…eller Fan, Fan, Fan som Thåström sa.
Det är inte lätt att hitta saker att vara glad åt i den politiska verkligheten den här veckan. Magdalena Andersson tillkännager att hon avgår och får nog rätt många att inse att varken hon, eller någon av de andra partiledarna, fått chansen att prata ostört med svenska folket i fem minuter under valrörelsen. Medietempot och logiken tillåter inte det idag. Det är utan tvekan en förlust för demokratin.
Annie Lööf avgår delvis på grund av allt hat och hot hon har fått utstå, hon är lättad att hon klarat sig helskinnad genom valrörelsen.
SD är kraftigt segerrusiga och håller sig varken för att hota public service eller journalister i allmänhet.
För vanligt folk väntar nu en hand som ger och en hand som tar. Skattesänkningar i en hand och välfärdsslakt i en annan, förnyade attacker på A-kassan och sjukförsäkringen, fritt blås för vinstdrivande företag i skattefinansierad verksamhet och minskade statsbidrag till kommuner och regioner är att vänta. Detta kommer leda till neddragningar i redan hårt ansträngda kommunala ekonomier.
Allt medan de rikare blir rikare och de fattiga blir fattigare.
SD har lyckats med att profitera på känslan av att landet är på väg åt fel håll. Att den organiserade brottsligheten är utom kontroll, att det är invandringens fel, och att sossarna med berått mod vill höja elpriser och bränslepriser bortom alla rimliga gränser. De påstår dessutom att det är SD som har lösningarna.
Tyvärr var det en bild som alldeles för många höll med om, inte minst bland LO-männen. Politiska ställningstaganden styrs till stor del av känslor. Känslor och fördomar. Det rationella hade naturligtvis varit en vänsterregering med ett starkt mandat att driva klimatomställning och välfärdsupprustning. Ett mandat att stoppa marknadsskolan och satsa på förebyggande verksamheter för att på lång sikt stoppa gängen. Istället kommer SD och borgarna nu att spä på den sociala segregationen. Vi kommer få mer som polariserar oss och ökad radikalisering.
Allt det där är jättebra för SD. Frågan är när Moderaterna inser att de är lurade, in på en bana rakt ner i apokalypsen.
Men hur ska vi få folk att tro på en ljusare framtid? Ett löfte om ett bättre Sverige innehåller självklart också ett löfte om ordning och reda och en kamp mot kriminaliteten. Men framförallt måste det innehålla ett trovärdigt löfte om ett Sverige som kan bättre. Ett Sverige på rätt väg. Ett Sverige som ger löften om sammanhållning istället för splittring.
Det socialdemokratiska projektet de närmaste fyra åren måste vara att hitta de vägar framåt som kan få människor tro på att samhället går att förändra till det bättre igen. Reformförslag, satsningar och tilltro till människans vilja att göra både sig själv och samhället bättre. Klassisk Socialdemokratisk politik helt enkelt. Ett långsiktigt projekt som kan mildra människors oro för dagens och framtidens utmaningar.
Ragnarök!
J.
Att SD finns. Är alla partierna, medskyldiga till. Man fick chanser, tillfällen, möjligheter. Att ta fighten, kampen mot dom. Men saknade ryggrad. Jävlar annamar. Därför finns dom i riksdagen. Och är störst av dom blåbruna. Fy fan. Sa han, som drack bläck.
Jag håller med om varje ord du skrivit. Varit nedlem i metall sedan 1960.
Så bra skrivet… har varit en lång vecka! Att just det skulle bli så, när faktist det är oroligt i landet, på många sett. Inflation, som innebär högre priser på allt. Framförallt att valet skulle bli borgerligt styre. Efter covid, kriget i Ukraina som Magdalena ändå skött bra.
Känns så oroligt i samhället efter valresultatet!
Vi har låtit utvecklingen gå i SD s ledband i många år .
. Vi måste ta tillbaka initiativet,få tilltro till demokrati broderskap och jämlikhet.
Jag tror att det är där svaret finns.
Att skamlägga de som röstar på SD och försöka isolera SD har inte lyckats.
Att sopa rent framför våra egna dörrar . Det ska inte finnas någon korruption i våra led .
De som ertappas ska få lämna sina uppdrag.
Vi ska vara ideellt motiverade inte finansiellt strävande att 40000 kr per månad inte är nog för riksdagsledamöter är stickande hos allmänheten, en förolämpning.
Socialdemokraterna behöver tillsammans med fackföreningarna komma ut med en bred folkbildande verksamhet. Vi måste gå tillbaka till rötterna och stärka grunden för den socialdemokratiska politiken, visa tydligt vart vi står och vad vi kämpar för. Vi måste också tydligt påvisa så Alla förstår att högerns politik inte gynnar arbetarklassen, att SD’s politik bygger på populism, lögner, rasism och fascism.
Vi behöver göra detta på ett sätt så vanligt folk förstår och först då blir vi tillräckligt stora för att på riktigt kunna bygga ett solidariskt samhälle där riktmärket är alla människors lika rätt och värde, där var och en bidrar efter förmåga och åt var och en efter behov.
Håller med!
tyvärr är det så många män inom lo tänker och när dom samtalar säger många att brottsligheten är för stor och för låga straff flera som jag har pratat varför gjorde man inte som Danmark med straff för gäng och inte gå ute och vänta på en platts i kriminalvården varför anställde man för många år sedan mer tullare för att minska inflödet av för bjudna preparat flera som jag pratat med sa jag röstade på sd för ni är alldeles för slappa sosar hade ni fixat brottsligheten och sett till att ingen som kan arbeta inte arbetade det är bara att kavla upp armanna och börja det politiska arbetet på arbetsplatserna
Mycket bra Staffan !
Det är verkligen fan fan fan och zombie liknande intelligenta svar från alla som valt att rösta på SD.
Det är så obehagligt på alla sätt och vis med detta valresultat, Vi får väl bara hoppas att många ”vaknar ” från det döda tillståndet .
Det är viktigt att man från lo driver en information om dom nedskärningar som kommer vad det betyder på lång sikt för dom som tillhör gruppen lo och låglönegrupper inom tjänstemana yrken så man ser försämringarna slår
Vad är din uppfattning om villkoren för att detta ska kunna genomföras?
S har ju inte lyckats så bra hittills med detta, för att uttrycka det milt. Det har varit budgettak, åtstramning, och ytterst tveksamma ställningstaganden mot profitmaximering inom offentligt finansierad verksamhet.
Vilket (det sista, alltså) inte är så konstigt. Redan på 1920-talet (!) tog S ställning för att SJ var mönstret för statlig verksamhet, och att SJs främsta mål var att tjäna pengar. Faktiskt var borgerliga partier (då) mer skeptiska till detta än S.
Och beträffande högerns lyckade profiterande på att ”samhället är på väg åt fel håll” – trots att kriminaliteten faktiskt minskar enligt alla siffror: Vad som ökar är en del marginaliserades ilskna och ofta arroganta profilerande mot majoritetssamhället. Vilket känns oerhört plågsamt för mainstream, som har varit van vid att bemöta omvärlden med vänlig indifferens. Jag skulle vilja se en seriös S-politik gentemot detta, vilket jag inte har sett hittills. Såvitt jag kan förstå är det enda som hjälper en överfull arbetsmarknad (mindre än 2% arbetslöshet), som visar att alla har en plats. Och för detta krävs gigantiska offentliga investeringar….
Är S berett till detta? Om inte kommer den onda cirkeln att fortsätta.