”Vi har aldrig känt oss säkra på var vi hör hemma. Vi har bott i bolagets hus sedan våra förfäder och har levt i en ständig rädsla för att bli utkastade”.
Det berättar Sister Sabitri Lohar, fackligt aktiv tearbetare i indiska Västbengalen, på det internationella branschfacket IUFs hemsida. Hon och de andra arbetarna på teplantagerna har bott på samma mark i generationer men har ändå ingen rätt till sina hem. Bostaden ägs av arbetsgivaren. Om du blir sjuk eller förlorar jobbet kan du och din familj bli hemlös.
Men i våras hände något.
Delstatsregeringen beslutade att jordlösa arbetare ska få mark till egna hem. Beslutet är inte ett resultat av plötslig givmildhet. Det är resultatet av ett mångårigt fackligt arbete av lantarbetarfacket Progressive Plantation Workers’ Union. En kamp som har haft stöd av IUF, där svenska Hotell- och restaurangfacket, Kommunal och Livs är medlemmar.
Tearbetarnas seger i Västbengalen har inte gett några rubriker i stora medier. Inga intervjuer i CNN eller artiklar på DN-debatt. Men för tearbetarna är den livsavgörande. Deras fackliga seger är ett av de ljus i mörkret som tänts i runt om i världen under 2024. Och det finns fler.
I Chile har gruvfacket efter en fem dagars strejk lyckats teckna ett treårigt avtal om höjda löner och bättre arbetstider. I USA har anställda vid 500 Starbucks-caféer i 46 delstater organiserat sig fackligt, trots hårt motstånd från företagsledningen. I Spanien har brandmännens fackförening fått erkännande för att cancerframkallande rök från skogsbränder är en hälsorisk. Och i september i år tecknade världsfacket för industriarbetare ett globalt ramavtal med H&M om bättre arbetsvillkor för en miljon textilarbetare.
Listan kan göras längre. För just nu, när du läser detta, samlas människor någonstans för att ta strid för sina fackliga och andra mänskliga rättigheter.
Vi tycker sådant är viktigt att berätta. Det visar att fackligt arbete kan ge resultat, att vi aldrig ska ge upp. Men också för att det som händer arbetare i andra länder påverkar även oss i Sverige, och tvärtom. Om vi låter makthavare försvaga facket i ett land så kan det i framtiden ske också i något annat. Vi hör ihop. Det är därför det internationella fackliga arbetet är så viktigt.
Om detta och en hel del annat berättar LOs Internationella enhet i årets upplaga av Global Facklig Utblick, den enda årliga översikt som finns av situationen i världen utifrån ett fackligt perspektiv. Hela rapporten finns här.
Vi försöker som sagt berätta om de ljus som tänds. Men sanningen är också att den övergripande bilden av världen 2024 inte är särskilt ljus. Klyftorna växer. Den del av de totala nationalinkomsterna som går till arbetstagarna har minskat medan kapitalägarnas andel har ökat.
Samtidigt försvagas demokratin i 42 länder, där 35 procent av världens befolkning lever. En grundbult i varje demokrati är rätten att bilda och gå med i oberoende fackliga organisationer. Men trots att den rätten finns med i FNs deklaration om de mänskliga rättigheterna är verkligheten en annan. Allt fler makthavare världen över attackerar arbetares rätt att organisera sig och förhandla kollektivt.
Hoten mot demokratin kommer inte bara från regeringar. Vårt världsfack ITUC har granskat de globala storföretag som undergräver demokratin genom att till exempel motarbeta fackliga rättigheter eller finansiera högerextrema politiker. Bland de värsta finns enligt ITUC Amazon, Blackstone Group, ExxonMobil, Glencore, Meta, Tesla och The Vanguard Group.
Det kan vara lätt att känna sig uppgiven när man läser sådant. Men det är precis vad världens förtryckare vill att vi ska känna. De har fel. För det finns ingen anledning att ge upp. Sister Sabitri Lohar och de andra tearbetarna i Västbengalen gjorde inte det. Inte heller de anställda vid Starbucks i USA, gruvarbetarfacken i Chile eller brandmännens fackförening i Spanien.
För de vet en sak som fackföreningsrörelsen har vetat sedan den bildades. Att hur mycket världen än förändras så finns det en sanning som gällt i alla tider, som gäller idag och som kommer att gälla i all framtid: Om du vill förändra någonting, på jobbet, i samhället eller i världen, så måste du organisera dig.
Som Billy Bragg sjunger i sin låt Rich Men Earning North of a Million:
If you’re selling your soul, working all day
Overtime hours for bullshit pay
Nothing is gonna change if all you do is wish you could wake up and it not be true
Join a union
Fight for better pay
You better join a union, brother
Organise today
