Att det dör en person i veckan i olyckor på arbetsplatsen är naturligtvis förjävligt. Det måste gå att stoppa. Att mer än 5000 blir sjuka och dör i förtid på grund av sitt arbete är också förjävligt och måste gå att stoppa. Det här är den tydliga döden och den har vi trots allt hyfsad koll på.
Men sen finns det de som väljer att ta sitt eget liv på grund av sin arbetssituation. Troligen flera hundra om året. Det är en statistisk gråzon, anledningen till självmord är ofta komplex. Men att den psykiska ohälsan i arbetslivet har ökat råder ingen tvekan om. Mobbing, dålig stress och otrygga anställningar är några anledningar som vi vet skapar psykisk ohälsa. Därför är det oerhört märkligt att så lite görs politiskt för att minska risken för psykisk ohälsa i arbetslivet.
När jag skriver det här är det den 10 september. Den internationella dagen mot självmord (eller suicidpreventiva dagen på finsvenska). Det är ju helt fruktansvärt att den här dagen ska behövas! Det är också riksdagens öppnande idag. Jag har just lyssnat på regeringsförklaringen. En ny vårdform ska inrättas för att behandla lättare psykisk ohälsa. Jag är ledsen men det räcker inte. Vi behöver åtgärder för att förhindra psykisk ohälsa, inte fler sätt att behandla den.
Att det är accepterat av samhället att ett jobb kan vara så jävligt att någon dör av det, oavsett hur det går till, är svårt att förstå. Fysiska risker är lättare att komma åt även om det skadas och dör alltför många ändå. De psykiska påfrestningarna i arbetslivet är något som är svårare för skyddsombud att peka på, svårare för den enskilde att hävda sin rätt i. När arbetsplatser blir allt mer otrygga och anställningsvillkor luckras upp ökar också riskerna att människor råkar illa ut.
Varje dödsfall är en katastrof och bland unga är självmord en av de vanligaste dödsorsakerna. Vi som är aktiva i samhället, som har politiska uppdrag och som vill påverka världen till det bättre. Här finns det en stor svart spegel som vi måste titta oss i och inse att vi måste göra mycket mer.
Det duger inte att bara behandla symptomen. Vi måste styra om samhället till att minska orsakerna också.
Regionala fakta:
Västra Götalands län, som är ett av de två län där LO-distriket i Västsverige är verksamt, hade nära 16 självmord per 100 000 invånare 2018. Hallands län hade fjorton självmord per 100 000 invånare 2018. Det skiljer sig dock rejält mellan kommunerna och det går inte att se någon röd tråd, grannkommuner som Strömstad och Tanum ligger i varsin ända av spektrat. Det kan förstås vara så att det ger väldigt stort utslag i statistiken med ett självmord i en kommun ju mindre befolkningen i kommunen är.
All statistik hittar ni på Folkhälsomyndigheten
