I förra veckan togs ett viktigt steg mot att Sverige ska få ny statistik över förmögenhetsskillnaderna. Riksdagen uppmanar nu regeringen att utreda hur en detaljerad statistik över hushållens tillgångar och skulder ska kunna byggas upp och användas.
Sedan avskaffandet av förmögenhetsskatten samlas nämligen inte längre någon statistik in över hur tillgångar och skulder fördelar sig mellan individer och hushåll i befolkningen.
Vi vet alltså inte hur stora förmögenhetsskillnaderna är i Sverige.
Det är Riksbanken som efterfrågat att statistiken ska börja samlas in igen. De behöver statistik över fördelningen av tillgångar och skulder för att kunna bedriva krisförebyggande arbete och motverka finansiell instabilitet. Riksbanken är orolig för att hushållens skuldsättning innebär risker för det finansiella systemet och kanske i förlängningen ett hot mot den ekonomiska utvecklingen. Men för att kunna bedöma om så är fallet behöver man veta, bland annat, vilka hushåll som har stora skulder. Är det hushåll med begränsat med resurser? Eller hushåll som har andra tillgångar eller höga inkomster?
Men det finns fler anledningar till att Sverige borde börja samla in statistik över hushållens tillgångar och skulder. Förmögenhetsskillnaderna är stora i befolkningen – långt mycket större än inkomstskillnaderna. Det vet vi både från den statistik som finns från innan avskaffandet av förmögenhetsskatten men också från senare skattningar. Skillnaderna verkar dessutom ha ökat i storlek över tid. I internationella (visserligen osäkra) jämförelser sticker de stora svenska förmögenhetsskillnaderna ut.
Förmögenhetsskillnaderna har betydelse för den ekonomiska ojämlikheten både direkt och indirekt. Direkt genom att förmögenheter såklart kan konsumeras. Och indirekt genom att ojämlikt fördelade förmögenheterna genererar ojämlikt fördelade kapitalinkomster. De grupper som har lägst inkomster i samhället har ofta också de minsta förmögenheterna. Kontentan blir att skillnaderna i förmögenheter och inkomster förstärker varandra.
Statistiken från 2007 visar på stora förmögenhetsskillnader
Det senaste året för vilket det finns offentlig statistik över förmögenhetsfördelningen i Sverige är 2007. Även om statistiken nu har över ett decennium på nacken ger den i alla fall en känsla för storleksordningen på förmögenhetsskillnaderna:
- Över två tredjedelar av hushållens totala förmögenheter tillföll personer som tillhörde de tio rikaste procenten i befolkningen.
- 24 procent av de totala förmögenheterna gick till den rikaste procenten i befolkningen.
Det är från statistiken också tydligt att förmögenhetsskillnaderna är stora mellan olika grupper. År 2007 motsvarade exempelvis kvinnornas genomsnittliga förmögenhet 75 procent av männens.
Den genomsnittliga nettoförmögenheten i Norrbotten var ungefär 38 procent av den i Stockholms län. På kommunnivå var skillnaderna i förmögenhet än mer extrema; den genomsnittliga nettoförmögenheten i Jokkmokk var ungefär 7 procent av den genomsnittliga nettoförmögenheten i Danderyd.
Förmögenheterna växer snabbt
Hushållens totala förmögenheter har vuxit mycket snabbt under de senaste decennierna. De privata förmögenheterna i Sverige motsvarar i dag 465 procent av nationalinkomsten. Det är mer än en fördubbling sedan 1980-talet och innebär den högsta nivån sedan början av 1800-talet (se Waldenström mfl, 2018) .
Att förmögenheterna blir allt större är en konsekvens av stora värdeökningar på både finansiella tillgångar – framförallt ett ökat aktieinnehav till följd av stigande aktiekurser – och på icke-finansiella tillgångar såsom fastigheter.
Att förmögenheterna totalt sett vuxit har sannolikt bidragit till ökade förmögenhetsskillnader i befolkningen. Men vi vet alltså inte hur denna ökning av befolkningens totala förmögenheter faktiskt har fördelat sig mellan individer och hushåll under det senaste dryga årtiondet.
Från mitten av 1980-talet fram till 2007 visar den officiella statistiken ökade förmögenhetsskillnader, om än med stor variation mellan perioder. Den officiella statistiken underskattade också troligen ökningen av förmögenhetsskillnaderna. Stora delar av de privata förmögenheterna finns i icke-noterade bolag – tillgångar vars värde är svåruppskattade. Efter 1980-talet blev det också lättare att flytta svenska förmögenheter till utlandet vilket gjorde att de också såklart försvann ur fördelningsstatistiken.
Det finns de som försökt uppskatta utvecklingen av förmögenhetsskillnaderna efter avskaffandet av förmögenhetsskatten och nivån på förmögenhetsskillnaderna idag. En studie (Lundberg & Waldenström, 2018) som försökte uppskatta förändringen för perioden 2007–2012 pekar mot fortsatt ökande förmögenhetsskillnader. Den uppskattade ökningen ligger i studien på runt 10 procent vad gäller såväl det vanliga spridningsmåttet Gini-koefficienten som förmögenhetsandelen i toppen.
De svenska förmögenhetsskillnaderna sticker ut
Den schweiziska storbanken Credit Suisse har också försökt uppskatta hur stora förmögenhetsskillnaderna är. De gör återkommande skattningar av förmögenhetsfördelningen globalt och i olika länder, däribland Sverige.
I diagrammet visas deras skattning av förmögenhetsskillnaderna i ett urval av olika länder. Även om uppskattningen får anses vara väldigt osäker, kan man konstatera att Sverige sticker ut bland de västeuropeiska länderna. Enligt bankens uppskattning är förmögenhetsskillnaderna i Sverige något större än i USA och endast marginellt mindre än i Ryssland.
Stora förmögenhetsskillnader i Sverige
Gini-koefficienten för förmögenhetsfördelningen, urval av länder, 2000-tal
Källa: Credit Suisse ”Global Wealth Report” (2018). Studien sammanställer information om förmögenhetsfördelningen i olika länder baserat på en kombination av tillgänglig offentlig statistik för olika tidpunkter under 2000-talet samt statistiska skattningar och information om ultrarika individers förmögenheter från Forbes årliga sammanställning.
Varför ser det ut så? En del av förklaringen verkar vara att Sverige har jämförelsevis många superrika personer. På Forbes lista över antal dollarmiljardärer i förhållande till befolkningsstorlek sticker Sverige också ut: per 10 miljoner invånare har Frankrike 6 miljardärer, Storbritannien har 8 och USA har 18 – medan Sverige har hela 32 (se Therborn, 2018).
Men för att bättre förstå storleken, utvecklingen och förklaringen till förmögenhetsskillnaderna så behövs det tillförlitlig statistik över hushållens tillgångar och skulder. Det var därför ett välkommet beslut att riksdagen i veckan biföll Riksbankens framställning om ny offentlig statistik på området. Under flera decennier har ojämlikheten ökat i Sverige. Det minsta man kan begära är att vi har en offentlig statistik som ger oss en rimligt tillförlitlig bild av hur de ekonomiska resurserna faktiskt är fördelade i befolkningen.
Källor:
Credit Suisse ”Global Wealth Report”, 2018.
SCBs statistik över hushållens tillgångar och skulder, 1999-2007
