Hur ser kopplingen ut mellan arbetslivskriminalitet och organiserad brottslighet? Och välfärdsbrottslighet? Att motverka arbetslivskriminalitet är ett gemensamt ansvar, men hur gör vi? Vem gör vad – och när?
Det var temat för ett seminarium i LO-borgen den 2 maj som anordnades på initiativ av LOs ordförande Susanna Gideonsson och där nyckelaktörer i kampen mot arbetslivskriminalitet hade bjudits in för att ge sin syn. Panelen bestod av biträdande arbetsmarknadsministern Paulina Brandberg, SKRs ordförande Anders Henriksson, Ekobrottsmyndighetens GD Monica Rodrigo, Dagens Industris reporter Lasse Wierup, Fastighets ordförande Lennart ”Lemmy” Mauritzon och Amir Rostami, professor i kriminologi.
Stämningen var förväntansfull och allvarlig i salen. Rostami inledde och konstaterade att det skett en kraftig ökning av ekonomisk brottslighet under 2000-talet. Han lyfte även att kriminalpolitiken och polisverksamheten främst fokuserat på våld och narkotika, vilket resulterat i ett tunnelseende där dessa har fått överskugga andra brottsproblem. Den kriminella ekonomin utgör cirka 3 % av BNP. Rostami menade att den kriminella ekonomin är inbäddad i samhället och är så mycket mer komplex än ”unga arga män i förorten”.
Lasse Wierup visade ett flertal exempel på hur företag med en skenbart seriös fasad används som brottsverktyg och som med intrikata upplägg utnyttjar enskilda anställda för att lura myndigheter med falska uppgifter för att begå välfärdsbrott. Wierup betonade att bolag som brottsverktyg inte är ett marginellt fenomen utan är omfattande i Sverige.
Mauritzon lyfte tre målande beskrivelser från städbranschen. Ett exempel var från Halland, med en städare med usla arbetsvillkor som utnyttjades och inte fick ut sin lön. Efter att hon hade fått nog och markerade mot arbetsgivaren blev hon inlåst och fråntagen sin mobil. Till slut lyckades hon fly och kontaktade sen polisen.
Arbetslivskriminalitet är ”en röta på den svenska samhällskroppen” sa Brandberg och berättade om regeringens arbete. Hon lyfte bland annat de regionala center mot arbetslivskriminalitet som etablerats runt om i Sverige. Till sommaren kommer en gamechanger berättade hon, efterlängtade sekretesslättnader som kommer förenkla arbetet för myndigheterna att dela information.
Det rådde inte brist bland paneldeltagarna på vad som behöver göras – myndighetsgemensam tipsfunktion, offentlig upphandling, register över oseriösa aktörer, sekretesslagstiftning, kontrollsystem, personlig inställelse till Bolagsverket, bakgrundskontroller, biometriska kontroller, europeiskt näringsförbud, statsbidrag mot arbetslivskriminalitet, kroka arm myndigheter arbetsmarknadens parter kommuner och regioner m.m.
Gideonsson avslutade seminariet, och sa att förhoppningsvis ses vi här om ett år och kan peka på vad vi åstadkommit!
Seminariet går att se i efterhand på LO Play.
Här skriver även Fastighetsfolket och Transportarbetaren om seminariet.
Att öppna upp servicen i det svenska samhället är inte lätt och i mitt tycke har det visat att en stor del av den grupp som har gått in i denna service har serverat sig själv från den skatt som svenskarna överför till staten . Servicen har i många fall uteblivit . Människohandel har också blivit en del av resultatet. Allt har blivit komplicerat
Vi har fått lära oss nya ord ,välfärdsbrottslighet , arbetslivskriminalitet.