Nyligen lyssnade jag på en podd där den amerikanska forskaren och klimatexperten Ayana Johnson fick frågan om hur framtiden ser ut om vi genomför klimatomställningen. Hon svarade snabbt: ”Elektriker kommer att bli heta på dejtingappar, det är ju de som bygger framtiden”. Äntligen, tänkte jag, pratar någon om det här.
Ja, kanske inte om dejtingen då, den lägger vi ju oss inte i på LO. Men däremot om hur avgörande yrkesarbetare är för klimatomställningen. Inte bara elektriker som ser till att industrin och transporterna kan elektrifieras, utan alla arbetare som ser till att vi kan bygga om samhället till fossilfrihet. Industriarbetarna som ser till att vi får fossilfritt stål, elbilar och batterier, skogsarbetarna som ser till att vi får virke från skogen till klimatsmarta trähus, och pappersarbetarna gör att skogen också ger pappersprodukter som kan ersätta den fossila plasten. Och också byggnadsarbetarna som ser till att vi kan återbruka byggmaterial, de butiksanställda som fixar second-hand-kläderna och renhållningsarbetarna som gör att vi kan återvinna material. Lokförare, tågvärdar och busschaufförer ser till att fler kan åka kollektivt. Arbetare i jordbruket och livsmedelsindustrin, kockar och måltidsbiträden gör alla att vi kan äta bra mat utan en massa utsläpp. Listan kan göras hur lång som helst.
Hur viktiga arbetarna är för Sveriges klimatomställning blev väldigt tydligt när jag läste Accelerationskontorets* rapport Här och nu i hela landet – en kartläggning av pågående och planerade investeringar av vikt för den gröna omställningen som precis har släppts. Accelerationskontoret har räknat ihop alla planerade och pågående investeringar i den gröna omställningen som vardera är större än 100 miljoner kronor. Det rör sig om 155 investeringsprojekt med en total investeringssumma på 803 miljarder kronor.
Investeringarna pågår eller planeras i alla delar av Sverige, med miljardinvesteringar i nästan varje region. Det handlar både om etableringar av helt nya industrier och om expansioner eller omställningar av befintliga industrier. Störst är investeringarna i övre Norrland (Västerbotten, Norrbotten) med totalt 372 miljarder kr, följt av Mellersta Norrland (145 miljarder kr) och Västsverige (107 miljarder kr). Projekten är jämt spridda från tidig fas till byggnation, och investeringar på sammanlagt 500 miljarder genomgår eller har genomgått en tillståndsprocess. Det betyder att omställningen pågår här och nu, och att företagen planerar att fortsätta att investera.
Det säger sig själv att det kommer att behövs många byggnadsarbetare och elektriker för att de här investeringarna ska bli fysiska industrier. Och många industriarbetare för att produkter ska tillverkas där när industrierna väl är på plats. För att industriarbetarna ska kunna gå till jobbet behövs många busschaufförer och lokförare, barnskötare och undersköterskor. För att de ska kunna handla mat och kläder behövs butiksanställda.
Samtidigt är det alltför sällan som Sveriges arbetare lyfts fram som klimatomställningens hjältar. Jag har till exempel sett flera regionala klimat- och energistrategier som innehåller långa stycken om innovation, forskning och ingenjörer men knappt ett ord om yrkesarbetarna som ska se till att innovationerna blir verklighet. Och läst många statliga utredningar kopplade till klimatomställningen där man missat att analysera konsekvenserna för de som arbetar i verksamheterna som ska ställas om.
Från fackligt håll får vi aldrig glömma att det är på arbetsplatserna klimatomställningen sker. Och det är Sveriges arbetare som genomför den. Vi ska vara med och påverka hur klimatomställningen genomförs. Vi behöver prata mer om att det är Sveriges arbetare som får klimatomställningen att fungera. Och då måste klimatomställningen fungera för Sveriges arbetare – med goda arbetsvillkor, bra möjligheter till kompetensutveckling, trygghetssystem och god välfärd.
Accelerationskontorets rapport kan läsas här.
* Accelerationskontoret är en kommitté tillsatt av regeringen för att underlätta industrins omställning.
