När är det nog med döda på jobbet?           

Idag nåddes vi av beskedet att fem personer omkom när en bygghiss kraschade 20 meter i Sundbyberg igår.  Så oerhört tragiskt. Så oerhört onödigt. Så oerhört sorgligt.

2023 är ett av de högst olycksdrabbade åren på mycket länge. Det dör mer än en i veckan på sin arbetsplats. Detta trots att vi sedan länge har en nollvision för dödsolyckor på jobbet. Det står där som ett hån i Arbetsmiljöverkets regleringsbrev från regeringen.

Lägg dessutom till alla de tusentals skador som sker, alla de tusentals som dör på grund av att ha jobbat nära kemikalier eller annat farligt. Alla de som sliter ut sina kroppar på arbetsplatser som saknar utrustning, kollegor eller tid för att göra rätt.

Hur länge ska det här pågå? Varför är det inte en prioritet för alla att minska riskerna på arbetsplatserna? Att ha ett värdigt arbetsliv där alla orkar jobba fram till pension?

I EU har socialdemokratiska politiker jobbat framgångsrikt för att förbjuda kemikalier. I Sverige görs alldeles för lite. Vi vet att ju längre ner i underentreprenörskedjan man kommer, desto farligare blir arbetet. Det är en stark indikation på en oseriös arbetsgivare när arbetsmiljön inte prioriteras. Men det görs alldeles för lite för att stoppa de oseriösa arbetsgivarna. Det görs i princip ingenting för att premiera de bra arbetsgivarna.

Det är klart att olyckor kan hända. Men arbetsgivare som gör sina riskanalyser, som har en bra dialog med skyddsombud som har fått utbildning och låter personal bidra till en säkrare arbetsplats, de arbetsgivarna straffas idag med att de inte vinner sina anbud därför att de kostar lite mer.

Det här är en skam. Det är ytterligare en fläck på välfärdslandet Sverige. Det går snart inte att se det längre för alla fläckar.

Det behövs en kraftsamling på alla håll. Vi i facket måste vara ännu tydligare när vi upptäcker brister i arbetsmiljön. Myndigheterna måste satsa mycket mer på kontroller och uppföljning. De som köper varor och tjänster, oavsett om det är offentligt eller privat måste värdera de sociala villkoren hos leverantören mycket högre.

Det är möjligt att olyckan i Sundbyberg inte berodde på att någon sparat på underhåll, det får utredningen visa, men andra olyckor hade definitivt kunnat undvikas med en bättre riskanalys och en bättre utbildning om vilka risker som finns på arbetsplatserna.

Om inget annat så hoppas jag att olyckan i Sundbyberg ska fungera som en väckarklocka till både arbetsgivare och politiker. Det är vi skyldiga de fem som dog igår.