Den som har makten över språket har oftast makten över tanken, eftersom vi tänker med hjälp av ord. Den som vill ha en grundläggande förändring tillstånd strävar därför ofta efter att fylla gamla ord med nytt innehåll eller, om det inte går, konstruera nya. Detta är en bransch som de “nya moderaterna” behärskat de senaste decenniet.
Det mest tydliga exemplet på nymoderaternas språkliga hegemoni är nog begreppet ”utanförskap”. Begreppet tillkom, i Per Schlingmanns nyspråkliga moderata ordverkstad strax före riksdagsvalet 2006, som ett kampanjord för att medvetet framställa den socialdemokratiska välfärdsstaten i dålig dager. Vad vi har att göra med är alltså ett politisk propagandabegrepp som syftar till att styra våra tankar i en bestämd riktning.
Visst vann moderaterna stark genklang med sin nya terminologi. Men ännu är inte striden avgjord. Många är de som utifrån olika perspektiv kritiserat begreppet. Alliansens påstående i valrörelsen 2006, att mer än en miljon människor befinner sig i ”utanförskap” och utgör en armé av ”massarbetslösa”, är grovt missvisande och ett oansvarigt bruk av offentlig statistik anser exempelvis Bo Jangenäs och Levi Svenningsson i rapporten Innanför “utanförskapet”. De lyfter bland annat fram:
• Begreppet mäter inte frånvaro från arbetsmarknaden i någon generell bemärkelse, utan enbart sådan frånvaro som kompenseras med ekonomisk ersättning från socialförsäkringssystemen. De som verkligen står utanför trygghetssystemen räknas, hur konstigt det än kan låta, inte in i ”utanförskapet”.
• Regeringen kan enkelt minska utanförskapet enbart genom att förkorta ersättningstiderna eller skärpa kvalifikationskraven i trygghetsförsäkringarna, alldeles oavsett vilka effekterna blir på faktisk sysselsättning, arbetslöshet eller sjukfrånvaro.
• En indikator på utanförskap som baseras på ekonomisk ersättning och hur många som nyttjar socialförsäkringarna kan lätt manipuleras för politiska syften.
• Dessutom kan inte utanförskapsbegreppet användas vid seriösa internationella jämförelser rörande framgång i sysselsättnings- eller välfärdspolitiken. Välfärdsstater med generösa trygghetssystem, till exempel de skandinaviska länderna, kommer i sådana jämförelser automatiskt att framstå som mindre framgångsrika enbart därför att personer som inte kan försörja sig själv på förvärvsarbete där har större tillgång till olika offentliga trygghetssystem.
Vill man hårdra det hela kan man uttrycka det så här; Det är enkelt att skapa ett samhälle helt utan ”utanförskap”. Avskaffa alla offentliga skyddsnät och låt människor falla rakt ned i hemlöshet eller tas om hand av anhöriga när de exempelvis drabbas av sjukdom eller arbetslöshet. Utan socialförsäkringar – inget ”utanförskap”. Det är således ett synnerligen ideologiskt impregnerat begrepp vi har att göra med.
Även ansedda akademiker, som normalt sett inte brukar utmärka sig i den partipolitiska debatten, har tagit till orda i frågan. En av dem är en av landets främsta arbetsmarknadsforskare, professorn i nationalekonomi vid Uppsala Universitet Bertil Holmlund. I en mycket välformulerad och intressant artikel i Upsala Nya Tidning ifrågasätter han i grunden hela utanförskapsbegreppet.
Här är några smakprov ur artikeln: ”Att beskriva all frånvaro från arbete som kompenseras med ekonomisk ersättning från socialförsäkringssystemen som utanförskap gränsar till missbruk av modersmålet /…/ Att tala om utanförskap må vara effektiv politisk retorik, men att välja antalet helårsekvivalenter som central indikator på framgång i sysselsättningspolitiken skapar pedagogiska problem /…/ Finansministern är visserligen en god pedagog men hans pedagogiska talanger borde användas till något viktigare än utanförskapsexercis.”
Alliansens utanförskapsbegrepp borde i dagsläget vara avfört från den seriösa politiska debatten. Att det inte är det visar på vilka enorma opinionsresurser som står de borgerliga partierna och framför allt moderaterna tillbuds.
Den sakligt och vetenskapligt grundade kritiken har länge varit massiv – att använda begreppet har av seriösa forskare och samhällsdebattörer beskrivits som både ”statistikmissbruk” och ”manipulation”. Dessutom lämnar alliansens utanförskapsbegrepp dem som står allra längts bort från arbetsmarknaden, de arbetslösa elller sjuka som rasat igenom det allt grovmaskigare sociala skyddsnätet och tvingas leva på anhöriga eller tvingats ta emot nådegåvor från kyrkorna eller tigga – just det, utanför.
De allra fattigaste och vanmäktigaste av oss, växer idag kraftigt i antal. De försäkringslösa blir fler, allt fler arbetslösa står utan a-kasseersättning och ett växande antal sjuka utförsäkras från sjukförsäkringen. Detta är i mycket en direkt effekt av regeringens regelförändringar på a-kasseområdet och inom sjukförsäkringen. Men med det “utanförskapsmått” som regeringen använder sig av innebär att fler hamnar “utanför utanförskapet” inget större problem, eftersom de ju inte syns i utanförskapsstatistiken…
**************************
Läs också: Martin G Moberg – alltid lika relevant och intressant, Socialdemokraterna i Region Skåne om landstingspolitiken, Olov Abrahamsson om sjukförsäkringen, Yonna Waltersson om skräcken vid valet av hemtjänst, Kent Werne berättar om Emma Stormdal som drabbats av de nya sjukreglerna, Monica Armani som själv upplevt hetsjakten på sjuka, Onådiga luntan som innehåller en rad berättelser från dem stom ställts utanför, ta även del av viktig erfarenhetsbaserad kunskap på Solrosuppropets hemsida, eller varför inte Åsa Forsell på TCO-bloggen, Utredarna, som har gjort en ordentlig genomgång av statistiken? Läs även Mariann Björkemarkens initierade och intressanta artikel om “utanförskapsbegreppet” i Socialpolitik och den rapport hon gjort för LO i Västsverige.
