Så här krossar du de vanligaste karensmyterna

Det är faktiskt underbart hur mycket karensfrågan syns i valdebatten. LO vill att karensavdraget tas bort och att du istället får behålla 80 % av din dagslön. Det är enkelt att prata om karensfrågan som både är en tydlig plånboksfråga och rättvisefråga – och som nästan varenda arbetare i LO-kollektivet har väldigt konkreta erfarenheter av. Men inte alla är lika insatta, och ibland blir det fel. Det är viktigt att komma ihåg att har man rätt så behöver man inte överdriva eller tala osanning, utan det räcker med att argumentera sakligt. Därmed är det dags för ett blogginlägg om några vanliga karensmyter och hur man kan bemöta dem under de sista veckorna av valrörelsen:

– Grannlandet Norge och deras ”avskaffade karens”
– Självrisken i sjukförsäkringen avskaffas om karensen avskaffas
– ”Måndagssjukan”
– Parterna borde hantera frågan om karensen

”Norge har avskaffat karensdagen och sjukfrånvaron har skjutit i höjden”

Från Svenskt Näringsliv och andra högerröster kommer påståenden om att Norge har skyhög sjukfrånvaro och att detta beror på att Norge har avskaffat karensen. Det stämmer att Norge har i europeisk kontext hög sjukfrånvaro. Enligt Norges statistikmyndighet Statistisk sentralbyrå uppgick andelen förlorade arbetsdagar till 6,7 procent år 2025, ned från en topp på 7,0 procent år 2023. Åren 2015–2019 låg nivån stabilt kring 5,7–5,8 procent. (Jämförelsevis är Sveriges sjuktal tre till fyra procent.) Det som har ökat i Norge sedan pandemin och som ses som problematiskt är långa sjukskrivningar (kategorin ”legemeldt 32+ dagar”). Precis som i Sverige är kvinnor sjukare än män och speciellt vård och omsorg är en problembransch med hög sjukfrånvaro. Avsaknaden av karens förklarar inte långtidssjukfrånvaron – och det är långtidssjukfrånvaron som har ökat i Norge, inte korttidsfrånvaron.

När man följer den svenska debatten kan man nästan tro att det skulle ha hänt drastiska och generösa förändringar i det norska sjukförsäkringssystemet under de senare åren, men det stämmer inte. Norge har inte haft någon karens i sjukförsäkringssystemet sedan 1 juli 1978. Ökningen sedan de senaste åren kan rimligtvis inte bero på att man tagit bort karensdagen för 48 år sedan.

”Att avskaffa karensen är att avskaffa självrisken”

Ett vanligt argument mot att avskaffa karensavdraget är det är ett avskaffande av självrisken i sjukförsäkringen. Men det är viktigt att påpeka att t.ex. det norska och svenska systemen skiljer sig i flera sätt. I Norge motsvarar den inkomstrelaterade sjukpenningen 100 procent av den sjukpenninggrundade inkomsten upp till ett tak på 819 294 NOK per år (motsvarar 69 533 SEK i månaden) – det finns alltså ingen självrisk i systemet. I Sverige får man 80 procent i sjuklön, och så kommer det också vara efter att karensavdraget avskaffas. Ingen aktör – inte LO, inte Socialdemokraterna – föreslår att självrisken i sjukförsäkringen avskaffas. Norska arbetsgivare kan kräva läkarintyg från tredje sjukdagen. I Sverige krävs läkarintyg fr.o.m. åtta dagars sjukfrånvaro. Att jämföra Norge och Sverige är därmed att jämföra äpplen och päron. Vad ett avskaffat karensavdrag kommer att göra är att det tar bort den del av självrisken som slår orättvist och orimligt hårt mot arbetare som måste gå till jobbet för att jobba.

”Måndagssjukan”

Ytterligare ett vanligt förekommande högerargument är den så kallade måndagssjukan – att avskaffad karens skulle leda till att arbetare stannar hemma på måndagar. Detta säger egentligen ganska mycket om motståndarnas syn på arbetare. Det stämmer att måndagar är en vanlig första sjukdag. Tre av tio sjukfall börjar på måndagar. Men detta beror inte på bristande moral, bakfylla eller lata arbetare utan sannolikhet: för dem som jobbar måndag till fredag kan sjukdomar som startat under helgen leda till sjukfrånvaro på måndagen. Det är då man har rätt till sjuklön eftersom det är från första arbetsdagen när sjukdomen hindrar arbetsförmågan man får sjuklön. Sjukfall som börjar lördag, söndag eller måndag ser därför ut att alla ha börjat på måndagen.

”Parterna bör förhandla om karensen istället”

Centerpartiet har under de senaste månaderna varit ute och tyckt att ”[a]rbetstid och karens ska hanteras av arbetsmarknadens parter, så att lösningarna kan anpassas till olika yrken, branscher och arbetsplatser” (se t.ex. Centerpartiets valmanifest s.12).
Karensavdraget är en fråga som bör lösas genom lagstiftning. En lösning genom kollektivavtal innebär att arbetstagarsidan måste avstå löneökningar motsvarande de kostnader det skulle medföra arbetsgivaren. Olika fackförbund har olika möjligheter att vidta stridsåtgärder gentemot arbetsgivarsidan. Om möjligheten att ta bort karensavdraget ska vara beroende på ett fackförbunds konfliktstyrka finns det en risk att det skydd som sjuklönelagen är tänkt att ge, kan komma att variera från bransch till bransch. Kostnaden för reformen skulle i stora delar att hamna på arbetstagarkollektivet, precis som är fallet med dagens karensavdrag, där de grupper som drabbas värst skulle betala mest för reformen i form av få avstå löneutrymme (i synnerhet kvinnodominerade branscher som vård och omsorg och handel). LO ser dessutom att det finns en risk för att det tas ytterligare ett steg mot en modell där försäkringsvillkoren skiljer sig åt på olika delar av arbetsmarknaden och mellan olika löntagarkategorier. Sjuklön och karensavdrag ska enligt lagstiftarens intention vara lika för alla.

Dessutom leder ett avskaffande av karensavdraget inte enbart till positiva effekter på individnivå utan är positivt för hela samhällsekonomin och folkhälsan. Principiellt sett bör därför de kortsiktiga kostnaderna för att minska karenseffekten bäras av hela försäkringskollektivet och inte i varierad grad, beroende på att olika yrkesgruppers olika förhandlingsstyrka och sjukdomsrisker, belasta löneutrymmet enbart på delar av arbetsmarknaden.

Snart val – ett perfekt tillfälle att bli av med karensen!

Varför är det så viktigt för högern och näringslivet att blanda bort korten genom att påstå något som inte stämmer? Att låtsas om att S-förslaget är radikalare än den är? Kanske för att svenska folket förstår orimligheten med karensavdraget och motståndet mot karensavdraget sträcker sig långt utanför enskilda grupper eller politiska sympatier. Det säger något väldigt tydligt om hur djupt orättvist systemet uppfattas.

Behöver du mer pepp och flera argument så vill jag tipsa om LO:s almedalsseminarium om karensfrågan som finns på LO Play och LO:s webbsida /utbildning Vad är grejen med karensen.