingen i kommunsektorn pekar tydligt mot att välfärdens uppdrag i dag är väsentligt mer omfattande än på 90-talet samtidigt som finansieringen inte följt med. Alla de välfärdsarbetare som vittnar om att arbeten har blivit tyngre och mer komplexa har rätt. Samtidigt upplever många brukare och anhöriga hur samhället inte finns där på samma sätt som det gjort tidigare. Detta undergräver förtroendet för välfärdssystemet.
Man undrar om det inte är precis det som de borgerliga partierna vill, undergräva förtroendet för välfärden. Arbetets Naomi Grossman fångade den känslan i sin ledare om LOs rapport Välfärdsgapet:
”Hos den moderata ministern finns inga ambitioner att säkra statsbidragens storlek i linje med inflationens och demografins vågor.
Moderaternas syn på kommunernas och regionernas uppdrag har alltid varit, och kommer nog alltid vara, att det ska “effektiviseras” och “prioriteras” skiten ur varenda öre.
I brist på tillräckliga statsbidrag kanske ljusningen finns i att vissa kommuner och regioner själva höjer skatterna för att ta ansvar, även om det slår hårt mot låginkomsttagare. Men icke, om Svantesson får bestämma.
För bakom kulisserna har regeringen nu gett den så kallade utjämningskommittén uppdrag att utreda ett skattehöjarstopp för kommuner och regioner. Kranen dras åt från båda håll. Kvar finns bara nedskärningar.
Om ingen gör något annat, det vill säga.”
Analysen finns – dags att formulera de betydande reformerna och argumentera för varför de behövs så de får folkligt stöd. Först med ett tydligt mandat blir det möjligt för någon att göra något annat.
Att den svenska vård och omsorgs apparaten håller på att monteras ned är ingen nyhet. Den enda nyheten är att det börjar pratas om skandalen. Den andra saken som behöver poängteras eller mer undersökas är hur mycket har brottsligheten kommit in i våd och omsorg
Om man inte kallar den nuvarande politiken för brottslig och tyvärr så måste man nog inkludera många S regeringar i den gruppen också i
Bra att Ulrika Lorentzsi och Lo och Socialdemokraterna jobbar för att droger och vapen inte ska få flöda fritt över gränserna och då måste det också bli ett slut på högerpartiernas privatiseringsiver som möjliggör att de kriminella förstärker sin kassa och får råd med inköpen.
Ulf Kristersson och Moderaterna vägrar att förändra lagen som tillåter vinster inom vårdföretagen som Socialdemokraterna föreslagit.
Ekobrottsmyndigheten meddelar att man ser tecken på att de kriminella gängen håller på att ta sig in inom hälsovård -och sjukvården,bedriver vårdcentraler,vaccinationsmottagningar säger Sara Persson ,brottsförebyggande specialist på Ekobrottsmyndigheten,till Ekot.
Vinsterna från den verksamheten beräknas uppgå till nära 6 miljarder drygt dubbelt så mycket som för handeln med narkotika.
Om Ulf Kristersson och regeringen inte ändrar möjligheterna till privatiseringar och vinster i välfärden så är dom också ansvariga för att de kriminella får råd med inköp av droger och vapen.