Så är bollen tillbaka på regeringens planhalva. Parterna har strandat förhandlingarna om arbetsrätten. Just nu finns inga besked om att de tänker återvända till förhandlingsbordet. Därmed är det en politisk process som ska avgöra löntagarnas trygghet. Bara en sån sak.
Vad är det då som står på spel?
I den ena vågskålen ligger den svenska partsmodellen. Bara att ingå en överenskommelse om att politiskt bereda arbetsrätten var magstarkt. Att sedan överenskommelsen är att följa en utredning för att stifta lag om parterna misslyckades att komma överens är ännu mer magstarkt. Att sedan hävda att januariavtalets skrivning om bibehållen maktbalans på arbetsmarknaden uppfylls av utredningens förslag är kort sagt lögn. Politiker från Centern och Liberalerna driver på. Politiker från Socialdemokraterna håller emot. Men om ett lagförslag kommer från politiken så är det oavsett innehåll ett stort brott mot den svenska partsmodellen.
I den andra vågskålen ligger januariavtalet som låter Stefan Löfven vara statsminister och därmed kunde rädda hundratusentals människor från arbetslöshet och fattigdom i coronakrisen. Om regeringen vägrar att lägga fram utredningens förslag så säger Liberalerna utan minsta darr på manschetten att de lämnar samarbetet. Risken blir då oerhört stor för en regeringskris och kanske ett extraval. Vad nu Liberalerna skulle tjäna på det?
Så spelet handlar nu om regeringen ska göra självmål genom att gå fram med en lagstiftning som parterna inte har förhandlat om eller om de ska försöka ta bollen till Liberalernas planhalva och testa deras försvar.
Jag ber om ursäkt för sportliknelserna men som jag ser det är ett framgångsrikt anfallsspel mot Liberalerna och Centern den enda taktik som låter Socialdemokraterna stanna kvar i Elitserien.
Om inte LO, PTK och Svenskt Näringsliv räddar den politiska prestigen hos alla inblandade genom att återvända till förhandlingsbordet och komma fram till en lösning.
