Under våren har diskussionen om stigande energipriser, inflation och risken för nya räntehöjningar tagit fart igen. Minnet av inflationschocken 2022 är fortfarande färskt. Men att dra slutsatsen att vi nu står inför en repris går för långt. Likheten är att ett krig åter har satt energifrågan i centrum. Men där stannar också likheterna.
Den stora skillnaden mot 2022 är att naturgaspriserna då steg kraftigt i Europa när gasleveranserna från Ryssland ströps. 2022 fanns en tydlig regional dimension i Europa som vi inte ser på samma sätt i dag. De höga gaspriserna drev upp elpriserna i EU, och det märktes också i Sverige eftersom elpriserna sätts på en sammanlänkad marknad. Dagens energikris är mer global.
Tittar man på tidpunkten blir skillnaden ännu tydligare. Energipriserna började stiga redan före Rysslands invasion av Ukraina. Ryssland hade sannolikt redan då börjat strypa gasflödena, men oljepriset steg också av andra skäl. När ekonomierna öppnade efter pandemin ökade efterfrågan, samtidigt som produktionen fortfarande var begränsad. Det gav tydliga prishöjningar redan under 2021. Det gällde inte bara energi. Fraktpriserna steg kraftigt när efterfrågan skiftade från tjänster till varor, samtidigt som smittspridningen störde hamnar och transporter.
Pristrycket för varor lyser med sin frånvaro
Energipriserna har fallit tillbaka efter topparna för några veckor sedan, och ett avtal om Hormuzsundet kan bidra till lägre drivmedelspriser på kort sikt. Samtidigt kan högre flygpriser fortsätta att synas i inflationen under sommaren.
LO-ekonomernas prognos från förra veckan bygger på att höga energipriser kan få genomslag längre fram i ekonomin snarare än omedelbart i konsumentledet. För varor sker ett sådant genomslag normalt med fördröjning, via högre transportkostnader, dyrare insatsvaror och ökade produktionskostnader i flera led. Det gäller exempelvis livsmedel, där både gödsel, energiintensiv produktion och frakter påverkas, men också andra varor när kostnader stiger.
Än så länge syns inga sådana tendenser i den officiella prisstatistiken. Utöver effekten av den sänkta matmomsen fortsatte livsmedelspriserna att falla även i maj. I producentled, alltså i dagligvaruhandelns inköpspriser, är nivåerna fortfarande mycket låga och trenden nedåtgående. För andra varor, som kläder, möbler och hemelektronik, är pristrycket negativt både i producent- och konsumentled. De höga energipriserna har alltså ännu inte slagit igenom i varupriserna. Om de gör det framöver beror i hög grad på hur utdragen konflikten i Mellanöstern blir.
Tillfälliga finanspolitiska åtgärder påverkar inflationen
Även om energipriserna påverkar inflationen spelar de tillfälliga finanspolitiska åtgärder som har aviserats i vår minst lika stor roll. Sänkt matmoms, billigare kollektivtrafik och lägre drivmedelsskatter väntas pressa ned inflationen under andra halvan av 2026 med omkring 2 procentenheter.
Men effekten är tillfällig. När till exempel halverade priser i lokaltrafiken upphör kommer det i inflationsstatistiken i stället att se ut som en kraftig prisuppgång. Det som var halva priset 2026 blir då i praktiken dubbla priset 2027, vilket skapar ett uppåttryck på inflationen året därpå.
Om man rensar bort de här effekterna ur inflationsmåttet ser utvecklingen annorlunda ut. Då ligger inflationen runt 2 procent både 2026 och 2027.
