EU-Brazil Round Table, där jag är en av tolv EU-ledamöter, har just haft sitt nionde möte i Brasilia. Detta Round Table etablerades 2007. Under de år som Bolsonaro var Brasiliens president kunde inga möten hållas, eftersom han upplöste den plattform för civilsamhällesorganisationer som var den brasilianska grunden för deras representation. Nuvarande president Lula da Silva återinrättade ett råd för hållbar ekonomisk och social utveckling 2023. Hösten 2024 återupptogs de formella relationerna med EU-sidan och EU-Brazil Round Table återupptog sin verksamhet. Nu i slutet av juli 2025 har vi haft det första mötet på många år.
Tidpunkten för vårt möte blev extremt händelserik, när Trump precis hotar omvärlden med höga tullar för import till USA. Dagen innan vi kom hit, gjorde EU och USA upp om i huvudsak 15-procentiga tullar för exporten från EU till USA. Medan vi var här i Brasilia utfärdade president Trump beslut om att Brasiliens export till USA ska beläggas med tullar på 50 procent! Det huvudsakliga skälet för denna höga tullsats är uttalat från USAs sida att Trump inte accepterar Brasiliens rättsliga process mot den förre presidenten Bolsonaro, som utreds för att ha initierat en statskupp efter att han förlorat det senaste valet.
Vi i den europeiska delegationen vid mötet i Brasilia bjöds in som hedersgäster till presidentpalatset för att närvara när president Lula da Silva signerade dekret som syftar till att underlätta brasiliansk export.
Under mötet med EU-Brazil Round Table diskuterade vi förstås avtalet mellan EU och Mercosur-länderna, som är än mer högaktuellt nu när USA förändrar spelplanen för den internationella handeln. Därtill hade vi en dagordningspunkt på temat ”Challenges of the world of work in the context of digital transformation”. Där var jag den europeiska sidans rapportör.
I vår gemensamma deklaration från mötet tog vi bland annat upp behovet av starka mulitlaterala samarbeten, respekt för rättsstatsprincipen och varje lands autonomi, behovet av att arbetsmarknadens parter och övriga civilsamhällets organisationer inkluderas i demokratiska processer och att social dialog är av grundläggande betydelse när arbetslivet utvecklas.
I vilken utsträckning kan fackliga organisationer och ens tillåts delta i demokratiska processer, när allt färre länder ens kan sägas vara demokratiska. Jag vill inte kalla det illusioner, men de erfarenheter jag gjorde från 1976 till århundradets slut och ett flertal gånger 14 år inon detta sekel vid flera tillfällen, som projektledare i dåvarande FFIs regi i avsikt att mobilisera utredarkapacitet inom medlemsorganisationerna. Projektet hade kortvariga framgångar men problemen var snarare att de nationella organisationerna hade lågt medlemsantal och inga finanser att tala om. Även om jag fick många att finansiera egna utredare så var den liberalaekonomiska politiken fientlig mot fackföreningar och politiker och företagare än mer mot att ge dem nationellt erkännande, även om de var tredje part i lönesättningen t.ex. i både Singapore och Thailand, det senare endast i fråga om minimilöner. Det är inte mycket bättre i stora delar av EU heller och USA.
Ville lägga till att jag med andra utredare på LO skrev Fackföreningsrörelsen och den tekniska utvecklingen till LO kongressen 1966. Det är antikens flydda dagar för dig, Ellen, men det är och förblir hela tiden samma ska. Den tekniska utvecklingen kräver kapital, löntagarna behöver ha vissa medel till sitt förfogande för att påverka inriktningen i både positiv och bromsande riktning. Härur Löntagarfonderna och Wallenberg svarade Meidner när den senare lämnade honom sitt förslag, enligt Rudolf själv, ”ditt förslag är som ett okokt ägg” d.v.s. det viktiga är vad du gör med pengarna. I dag använder företag och fonder en alltför stor del bara till att förmera värdet av tillgångar utan att försäkra sig om att det finns produktiva resurser som ska tjäna in dom pengar som behövs för att betala en viss procent på kapitalet i företaget enligt aktiekurserna.
Att resten av världen går samman för att negera den utpressning som Donald Trump är engagerad i är det enda raka att göra i denna situation
Ville lägga till att jag med andra utredare på LO skrev Fackföreningsrörelsen och den tekniska utvecklingen till LO kongressen 1966. Det är antikens flydda dagar för dig, Ellen, men det är och förblir hela tiden samma sak. Den tekniska utvecklingen kräver kapital, löntagarna behöver ha vissa medel till sitt förfogande för att påverka inriktningen i både positiv och bromsande riktning. Härur Löntagarfonderna och Wallenberg svarade Meidner när den senare lämnade honom sitt förslag, enligt Rudolf själv, ”ditt förslag är som ett okokt ägg” d.v.s. det viktiga är vad du gör med pengarna. I dag använder företag och fonder en alltför stor del bara till att förmera värdet av tillgångar utan att försäkra sig om att det finns produktiva resurser som ska tjäna in dom pengar som behövs för att betala en viss procent på kapitalet i företaget enligt aktiekurserna.