I augusti 2020 tillsatte regeringen Utredningen om begränsning av privata sjukvårdsförsäkringars påverkan på offentligt finansierad hälso- och sjukvård. Regeringen beskrev, i utredningens direktiv, oron för att de privata sjukvårdsförsäkringarna ska urholka den tillit som krävs för att medborgarna ska vilja betala skatt som finansierar en välfärd som fördelas efter behov:
LOs andra vice ordförande Lisa Bengtsson och jag välkomnade utredningen i en debattartikel i Göteborgsposten. Jag utsågs av LO till expert i utredningen och var förväntansfull. Äntligen en utredning med uppdrag att formulera förslag som behövs för att vi inte ska slarva bort den jämlika vård fördelad efter behov som vi har byggt upp. Men under utredningens gång har jag blivit alltmer frustrerad. Det slutade med att jag skrev ett särskilt yttrande (se s.535-543 i utredningen), tillsammans med en annan expert i utredningen, Mikael Sandlund, ordförande i Svenska Läkaresällskapets delegation för medicinsk etik. Vi blev intervjuade i DN om vår kritik i torsdags, dagen innan utredningen släpptes.
Vad var det som hände? Utredningen tog sig namnet Utredningen om privata sjukvårdsförsäkringar. Samtidigt som de tog bort begränsning av försäkringarnas påverkan på offentligt finansierad hälso- och sjukvård ur sitt namn verkade utredningen även glömt att det var uppdraget. I stället utredde de en mängd olika frågor som på ett eller annat sätt har att göra med privata sjukvårdsförsäkringar. Somligt är intressant, som beskrivningen av hur ansvaret för hälso- och sjukvården fördelas och hur vården styrs. Annat är, som John Lapidus skriver på DN debatt, ”veritabla ordmassor” som påstår att förtur till vård inte har något med frågan om behov att göra. En av de mest häpnadsväckande slutsatserna i utredningen är att det är förenligt med behovsprincipen att privata vårdgivare har olika väntetider för försäkringspatienter och offentligt finansierade patienter. Så här står det:
Utredningen reflekterar inte över att olika väntetider undergräver tilliten till den offentligt finansierade hälso- och sjukvården. I utredningens korta text om olika välfärdsmodeller berörs den diskussion som finns inom forskningen om huruvida marknadsreformer och den ökade privatiseringen som genomförts i välfärden underminerar vår välfärdsmodell. Men utredningen drar inga slutsatser om det utan hävdar att frågan om välfärdssystemets funktion och utformning är ”politisk”, och därmed inte del av utredningens uppdrag. Utredningen skriver:
”Vilket välfärdssamhälle ett land vill ha och vilka för- och nackdelar som finns med de olika modellerna är en politisk fråga som inte är föremål för denna utrednings uppdrag.” (s. 384)
Trots att tilliten till vårt välfärdssystem är bakgrunden till utredningens uppdrag, vill utredningen alltså inte befatta sig med frågan. I sin iver att inte vara politisk intar utredningen en extrem politisk position. Inget politiskt parti i Sverige argumenterar öppet för att Sverige ska byta välfärdsmodell. Det finns inte väljarstöd för ett sådant systemskifte. Forskningen beskriver att undermineringen av välfärdsmodellen har skett genom en kombination av underlåtelse att ta beslut, som att resurstilldelningen till välfärden inte har ökat tillräckligt för att möta behoven, och skiktning, det vill säga att ett marknadssystem med en annan logik har lagts på den generella välfärden som fördelas efter behov och långsamt ätit sig in i den och förändrat välfärdsmodellen. Båda dessa mekanismer styr mot en efterfrågestyrd välfärd som inte kan möta allas behov och därför ökar efterfrågan på privatfinansierade tillägg som privata sjukvårdsförsäkringar. Den här utvecklingen har inte föregåtts av en debatt om för- och nackdelar med olika välfärdsmodeller.
Den här extrema hållningen leder till att utredningen inte ser tilliten till hälso- och sjukvårdssystemet som en central del av sitt uppdrag utan som ett intresse som ska vägas mot flera andra. Andra intressen som utredningen hänvisar till är enskildas självbestämmanderätt att få teckna en privat sjukvårdsförsäkring, arbetsgivarens intresse av att teckna försäkringar till sina anställda och försäkringsbolagens och vårdföretagens intresse av ekonomisk stabilitet och vinster.
Utredningen tar inte ställning till vad som väger tyngst och väljer att inte lägga några förslag som begränsar privata sjukvårdsförsäkringar. De förslag som läggs handlar om mer kunskap och kontroll. Förslagen beskrivs som ett första steg. När vi väl har mer kunskap om hur privata sjukvårdsförsäkringar påverkar offentligt finansierad vård i Sverige, menar utredningen att det kan tänkas finnas skäl att gå vidare med fler åtgärder. Problemet är, som vi påpekar i det särskilda yttrandet, att då kan det vara för sent. Forskning om privata sjukvårdsförsäkringar i andra länder visar att det finns en ”tipping point” då försäkringsmarknaden växt sig så stor att den inte längre går reglera.
Coronapandemin har ökat medvetenheten om att läkare, sjuksköterskor och undersköterskor med rätt kompetens är en begränsad resurs i vården. En ordning där de med privata sjukvårdsförsäkringar får förtur till dessa yrkesgruppers arbetstid och kompetens ses som orättfärdig av de flesta svenskar. Att inte agera i tid, utan låta oss glida över i en annan välfärdsmodell är den extrema positionen. I den situation vi är i nu, med många uppskjutna operationer efter pandemin, är det avgörande för vår välfärd att vården fördelas efter behov, inte plånbok.
Göran Dahlgren och Lisa Pelling skriver på DN debatt om behovet av en strategi för att beta av vårdskulden efter pandemin. De presenterar flera förslag på hur det uppdämda behovet av vård ska kunna tillgodoses på lika villkor och att den som har det största behovet ges företräde. Att förbjuda att personer med privat sjukvårdsförsäkring får kortare väntetid till vård är ett av förslagen.
Socialminister Lena Hallengren sa när utredningen presenterades att utredningens förslag inte är tillräckliga för de förändringar som hon och Socialdemokraterna vill se. Till Socialdemokraternas kongress i november lägger partistyrelsen förslag på att förbjuda vårdföretag att teckna avtal med både regioner och försäkringsbolag. Borgerliga partier vill inte införa ett sådant förbud, utan tvärtom underlätta för försäkringarna och ta bort den förmånsbeskattning som infördes 2018. Som Lena Hallengren sa till DN: ”Det kommer att bli politisk strid om det här.”
Jag känner mig lika frustrerad som Ulrika.
Politiker och byråkrater m fl har helt tappat bort sig. Allt privatiseras och klassklyftorna bara ökar. Vi som valt att leva jämsides med våra medmänniskor, valt tid före pengar, valt att lita mer på människor omkring oss och att dela med oss till varandra av våra resurser…… vi klarar oss bra så länge vi håller oss friska. Men det går tydligen inte längre att lita på vård och omsorg när jag blir i behov av det. Det är så sorgligt och snart är det val och inte verkar det bli nåt bättre….
Skriver jag som har passerat 80, levt och lever ett gott liv på landsbygden i Sörmland, med stort nätverk och älskad sambo.
Hej Hild,
Håller med om att utvecklingen är oroande, men det går fortfarande att lita på vården. Jag är övertygad om att den här utvecklingen går att vända, men det krävs en politisk strid.
Ett kort svar från mig.
Inga skattepengar skall gå till privata utförare av vilken sort det månde vara.
Skattepengar skall vara allas medel till skola, vård och omsorg. Annars har ju samhällskontraktet upphört att finnas!
Det skall vara jämnlikhet mellan medborgarna i samma land! Samma regler och förmåner skall vara lika för alla medborgarna i landet! Man skall inte kunna köpa sig förmåner – fördelar – gå före i köer – annan bedömning etc.! ! ! FY FAN !
Hej!
Den globala marknadspolitiken som styr idag har, är och kommer alltid vara till för de som redan har. Inom alla områden. Pöbeln får bli försöks-kaniner. Tack för att ni finns.
Mvh J.
Håller med flera, som skriver här på bloggen.
Alla ska ha lika vård, sägs det ju…. Detta stämmer föga, så sorgligt och ledsamt!
Vård, skola och omsorg bör var lika för alla oavsett
Vad det detta som utredningen ledde till… att den kom att handla om privata sjukvårdsförsäkringar!
Kännner mig frustrerad…
Hej Anette,
Tack för din kommentar. Du har rätt i att alla välfärdstjänster – vård, skola och omsorg – ska fördelad efter behov. LOs syn på detta beskrivs bland annat i Trygga välfärden. LOs program för en jämlik välfärd.
Utredningen om att begränsa privata sjukvårdsförsäkringars påverkan på offentligt finansierad hälso- och sjukvård borde ha handlat om vad som behövs för att skapa en vård på lika villkor och hur de privata sjukvårdsförsäkringarnas påverkan ska begränsas. Nu kom den att handla bara om privata sjukvårdsförsäkringar, inte om jämlik vård. Det är frustrerande.
Jag har bott i usa i 25år och det är inte en vård form som vi ska imponera till Sverige. Att ha ett klassamhälle som är så extremt som det i America är inte önskvärt. Att den privata hälsovården skulle åka snålskjuts på det offentliga är heller inte acceptabelt
Hej,
Jag menar att utredningsdirektivet är svagt och försiktigt formulerat: de negativa effekterna av privata sjukvårdsförsäkringar på den offentligfinansierade sjukvården ska BEGRÄNSAS.
Det betyder att direktivet accepterar negativa effekter, men att de ska begränsas. Varför ska S acceptera dessa negativa effekter? Och vilka handlar det om? Anser LO att det räcker med att begränsa de negativa effekterna? Vilka accepteras, i så fall?
Om direktivets försiktiga hållning är ett utslag av en anpassning till JA och Centerpartiet, ja då är behovet av samma försiktighet betydligt mindre idag (förutom att fortsätta sälja sig som ett aptitligt alternativ för C).
Men det förslag som ligger till S-kongressen kan svårligen betraktas som särskilt skarpt eller brett.
Om de negativa effekterna ska elimineras (alltså inte begränsas), vilka åtgärder skulle då krävas, anser du?
Är LO och/eller S beredda att aktivt förespråka och genomföra de reformer som krävs för att eliminera de negativa effekterna av de privata sjukvårdsförsäkringarna på den offentligfinansierade sjukvården?
Hej Daniel,
Tack för kommentar och fråga. LOs kongressbeslut är att vi ska driva kravet att stoppa privata sjukvårdsförsäkringar som ger möjlighet att köpa sig före i sjukvården. De förslag som LO driver för att åstadkomma detta är:
− Utveckla hälso- och sjukvården genom stärkta resurser och en ny styrning så att privata sjukvårdsförsäkringar inte efterfrågas. Stoppa vinstjakten och inför en non-profit-princip i vård, skola och omsorg.
− Privata vårdgivare som tar emot offentligt finansierade patienter ska inte få kombinera det med privat finansierade patienter.
− Inför offentlighetsprincip i privata välfärdsbolag och krav på privata vårdgivare att de redovisar om de tar emot privatfinansierade patienter och hur stor del av verksamheten det är.
− Avskaffa Lagen om vårdvals- och valfrihetssystem, LOV, samt tvångsprivatiseringen av primärvården.
− Stärk en oberoende, branschanpassad, kvalitetssäkrad och regionalt närvarande företagshälsovård. (Skatteverket räknar med att 40 procent av sjukvårdsförsäkringarna är företagshälsovård)
Jag ser gärna en debatt om dessa åtgärder räcker eller om det behövs fler. Sarah Thomson, forskare vid WHO, sa på det seminarium LO och Arena Idé arrangerade i juni att försäkringarna bör begränsas på flera sätt. Helt grundläggande är att se till att väntetiderna i den offentligt finansierade vården kortas, men det är inte tillräckligt. Det är viktigt att försäkringarna inte understöds med skatteavdrag. Hon menade att det är nödvändigt att göra försäkringarna mindre intressanta för vårdgivare, till exempel genom att förbjuda vårdgivare att ta emot både offentligt finansierade och privat finansierade patienter. Hon nämnde också åtgärder som minskar försäkringsbolagens möjlighet att erbjuda försäkringar med kortare väntetider till vård, till exempel begränsningar av vad försäkringarna får innehålla eller krav på att försäkringarna inte lovar kortare väntetider än i den offentligt finansierade vården.
Kanada har ett förbud mot supplementära sjukvårdsförsäkringar, alltså sådana som omfattar vård som erbjuds i den offentliga vården. Jag tycker att det finns skäl att titta på den möjligheten. Problemet med förbud, som bland annat Sarah Thomson på WHO lyfter, är att det kan leda till långa rättsprocesser som i Kanada. I Quebec har domstolen underkänt förbudet. Intressant nog har de supplementära försäkringarna ändå inte ökat i Quebec eftersom Kanada också har ett förbud mot ”dual practice” – alltså att läkare måste välja om de tar emot offentligt finansierade eller privat finansierade patienter och inte får blanda dem i samma verksamhet. Frågan om förbud mot försäkringarna finns med i några motioner till S-kongressen och partistyrelsen skriver i utlåtandet Ordning och reda i välfärden att det är en reform värd att undersöka vidare. Det skulle dock vara en främmande fågel i vårt välfärdssystem som ju är uppbyggt på att välfärden ska vara så bra att även de som har råd att köpa tjänsterna tycker att det är värt att ingå i den generella välfärden och bidra till den vi skatten. En kombination av allmänintresse och egenintresse.
Vad tror du skulle eliminera effekten?
De veritabla ordmassor som John Lapidus nämner uppmärksammade jag även i partiledardebatten under söndagen när det gällde vinster i välfärden. Veritabla ordmassor som helt dränkte vinstfrågan. En ny form av retorik som borgerligheten tagit som sitt signum. Här måste arbetarrörelsen skärpa sina argument och även skärpa tonen på ett tydligt sätt som artikelförfattaren här gör. Se mönstren och lär av detta. I övrigt så undrar jag över hur det kommer sig att jag numera inte får detta nyhetsbrev trotts ny begäran om detta!
Håller med alla tidigare kommentarer. Sjukvård, äldrevård, skola o.s.v. ska inte finansieras / organiseras genom privata försäkringar och aktörer.
De ska ordnas genom skatter , stat/regioner/kommuner.
För mera jämlikt medborgarskap.
Jag skrev till Lena Hallengren på FB: Lena Hallengren, tycker du att den här utredningen om privata sjukförsäkringen, är ärlig mot dem som är i störst behov av sjukvård, ställs åt sidan, därför att ett medvetet sätt att missförstå, vad utredningen, skulle vara ifrån början, jag vill ha ett ärligt svar, står du verkligen för vad som står i den här utredningen??? https://loblog.lo.se/…/fran-forvantansfull-till…/ Om du ignonerar, och inte ens svarar, anser jag att du inte vill ha en sjukvård som inkluderar alla i den, utan duu vill ha en privatiserad sjukvård, och försöker du säga att det inte gör så mycket att ha en privat sjukförsäkring, så är du inblandad, i inte bara i denna fråga, om privatisering, utan i alla sammanhang, som sagt tacksam för ett ärligt svar.
Hej Sten,
Hoppas du får svar av Lena Hallengren. Av det hon har sagt i intervjuer framkommer dock att hon inte tycker att förslagen är tillräckliga för de förändringar som Socialdemokraterna vill göra och, som jag citerar i bloggen ovan, att det kommer bli politisk strid om den här frågan.
Samma regler, möjligheter och förmåner skall gälla för ALLA medborgare i Sverige oavsett om man är fattig , rik eller född med guldsked i munnen eller inte! ! ! ! !
Slåss till sista bloddroppen för jämställdheten i samhället! ! ! !
Utredningen har verkligen tagit ett politiskt beslut när de inte vill utreda huvudfrågan. Vi ska ha en vård efter behov, inte efter plånbok och privata försäkringar hör inte hemma i den offentligt drivna sjukvården!