LO-ekonomerna har släppt Ekonomiska utsikter där vi gör en prognos över svensk ekonomi, samt rekommendationer för den ekonomiska politiken. En stolt tradition som startade 1947 och enligt Konjunkturinstitutet är vi näst bäst i Sverige på att bedöma utvecklingen.
Den höga inflationen är förbi men många av de problem den orsakade består. Köpkraften är försvagad, räntorna är höga och alltför många är arbetslösa.
Förra året krympte den svenska ekonomin och i år väntas tillväxten bli låg. Framförallt är det bostadsbyggandet och hushållskonsumtionen som varit svag samtidigt som exportindustrin gått starkt. Först nästa år är vi tillbaka på en mer normal tillväxt (2,1%) till stor del tack vare stigande reallöner och fallande räntor.
Under de två senaste åren har gapet mellan svensk BNP och den trendmässiga tillväxten vi såg före pandemin vuxit tydligt. Den svenska utvecklingen sticker ut negativt mot omvärlden. Nu ser vi ett större gap i BNP-utvecklingen än vad som är fallet i både USA och Euroområdet. Detta trots att Sverige kanske hade västvärldens starkaste återhämtning under pandemins första år.
En viktig förklaring till den svaga svenska utvecklingen är den ekonomiska politik som Sverige fört under de senaste åren.
På grund av flera utbudschocker drabbades Sverige (och omvärlden) av hög inflation från andra halvan av 2021 och framåt. Riksbanken svarade med flera räntehöjningar, trots att dessa inte biter nämnvärt på utbudsdriven inflation. Finanspolitiken stöttade inte heller hushållen i tillräcklig utsträckning, vilket gjorde att inflationsekonomin slog onödigt hårt mot dessa. Samtidigt lyckades näringslivet vältra över kostnaderna på konsumenterna och öka sina marginaler, vilket resulterade i ett onödigt stort tapp i reallöner och en historiskt hög vinstandel (den del av förädlingsvärdet som går till kapitalägarna).
Den svaga ekonomin har också märkts på arbetsmarknaden. Jämfört med förra sommaren är idag cirka 50 000 fler arbetslösa. Arbetslösheten spås vända nedåt under 2025, men kommer fortsatt att ligga på alltför höga nivåer.
Nu behöver räntan snabbt normaliseras och finanspolitiken stötta återhämtningen. LO-ekonomernas bedömning är att finanspolitiken framförallt bör inriktas mot att:
- Få fart på bostadsbyggandet
Det är framförallt i byggsektorn som investeringarna försvunnit och arbetslösheten dragit iväg. - Stoppa uppsägningarna i välfärden
I ett svagt konjunkturläge bör den offentliga konsumtionen stötta ekonomin – inte spä på nedgången. Höj och indexera statsbidragen till kommuner och regioner. - Stärk kompetensförsörjningen
Sverige behöver mer yrkesutbildad arbetskraft. Särskilt arbetsmarknadsutbildningarna borde skalas upp kraftigt. - Kratta för industriomställningen
Det finns en enorm tillväxtpotential i de gröna investeringar som nu planeras. Men dessa kommer inte bli av utan ett större statligt ansvarstagande – för elförsörjningen, bostadsförsörjningen och arbetskraftsförsörjningen. Inte minst på de många etableringsorter där kommunerna har ett stort ansvar för att driva svensk ekonomi framåt.
Övergripande behöver finans- och penningpolitiken läggas om för att bättre se till att alla lediga resurser i ekonomin kommer till användning på ett sätt som är till gagn för folkflertalet. Det vill säga en politik för full sysselsättning och ökat välstånd.
Om detta kan man läsa mer i LO-ekonomernas ekonomiska utsikter våren 2024.
ISBN: 978-91-566-3669-1
Sluta skyll ifrån er. Det är ni själva som har varit för mesiga mot arbetsgivare. Under högkonjukturen när företagen ökade sina vinstmarginaler år för år så höll ni igen på löneökningarna. Och nu när inflationen drog iväg så mesade ni ytterligare. Dem kommande åren bör ni ta fighten stenhårt och ha höga krav på löneökningar! 2-3 % duger inte längre! Plus bort med att arbetsgivaren kan fördela lönepotten som fackförbunden har förhandlat fram åt sina medlemmar, den individuella fördelningen av lönepotten bistår till att ni låter era medlemmar att kämpa emot varandra och inte med varandra. Det är när vi kämpar tillsammans som vi är starkast. Glöm inte det!