Vi går EU-maxade dagar till mötes: idag torsdag samlas Europafacket för ett fackligt toppmöte i Porto där man diskuterar implementeringen av EUs sociala pelare, imorgon fredag hålls socialt toppmöte där EU-ländernas ledare och representanter för EUs institutioner träffar fack och arbetsgivare på samma tema. På lördag är det ordinarie toppmöte och, som ett körsbär på toppen, på söndag Europadagen då EU-kommissionen presenterar Framtidskonferensen vars syfte är att diskutera EUs framtida prioriteringar med medborgarna. Maxat var ordet. Samtligt sker i hybridformat, det vill säga med möjlighet för deltagarna att delta på plats eller koppla upp sig via länk.
2017 hölls ett socialt toppmöte i Göteborg. I sviterna av ekonomisk kris och Brexitomröstning var EU tvunget att fundera över hur man kan stärka medborgarnas nytta med EU-samarbetet. Utkomsten från toppmötet var den sociala pelaren med 20 principer för bättre villkor i arbetslivet, ökad jämställdhet, minskad fattigdom mm. Mötet i Porto är en uppföljning för att hålla liv i principerna och ombesörja att medlemsstaterna går från ord till handling. EU-kommissionen har definierat tre huvudmål att uppnå tills 2030:
- Åtminstone 78 procent av dem mellan 20 och 64 ska vara i sysselsättning.
- Åtminstone 60 procent av alla vuxna ska delta i kompetensutveckling varje år.
- Antalet personer som är i riskzonen för fattigdom eller ekonomisk utsatthet ska minskas med minst 15 miljoner.
Fattigdomsbekämpning kan inte handla om att EU ska detaljreglera arbetsmarknadens villkor, utan fokus måste ligga på tillgången till jobb och full, jämställd sysselsättning. Därför är det positivt att EU-kommissionen vill fortsätta att använda sig av sysselsättningsmål. Och väl fungerande omställningssystem kommer att spela en viktig roll i omställningen mot en både mer digital och klimatsmart ekonomi. Arbetsgivarna måste ta ett större ansvar för kompetensutvecklingen och det nya målet kan vara en pusselbit i det.
Det är verkligen bra att EU prioriterar människors livsvillkor. LO har sedan idén om det sociala Europa presenterades varit och är alltjämt positiva till att EU fokuserar på förbättrade sociala villkor. Marknadskrafterna har tillåtits härja alltför fritt på bekostnad av arbetsvillkor, miljö och klimat och i många fall hämmat snarare än förbättrat livsvillkoren för många.
En viktig brasklapp i detta, är att det är medlemsstaternas ansvar att förverkliga politiken. Implementeringen av pelarens principer måste ske via öppen samordning, terminsprocesser och inte minst kollektivavtal – inte gemensam lagstiftning. En förutsättning för att få medlemsstaterna att gå med på att EU framöver skulle prioritera sociala villkor och anta pelaren, var att den var samordnande men inte bindande. Samt att den i första hand skulle gälla euroländerna.
Balansgången för EU består nu i att kunna öka gemensamma ambitioner och medlemsstaters åtaganden utan att dra undan mattan för välfungerande kollektivavtalssystem som den svenska modellen. EU måste fortsatt beakta medlemsstaternas särart och olika arbetsmarknadssystem och respektera nuvarande kompetensfördelning. Arbetsmarknadens parter, kollektivavtal och den sociala dialogen är centrala för full sysselsättning, social trygghet och konkurrenskraft i EU. Fack och arbetsgivares självständighet och styrka måste därför stärkas och inte undermineras av gemensam lagstiftning.
Här kan du läsa LO, TCO och Sacos gemensamma inspel inför det sociala toppmötet i Porto 7 maj
Siffror, siffror och siffror, det är riktiga människor man talar om!
EU kommer aldrig att vara till för arbetarna! Det är ju bevisat i och med alla arbetarfientliga förslag som vunnit i parlamentet. Som till exempel den nya lagen om lön. Och så här kan man hålla på att räkna upp alla nackdelar för vanligt folk. Så vem värnar EU om?
Hej Tobias!
Absolut, det är människor bakom siffrorna! EU-samarbetet har sin grund i att skapa fred i Europa genom handel och ömsesidigt beroende. Det innebär att samarbetet sker kring övergripande frågor som vi löser bäst tillsammans. Att påverka individers livsvillkor i detalj, är däremot något som medlemsländerna är och fortsatt bör vara ansvariga för. Minimilönefrågan är ett tydligt exempel på balansgång mellan EU och medlemsländerna. EU-kommissionen vill se förbättrade inkomster för EUs löntagare, vilket naturligtvis är en bra grundtanke! Men där hävdar Sveriges regering, riksdag och arbetsmarknadens parter att det är medlemsländerna själva som bestämmer över löner och att lagstagade löner inte är förenliga med svensk kollektivavtalsmodell (som f ö ger bättre löner i jämförelse med lagstadgad minimilön).
Mvh, Monika Arvidsson.
I kollektivavtalet finns en försäkring som skall falla ut då vi drabbas av övertalighet.
Jag och mina kamrater jobbar som
busschaufförer. Nu har det företag vi är anställda hos förlorat upphandlingen mot ett konkurrerande företag.
Vi är således från nästa år vid sommaren utan arbete och enligt avtalet skall då merparten av de anställda chaufförerna (de mellan 40 och 65 år) få ut c:a 2-3 månlöner.
Närapå alla får enligt avtalskonstruktionen delnav försäkringen. Men inte jag . Jag kan inte förstå varför jag som blir 67 i sommar med 13 år i yrket och ser det som absolut tvingande pga låg pension att ha ett arbete fram till 2023 då pensionsåldern sträckts ut till 69 år INTE skall få ta del av försäkringen. Jag vill gärna veta hur LO ser på den försäkringens utformning mot bakgrund av att pensionsålderns längst bort datum flyttats fram och jag blir ställd utanför som jag tror pga ett nytt försäkringsvillkor ej upphandlats?
Hej Bengt!
Försäkringar är inte mitt expertområde, så jag skickar din fråga vidare till en av mina kollegor och ber hen återkomma till dig med vägledning.
Mvh, Monika Arvidsson.
LO bör nog idka en hel del självkritik och rannsakan i frågan om den sociala pelaren. Många var de organisationer som pekade på EXAKT de problem som nu uppenbarar sig. LO med S och annat bihang applåderade och kallade dem som varnade för alarmister.
https://www.lo.se/start/tal_och_artiklar/den_sociala_pelaren_ett_valbehovligt_komplement_i_eu
Hej Lena!
Tack för att du läser och återkopplar med dina reflektioner!
EU har sedan decennier tillbaka gemensamma ambitioner för hur livet ska bli bättre för medborgarna. Det tycker LO är bra, för EU kan inte bara handla om marknadsvillkor utan hänsyn till villkoren för alla som jobbar och bor i unionen. När Sociala Pelaren antogs i Göteborg fanns det lite nytt och lite gammalt som man samlade ihop till ett principprogram där det tydligt framgår att EUs medlemsstater anser att sociala framsteg bör prioriteras. En del av det som nu ingår i pelaren hade alltså ändå funnits på den politiska agendan idag alldeles oavsett överrenskommelsen i Göteborg. Men det vi nu kan konstatera, är att den nuvarande EU-kommissionen tenderar att lägga fler lagförslag än tidigare. Och då är det viktigt för Sverige och andra medlemsstater att påminna om att villkoret för att pelaren antogs i Göteborg, var att det är just principer och att staterna själva ansvarar för genomförandet. En så kallad öppen samordningsmetod där målen är gemensamma men verktygen nationella, har hittills fungerat väl för att driva utvecklingen framåt i positiv riktning.
Vänliga hälsningar, Monika.