När LO-medlemmarna tar ansvar för inflationen måste regeringen ta ansvar för välfärden!

Idag presenterade regeringen sin vårändringsbudget. Alla de politiker i kommuner och regioner (från alla partier) som hade hoppats på ett tillskott för att slippa skära ned fick ingenting.

Istället var det nya besked om att regeringen inte tänker att göra något som späder på inflationen. Det gör inte ökade bidrag till kommuner och regioner. Offentlig konsumtion är inte inflationsdrivande. Det skapar däremot förutsättningar så att barn och unga som växer upp i dåliga tider slipper de tuffaste konsekvenserna i form av färre lärare, sämre fritidsverksamhet och fler arbetslösa föräldrar.

LO-förbunden höll nere sina löneanspråk med hänvisning till att inte pressa upp inflationen. Istället bad man både arbetsgivare och politiker att ta ansvar för situationen och människors kostnader.

Nu får regeringen istället kritik från både höger och vänster. Från höger för att de inte sänker skatten (förstås). Från vänster, och självklart också från LO, för att de inte bidrar till att mildra kostnadschocken för vanligt folk. Från kommunerna för att de inte kompenserar deras kostnadsökningar och från näringslivet för att de inte satsar tillräckligt på kompetenserna som faktiskt behövs.

Det här är en vårändringsbudget så det är inte så förvånande egentligen att regeringen fortsätter att sitta på händerna. Men att välja att inte göra något istället för att få ner inflationen medan BNP minskar och arbetslösheten ökar är kort sagt en oerhört märklig politisk strategi. En strategi som borde göra väldigt ont i en politikers DNA. Genom att inte agera nu väljer regeringen att urholka välfärden och öka arbetslösheten. Nya pengar till Komvux är bra men det är en droppe i havet jämfört med behovet. Kommunerna behöver anställa fler undersköterskor och förbättra arbetsmiljö, villkor och löner för de som jobbar kvar istället för att få möjlighet att kunna utbilda fler timvikarier.