Anders Teglunds bok Cykelbudet är inte bara en fantastisk läsupplevelse i sig för en göteborgare (och antagligen alla andra också) men också en viktig ögonöppnare för de villkor cykelbuden som far runt i våra städer jobbar och lever under. Med superlåg timlön och korta kontrakt försöker de hanka sig fram. De får betala sin utrustning själva och deras prestation är ständigt övervakad av appar och algoritmer. De är underklassen i den nya sköna värld med ständiga hemleveranser som den urbana medelklassen idag har råd att betala för. I boken lever vi med Anders Teglund under ett drygt år i hans vardag som cykelbud, kulturarbetare och mot slutet även facklig organisatör.
Den här boken bör läsas av alla som har ett fackligt uppdrag eller är intresserade av facklig verksamhet. Kanske av alla som är intresserade av mänsklig verksamhet.
Den bör läsas av alla som inte ser de som levererar de tjänster de beställer i ögonen och den bör inte minst läsas av de som öppnar dörren och tar emot leveranser i bara kalsingarna.
Boken beskriver, rakt upp och ner, hårt arbete, misstänksamma arbetsgivare och extremt dåliga villkor. Det borde vara en guldgruva för facklig organisering. Ändå är det oerhört svårt att organisera de som jobbar i plattformsekonomin. Anders Teglund beskriver svårigheten att dels få facket att organisera sin verksamhet men också hur svårt det är att värva medlemmar till facket trots det uppenbara behovet.
Så om du har läst så här långt är det dags att säkra ditt exemplar av Cykelbudet och göra samma resa som Anders Teglund har gjort och som jag har fått uppleva genom boken.
