I vintras presenterade regeringen sin så kallade reformagenda för biståndspolitiken. Det är till stora delar en sorglig läsning för alla som tror på internationell solidaritet. Där finns inga skrivningar om arbetstagarnas rättigheter och målet om att en procent av vår bruttonationalinkomst ska användas för bistånd till fattiga länder är borta.
Allt i agendan är dock inte negativt. Där finns också områden där svensk fackföreningsrörelse skulle kunna bidra, om regeringen låter oss göra det.
Regeringen skriver till exempel att fattigdom kan bekämpas genom handel, investeringar, jobbskapande och utbildning. Det håller vi med om. Men då är det också viktigt med fria fackliga organisationer och en arbetsmarknad med fungerande partsrelationer. Inom det området har vi goda erfarenheter från vårt mångåriga fackliga bistånd.
Faktum är att LO arbetade med internationellt bistånd långt innan Sverige började med statligt bistånd. Vi har i årtionden stött socialt hållbar tillväxt med fria fackliga organisationer och en arbetsmarknad med goda relationer mellan parterna. Vi har också haft flera projekt tillsammans med Svenskt Näringsliv, genom Näringslivets Internationella Råd, NIR. Här kan mer göras och vi hjälper gärna till.
Regeringen framhåller också hur viktiga företagen är i klimatomställningen. Men även här spelar facket en viktig roll eftersom klimatproblemen till stor del handlar om brister i produktionssystemen, alltså där våra medlemmar arbetar. För att kunna genomföra en rättvis klimatomställning krävs därför att inte bara företagen utan också fackliga organisationer får vara med.
Vi har alltså inget emot att ytterligare stärka samverkan mellan bistånd, handel och investeringar. Tvärtom. Men för att handel ska leda till utveckling måste de ekonomiska vinsterna komma befolkningen till del och ske med respekt för mänskliga rättigheter och arbetsvillkor. Investeringar ska inte enbart ge vinst. De ska också leva upp till våra biståndsmål om fattigdomsbekämpning och en hållbar tillväxt.
För att en sådan politik ska ge resultat krävs dock att regeringen använder den erfarenhet och expertis som arbetsmarknadens parter och andra delar av civilsamhället har. LO deltar gärna i ett sådant samarbete. Men då krävs också att regeringen släpper in oss och det övriga civilsamhället i arbetet. Vad väntar biståndsminister Johan Forsell på?
Texten har även publicerats i NSD 4 mars 2024
