Hemtjänst eller rutavdrag i coronatider

Är det en jämförelsevis väl utbyggd äldreomsorg och hårt arbetande välfärdsarbetare i hemtjänst och särskilda boenden som begränsat spridningen av Covid-19 bland äldre i Sverige, jämfört med till exempel Italien och Spanien? Eller kommer bristen på skyddsutrustning och orimliga arbetsförhållanden efter år av åtstramningar leda till att smittspridningen bland sköra äldre exploderar?

Äldreomsorgen har inte varit i centrum för coronadebatten och alldeles för få insatser har riktats dit. Några har lyft äldreomsorgens centrala roll, läs till exempel Tobias Baudin, Lisa Pelling, David Eklind Kloo, Rebecka Bohlin och Johan Enfeldt. Kommunal hotar med skyddsstopp om inte bristen på skyddsutrustning åtgärdas. Men den politiska insikten om äldreomsorgens betydelse verkar fortfarande vara låg.

Därför är jag glad att LO, tillsammans med Arena Idé och Tankesmedjan Balans, kunde genomföra seminariet ”Hemtjänst eller rutavdrag?”  25 mars, som ett websänt seminarium som även sändes i SVT Forum. Seminariet går att se i efterhand på båda länkarna.

På seminariet berättade rututredaren Ulf Rehnberg om de förslag om utvidgning av rutavdraget som utredningen presenterat hittills och att de nu samlar kunskap för att i september presentera ett slutbetänkande om äldre-rut, Åsa Plesner från Tankesmedjan Balans presenterade sin nya rapport Budget ur balans, som granskar äldreomsorgens ekonomi och arbetsmiljö, och Marta Szebehely, professor i socialt arbete, förklarade vad rutavdrag har med äldreomsorg att göra.

Men varför prata om rutavdrag mitt i coronakrisen? Jo, för att rutavdraget är en del av ett systemskifte som riskerar att underminera den generella välfärden. LO menar att Sverige riskerar att slarva bort den välfärd vi har byggt upp. Coronakrisen sätter den risken i blixtbelysning. Kombinationen av ett resursunderskott i välfärden, som har byggts upp under lång tid, och marknadslösningar med vinstdrivna utförare driver oss bort från generell välfärd som fördelas efter behov. Hemtjänsten har blivit allt mer pressad. Den hemtjänstpersonal som på 1980-talet besökte i genomsnitt fyra äldre per dag måste idag hinna till tolv. Äldre som har råd kan komplettera en otillräcklig hemtjänst med skattesubventionerade rut-tjänster, de som inte har råd får lita till anhöriga eller klara sig själva.

Det har varit och är en långsam utveckling som pågår utan egentlig debatt. Steg för steg har det som vi gemensamt beslutat ska vara ett ansvar för välfärden flyttas över till individen och en skattesubventionerade marknad. I förlängningen hotas stödet för den generella välfärden och viljan att bidra till välfärden via skatten. Den som har råd tänker ”Vad fan får jag för pengarna?” och vill hellre betala mindre skatt och köpa tjänster privat än att bidra till en gemensam välfärd.

Viljan att betala skatt hänger ihop med att alla får del av en välfärd av hög kvalitet när de behöver. LO-rapporten Välfärdspolitik och jämlikhet sammanfattar forskning som visar att de länder där den offentligt finansierade välfärden är till för alla är de länder som omfördelar mest. Och omvänt, de länder där den offentligt finansierade välfärden riktas till de fattigaste är viljan att betala skatt så låg att välfärden inte har resurser som räcker ens till den grupp den är till för.

Hur ser de här stegen bort från generell välfärd ut? I en enkät som gått ut via LO-distrikten finns exempel på nedskärningar i hemtjänsten från hela landet. I Vilhelmina, Hässleholm och Båstad får äldre numera bara städat var tredje vecka istället för varannan. Tiden för insatser kortas, till exempel i Nordanstig där städning tidigare fick ta 90 minuter, men nu ska hinnas med på 50 minuter. Från hela landet beskrivs hur det sparas på personal – vikarier sätts inte in, tjänster tillsätts inte, det är vanligt med delade turer och arbete varannan helg. Allt detta bekräftar det Åsa Plesner ser i de kommunala budgetarna. Åtstramningarna i äldreomsorgen fortsätter.  

Stegen att hänvisa äldre till ruttjänster är oftast subtila, som att biståndshandläggaren lägger fram broschyrer om privata utförare och upplyser om att det går att köpa tilläggstjänster hos de privata och inte hos kommunen. Några är mer rättframma. Ett exempel är Trosa kommun som på sin hemsida under ”Stöd och hjälp” har fliken Äldre+RUT. På den sidan länkar kommunen vidare till företaget Seniorvals websida Äldre+RUT=sant som beskriver hur ruttjänster kan ersätta hemtjänst.

Den här utvecklingen kan stoppas. Vi behöver inte slarva bort välfärden. Den finns fortfarande och gör stora insatser, i synnerhet i rådande coronatider. Mycket tyder på att ett samhälle med generell välfärd är bättre rustat att möta pandemier än andra samhällsmodeller. Än finns tid för regeringen, Centerpartiet och Liberalerna att ompröva rutavdraget. Förutom Rututredningen har det under senaste året kommit rapporter från Riksrevisionen och Tillväxtanalys samt en SNS-studie av professor Johanna Rickne som visar att rutavdraget inte håller vad det lovar som åtgärd för att få de som står längst från arbetsmarknaden i jobb och inte är självfinansierad. De visar att alla i samhället som får betala för att framför allt välbetalda kan få mer hjälp i hemmet.

Akademikerförbundet SSRs chefsekonom Simon Vinge föreslår att vi ska pausa rut under pandemin då staten och samhället måste fokusera på det viktigaste. Jag tycker att den där pausen gärna får bli permanent och att vi fortsätter fokusera på det viktigaste: trygga välfärden med mer resurser så fler kan anställas och arbetsvillkoren bli bättre, en ny styrning som tar oss bort från marknadslogiken och utbyggda yrkesutbildningar och kombinationer av språkutbildning, utbildning och arbete så fler får rätt kompetens för att anställas i välfärden.  

Här kan du läsa LOs remissvar på rututredningens delbetänkande SOU 2020:5 Fler ruttjänster och höjt tak för rutavdraget.