Hur länge ska vi behöva arbeta för att få en bra pension?

I det nuvarande pensionssystemet är det lätt att förstå vad som påverkar pensionens storlek men svårt att förutse hur hög pensionen blir. Pensionen blir högre om man jobbar många år med en bra lön och dessutom blir den högre ju senare man börjar ta ut den. Enkelt och rimligt.

Men det betyder ändå att för att räkna ut hur stor den egna pensionen blir behövs det många detaljer om vilka inkomster man har haft under livet, hur de har räknats upp och hur lång den förväntade livslängden är i den egna årskullen. På minpension.se kan var och en av oss få hjälp med en pensionsprognos som bygger på det vi hittills har tjänat in.

Mitt emellan dessa enkla principer och det komplexa regelverk som omsätter principerna till utfall är det svårt att, på ett övergripande plan, se vad den allmänna pensionen levererar och om det är tillräckligt. Det går dock att skaffa sig en rätt så tydlig bild genom att, med utgångspunkt i regelverket, beräkna pensionen i ett antal illustrativa exempel. Renodlade exempel ger en utgångspunkt för en bedömning av om  pensionssystemet håller måttet.

Vi är inte garanterade någon viss procentsats av lönen. Ändå är det nog den siffran – hur stor pensionen blir jämfört med den lön man har under arbetslivet – som ger den tydligaste informationen om vad den framtida pensionen är värd. För dem som arbetar i full fart hela vägen fram till pension blir det nästan samma sak som hur stor pensionen blir jämfört med slutlönen, vilket för dem blir minst lika intressant.

Men så ser inte arbetslivet ut för alla människor. Många går ner i arbetstid mot slutet av arbetslivet, ibland för att unna sig mer ledighet och många gånger för att de inte orkar arbeta i samma utsträckning som tidigare. Närmare fyra av tio äldre arbetarkvinnor räknar inte med att kunna stanna kvar i sitt yrke fram till vad som betraktas som ordinarie pensionsålder.[1] De som kan visa för Försäkringskassan att arbetsförmågan har blivit varaktigt nedsatt kan beviljas sjukersättning, innan de får pension. Sjukersättningen blir knappt 65 procent av den genomsnittliga inkomsten (vilken helt eller delvis kan bestå av exempelvis sjukpenning) under tre av de senaste åren.

Pensionen kan då bli hög i förhållande till den inkomst man har alldeles före pensioneringen, utan att det säger någonting om hur hög den är i förhållande till de inkomster man har haft under större delen av sitt arbetsliv. Ändå är det den uppgiften som Pensionsmyndigheten lyfter fram som faktisk kompensationsgrad[2] och som Dagens Nyheter (2026-08-25) tar som utgångspunkt i sin beskrivning av pensionssystemet.

För att förstå om pensionssystemet fungerar som det bör kan vi i stället ta regelverket som utgångspunkt och räkna ut hur hög pensionen blir i förhållande till en lön som har utvecklats i takt med den allmänna inkomstutvecklingen.[3] Effekter av födelseår, arbetslivets längd och lönenivå kan renodlas. Det ger en god uppfattning om vad pensionssystemet levererar.

Det visar sig då att arbete i åldrarna 19 – 65 år innebär en allmän inkomstgrundad pension på 51 – 53 procent av lönen för årskullarna födda 1976 och tidigare. För senare årskullar blir kompensationsgraden allt lägre. De som föddes år 2020 kan inte räkna med mer än 41 procent. Två års längre arbetsliv som slutar vid 67 års ålder, det vill säga den riktålder som börjar gälla från och med årskullen född 1960, skulle ge en kompensationsgrad som är 5 – 7 procentenheter högre. 

Kompensationsgrad efter långa arbetsliv

Allmän inkomstgrundad pension relativt lön, beroende på födelseår och arbetslivets start- och slutålder

Anmärkning: Detta gäller löner under intjänandetaket.
Källa: Pensionsmyndighetens prognostiserade delningstal och egna beräkningar.

Kompensationsgraderna i diagrammet innebär att den som exempelvis är född 1961 och har arbetat mellan 19 och 67 års ålder med en lön på 40 000 kronor får en allmän pension på 23 119 kronor. Den som har haft en låg eller medelhög inkomst får, även om arbetslivet har varit långt, ofta tillskott i form av garantipension och ett inkomstpensionstillägg. Om personen i exemplet ovan är ensamstående och i stället har haft en lön på 30 000 kronor, kanske i en butik eller i barnomsorgen, blir den allmänna pensionen därför totalt 19 140 kronor. Därav är 1 800 kronor garantipension och inkomstpensionstillägg. Inklusive dessa tillägg blir pensionen, i lägre lönelägen, högre än de 58 procent som är kompensationsgraden för den inkomstgrundande pensionen i exemplet.

Exemplen visar beräknade utfall i allmän pension efter långa arbetliv i olika lönelägen. För den som periodvis har arbetat deltid och/eller inte har arbetat så länge som 49 år blir pensionerna ännu lägre. De allra flesta får förvisso också avtalspension. Men den var tänkt att sätta en guldkant på tillvaron. Den borde inte vara nödvändig för försörjningen.

Utgångspunkten när pensionssystemet sjösattes var att den allmänna pensionen skulle bli omkring 60 procent av lönen efter drygt 40 års arbete. Sedan dess har medellivslängden ökat mer än förväntat vilket innebär att den kompensationsgraden blir allt svårare att nå.

Arbete från 19 års ålder fram till den riktålder som är aktuell för årskullen förväntas räcka för att den allmänna inkomstgrundade pensionen ska bli 60 procent av lönen (men inte 62 procent[4]) för dem som är födda något av åren 1967 – 1977 eller 1982 – 1983. För övriga årskullar blir pensionen lägre än så. Inte ens ett arbetsliv som börjar direkt efter gymnasiet och pågår hela tiden fram till riktåldern räcker.

[1] SCB, Arbetsmiljöundersökningen.
[2] Pensionsmyndigheten (2026), Nyblivna pensionärers kompensationsgrader – svar på regeringsuppdrag 2026, VER 2026-76.
[3] En utförligare beskrivning av hur beräkningarna är gjorda finns här.
[4] LO anser att ambitionen bör vara att utfallet för arbetare blir en allmän pension motsvarande minst 62 procent av slutlönen.