Nu är mandatperiodens 1460 dagar slut men hur ska vi ha det till nästa gång?
Det kanske vore bättre att vara stolt över 3 år och 11 månader (1430 dagar) och svintrött efter 4 år (1460 dagar) än stolt över 30 dagar och svintrött efter 1430.
Den politiska depressionens första mandatperiod är slut. Från det att alliansen fällde regeringen Löfvens första budgetförslag till att SD fick 17% av rösterna har de politiska smilbanden på arbetarrörelsens medlemmar inte höjts särskilt många gånger. Visst, A-kassan och barnbidraget höjdes och regeringen gjorde ett gott jobb, men det var inte det vi pratade om.
Detta höll i sig ända till augusti 2018. Sen lyckades vi mobilisera mer kraft i en valrörelses slutfas än vi någonsin gjort tidigare. Det har samtalats i telefon, på gator och torg, på arbetsplatser och i trappuppgång efter trappuppgång.
Den mobiliseringen har givit en rejäl skjuts i valrörelsens avgörande dagar, den gav tillräckligt med röster att S fortsatt är överlägset största parti i riksdagen och i de största städerna. Valdeltagandet är det högsta på fyrtio år. Men det finns inte ett landstingsval där S gått fram och i de allra flesta kommunval backar partiet.
Nu kommer valanalyserna att avlösa varandra. Hur blev det som det blev?
Jag tror inte riktigt att vi har tid att vänta på det.
Hur de kommande 1455 dagarna till nästa val ska bli beror så mycket på hur arbetarrörelsen reagerar nu. Hur gör vi för att fortsätta öka valdeltagandet i utsatta stadsdelar i Göteborg? Hur gör vi för att vända de borgerliga vindarna i landstingsvalen och hur gör vi för att börja mota tillbaka de främlingsfientliga krafterna?
Det finns kort sagt mycket att ta tag i. På LOs arbetsplatser är det oerhört viktigt att rekrytera och utbilda förtroendevalda, att samtalet på arbetsplatsen kan handla om villkoren istället för oemotsagda påståenden om invandring. Att det finns bra förslag och ideologisk riktning från Socialdemokraterna. När partiets agenda återvände till gräsrötternas hemmaplan i valrörelsens slutskede blev kraften så oerhört mycket större. Hur håller vi liv i tiopunktsprogrammet för en tryggare arbetsmarknad till exempel.
Oavsett var makten hamnar när dammet har lagt sig är det lättare att vara socialdemokrat när partiet och rörelsen går i takt.
För när den grå muren av Socialdemokrater står upp sida vid sida är det fortfarande den starkaste kraften som finns i vårt samhälle. En kraft för ansvar och framåtskridande. I lagom takt förstås.
