Inflationen enligt KPIF, Riksbankens målvariabel, sjönk från 1,3 procent i juni till 0,7 procent i juli. Nedgången drevs i hög grad av lägre energi- och drivmedelspriser. KPIF exklusive energi steg samtidigt från 0,4 till 0,6 procent. Det visar att utvecklingen under ytan är starkare än vad den samlade KPIF-inflationen ger intryck av.
Bedömningen kompliceras av tillfälliga finanspolitiska åtgärder. Livsmedelsmomsen sänktes från 12 till 6 procent den 1 april 2026. Under andra halvåret dämpas inflationen dessutom av tillfälligt lägre drivmedelsskatter och halverade priser på månadskort i lokaltrafiken. Om effekterna av dessa åtgärder räknas bort blir den underliggande prisutvecklingen tydligt högre.
Varupriserna har hittills utvecklats svagt i både producent- och konsumentled. Livsmedelspriserna har fallit, delvis som en direkt följd av den sänkta matmomsen, men även producentpriserna på livsmedel visar ett lågt pristryck. För övriga varor har priserna också varit lägre än ett år tidigare, även om utvecklingen tyder på att nedgången har bottnat.
Den tidigare kronförstärkningen har bidragit till lägre importpriser och därmed hållit tillbaka varuinflationen. Kronan har emellertid försvagats under 2026 och energipriserna har varit högre sedan våren. Det ökar företagens kostnader för insatsvaror, produktion och transporter. Även sommarens värme i Europa kan ge högre priser på vissa livsmedel. Sammantaget talar detta för att varupriserna kan börja stiga under hösten, men från en mycket låg nivå.
Tjänstepriserna stiger – men främst inom transport
Tjänstepriserna har stigit kraftigt sedan april. Årstakten steg från 1,4 procent i april till 2,8 procent i juli. En stor del av uppgången kan förklaras av dyrare flygresor och andra transportrelaterade tjänster.
Flera av de tjänster som har ökat mest i pris är volatila och påverkas direkt eller indirekt av energipriserna. Om oljepriset faller tillbaka skulle därför också pristrycket inom resor kunna minska.
Kärntjänsteinflationen ligger nära 3 procent
För att fånga den mer varaktiga prisutvecklingen är det därför relevant att studera kärntjänster. Måttet rensar bort bland annat flygresor, administrativa priser och andra volatila tjänster, däribland vissa transporter, försäkringar och logitjänster. Av protokollen från Riksbankens penningpolitiska möten framgår det att direktionen följer liknande mått på underliggande tjänsteinflation som indikator på det inhemska pristrycket. Kärntjänsteinflationen ligger nära 3 procent i årstakt men har inte tilltagit tydligt under de senaste månaderna.
Även mer kortsiktiga mått ger en liknande bild. Momentum visar hur prisnivån skulle utvecklas i årstakt om förändringen under de senaste tre eller sex månaderna fortsatte i samma takt under ett helt år. Dessa mått pekar inte på någon acceleration priserna. Däremot har kärntjänsterna ökat snabbare än 2 procent under större delen av perioden efter inflationsuppgången 2022–2023. Prisökningstakten tycks därmed ha stabiliserats på en högre nivå än under 2010-talet, då den oftare låg under 2 procent. Under 10-talet pratades det istället om att tjänsteinflationen var problematiskt låg och bidrog till att inflationsmålet på 2 procent inte nåddes hela tiden.
Prisuppgången är bred men inte accelererande
Bredden i prisuppgången ger ytterligare information om inflationsdynamiken. En större andel av kärntjänsterna ökar nu snabbare än 2 procent än under 2010-talet. Andelen priser som stiger med mer än 4 procent har däremot fallit tillbaka till ungefär samma nivåer som under 10-talet. Sammantaget är kärntjänsteinflationen alltså relativt bred och högre än två procent, men det finns få tecken på att den håller på att dra iväg.
Konsumtionen förskjuts mot varor
Den högre tjänsteinflationen kan också ha påverkat hushållens konsumtionsmönster. När tjänster blir dyrare i förhållande till varor finns det skäl att vänta sig en viss substitution mot varukonsumtion. Konsumtionsstatistiken ger visst stöd för detta. Efter en period då tjänsternas andel ökade lutar utvecklingen nu mot att hushållen åter lägger en större andel av sin konsumtion på varor.
Sammantaget är den underliggande inflationen högre än den samlade KPIF-inflationen antyder, särskilt när tillfälliga finanspolitiska åtgärder beaktas. Samtidigt är uppgången i tjänstepriserna koncentrerad till energi- och transportkänsliga delar. Kärntjänsteinflationen ligger kvar på en förhöjd nivå, men varken momentum eller breddmått visar någon tydlig acceleration.
Kan man säga att inflationen blir manipulerad genom drivmedelspriser och matmomsen och vad kommer att hända när dessa upphör
Hej Arne! Manipulera är starkt ord. Det gängse måttet på inflation är KPI, vilket definieras som ett levnadskostnadsindex. När man man sänker priserna får det en direkt effekt i lägre levnadskostnader. Det man ska vara förberedd på är också att halva priset på lokaltrafik i år kommer ses som dubbla priset nästa år. Så dessa tillfälliga sänkningar kommer ses som höjningar nästa år, med ett upptryck på inflationen. Riksbanken har varit väldigt tydliga att dessa tillfälliga ändringar från finanspolitiken inte ska påverka några beslut, och de kommer därför titta på anpassade inflationsmått som rensar bort dessa typer av tillfälliga ändringar i finanspolitiken.