Igår aviserade regeringen sina budgetförslag för hur ungas arbetslöshet ska minska, som en eftergift till facken planeras samtidigt att avskaffa den differentierade avgiften till a-kassan. Det är glädjande, nödvändigt och för sent.
LO har varit mycket kritiskt till avgiften sedan den infördes och drivit på för dess avskaffande. Det är svårt att värdera omfattningen, konsekvenserna och vilken av alla regeringens omfattande försämringar av arbetslöshetsförsäkringen som har skadat dess förtroende mest. Men den differentierade avgiften till a-kassan framstår ändå som en av de mest misslyckade politiska reformer som den borgerliga regeringen har genomfört.
Regeringens främsta avsikt med de orättfärdiga avgifterna var att finansminister Borg ville påverka parternas lönebildning och därmed sysselsättningen, det fungerade inte. Istället bidrog avgiftsreformen till att driva ut medlemmar ur a-kassorna och även att nytillträdande på arbetsmarknaden avstod för att gå med i a-kassan och därmed skyddas av arbetslöshetsförsäkringen. Det var obegripligt för många av LO förbundens medlemmar att se det logiska i att behöva betala över 400 kronor i månaden för samma försäkring som andra på arbetsmarknaden betalde 90 kr för.
Det framstår som mycket märkligt att regeringen nu beskriver en slopad avgift som något positivt, man skrotar sin egen misslyckade politik och försöker få det att se ut som en satsning. Trots att man sedan dess införande hårdnackat har avvisat alla krav på att ta bort avgiften. Regeringen accepterar plötsligt argumenten om att den differentierade avgiften har varit misslyckad och man ser att en slopad avgift har positiva effekter på efterfrågan i ekonomin. Om regeringen menar allvar med att bekämpa arbetslösheten och att åter få arbetsmarknaden att fungera bättre så borde man även vara lyhörd för LOs övriga krav på en förbättrad arbetslöshetsförsäkring och arbetsmarknadspolitiska satsningar.
Taket i försäkringen behöver höjas. LO föreslår att det ska ske i tre olika etapper med start i januari 2014. LO föreslår också att villkoren för kvalificering till försäkringen behöver förändras och sänkas så att fler kan komma in och omfattas av försäkringen. Ett rimligt villkor är att 40 timmars arbete per månad i sex månader ska vara grund för rätt till ersättning. Dessutom krävs arbetsmarknadspolitiska satsningar, främst rustande insatser som stärker de arbetslösas position på arbetsmarknaden.
LO har varit kraftfullt pådrivande för att arbetslöshetsavgiften ska slopas och det är nu välkommet för många av förbundens medlemmar att få en lägre avgift till a-kassan, det öppnar också möjligheten för många att återvända som medlemmar och kunna skyddas av arbetslöshetsförsäkringen.
Att regeringen ska inse sitt politiska haveri och ompröva sin politik om a-kassan inom några andra områden verkat tyvärr väldigt osannolikt.
