Till lo.se Sök Meny
Sju socialdemokratiska principer (del 1)

Sju socialdemokratiska principer (del 1)

 

Regnet slår mot framrutan. Vindrutetorkarna vispar frenetiskt. Jag är på väg till båtklubben. Det årliga vaktpasset väntar. Min förhoppning om en ljummen och solig augustikväll verkar rinna ut i sanden (som vanligt). Mentalt börjar jag ställa om till en ensam och ruggig kväll i båtklubbens gamla trähus.

Dropparna trummar hårt i biltaket. Jag parkerar bilen. När jag springer mot klubbhuset ser jag att det lyser i fönstren. Det ryker från skorstenen. Värmen slår emot mig när jag öppnar dörren. Fem äldre herrar sitter framför kaminen. De dricker öl. Samtalet är livligt. Resterna av en kräftskiva står kvar på ett av borden. – Kom in, kom in, säger de unisont med muntra leenden.

–        Är det du som ska vakta ikväll? Frågar en kortvuxen man med runt ansikte som känns vagt bekant.

–        Ja, det verkar inte bättre, svarar jag lite missmodigt

–        Vi blir nog inte kvar så länge, svar mannen och sträcker fram handen. – Per Albinsson, det är jag som har den gamla träbåten nere i hörnet. Vi skakar hand medan han presenterar resten av herrarna.

–        Det här är fränder och meningsmotståndare. Till vänster har du Mark Karlsson. Vän och ovän omvartannat. En hårig man med bred panna ser ut att le under skägget. – Bredvid honom har du Karleby Nilsson, en gammal vän. Ett par kloka ögon nickar vänligt till mig. – I läderfåtöljen har du Fredrik från Hajk, meningsmotståndare i det mesta, men en jävel till att argumentera. Mannen i tweedkostym lyfter sin cigarr som hälsning. – Slutligen har du partigängarn Nils Ringborg, aktiv socialdemokrat. Du har säkert sett honom i tidningarna. Ta en öl och slå dig ner vet ja, säger Albinsson.

Jag tar fatt i en gammal pinnstol och tränger mig ner. Albinsson tar fram en Pripps blå till mig. Det sprakar i elden. Båtvaktandet känns genast mycket behagligare.

–         Vi pratade just om Ringborgs politiska problem, säger Albinsson. Det går inte så bra som det borde.

–         Nej, det är tungt, bryter Ringborg in. Han är märkbart frustrerad. – Det känns som allt jag tar i blir till skit! Den stora finansmarknadskraschen 2008 borde ha krossat nyliberalismen. Tanken på oreglerade marknader borde ligga och stinka på historiens soptipp. Men det gör den inte. Amerikanska nobelpristagare i ekonomi menar att ekonomiskt välstånd kräver en stor offentlig sektor och omfattande socialförsäkringssystem – klassisk socialdemokratisk politik alltså. Men vem lyssnar på sånt? Inte ett ord i tidningarna. Internationella rankningar av länders ekonomiska konkurrenskraft visar år efter år att länder med socialdemokratisk politik klarar sig bäst både vad gäller social utveckling och ekonomisk effektivitet. Förra året kom forskning som visar att ojämlikhet i livschanser skapar stora problem i samhället. En brittisk professor, Wilkinson, visade tydligt att jämlikhet skapar hälsa för alla. Jämlikhet förhindrar stress, sociala problem och ohälsa. Även detta är klassisk socialdemokratisk politik. Men vad hjälper det?  Utan att hämta andan fortsätter han: – Dessutom är det ironiskt, länder med förhållandevis små offentliga utgifter har stora underskott i finanserna, USA, Storbritannien och de s.k. PIGS-länderna, medan länder präglade av socialdemokratisk politik, Sverige och länderna i Norden alltså, med stora offentliga utgifter har god ordning på statsfinanserna. I Sverige var det socialdemokratin som la grunden för detta. Men det tycks alla ha glömt. Klyftorna i samhället ökar. Orättvisorna blir fler. Och den borgerliga regeringen gör ingenting. Sparsamhet och politisk inaktivitet har blivit till dygder som kan sammanfattas i ett ord: Ansvar. Våra opinionssiffror borde vara i topp! Jag blir så frustrerad. Förlåt. Jag hetsar upp mig.

Ringborg sjunker ihop i fåtöljen. Luften verkar ha gått ur honom. Han suckar frustrerat. De andra nickar eftertänksamt och instämmande till varandra. Hajk-Fredrik verkar dock inte det minsta bekymrad. Han småler. Albinsson tar fram sitt snus. En dosa Ettan. Medan han kramar snuset säger han

–         Du har rätt, vårt socialdemokratiska projekt borde stå sig bättre. Politiskt borde vi vinna höstens val Men opinionsmässigt är det märkligt jämnt. Ringborg får plötsligt ny kraft och bryter in igen.

–         Det är massmediernas fel. Vi blir missförstådda och illa behandlade i TV, tidningar och radio. Borgarna äger nästan varenda ledarspalt i det här landet. Arbetsgivarna och borgarna är överlägsna när det gäller opinionsbildning. Deras ekonomiska kraft är enorm. Massmedierna är fientliga. Vi pressas tillbaka…

När Ringborg hämtar andan för att fortsätta tar Karleby till orda.

–         Stopp, stopp, sluta med det där gnällandet! Om vi hade resonerat på det sättet i socialdemokratins barndom hade vi lika gärna kunna lägga ner direkt. Jävla smågnäll är vad det är. Jag ska berätta hur vi tänkte då. Och jag är övertygad om att det har betydelse för det som händer just nu. Men också för det som ska komma. Ringborg, det var vår förmåga att tänka stort och strategiskt som ledde vägen. Det är oförmågan till detsamma idag som är problemet.

Jag känner mig som en hobbit som lyssnar på Gandalf. Karleby verkar säker. Han känns trygg. Flera försöker att blanda sig i samtalet. Parallella samtal bryter ut. Karlsson muttrar något om att låta marknadssystemet ha sin gilla gång. På eget grepp kommer det likväl att brytas sönder. Hajk-Fredrik nickar instämmande åt Karlsson, men när talet om marknadsekonomins fall kommer upp, blossar han så intensivt på sin cigarr att den tar eld. Hajk-Fredrik menar att det är statens reglering av marknaden som kan bli dess fall. Inget annat. Karleby fortsätter:

–         När vi på 1920-talet lade grunden för andra generationens socialdemokrati utgick vi från sju principer. All vår sakpolitik prövades mot dessa principer. De var som en slags budord för oss. Generationer av socialdemokrater har kommit och gått. Men viktiga insikter syns ha gått förlorade i generationsskiftena. Jag kommer fortfarande ihåg principerna,

Karlebys röst har en lugnande effekt. De andra lyssnar. Ingen avbryter. Själv konstaterar jag att det är ett ovanligt vaktpass jag fått. Karleby sveper i sig resterna av en gammal snaps och fortsätter:

  1. Kämpa för politikens företräde.
  2. Acceptera marknadsekonomin.
  3. Kämpa för den demokratiska statens handlingsutrymme.
  4. Betona alltid det gemensamma intresset.
  5. Använd den demokratiska staten.
  6. Tro inte på utopier.
  7. Bryt ner äganderätten i beståndsdelar.

 

–         Just det! Nu kommer jag ihåg, säger Albinsson och reser sig långsamt upp. – Någon mer än jag som ska ha något att dricka?

(fortsättning följer)

Prenumerera på inlägg

Ange din mailadress och få en notifikation när nya inlägg publiceras.

+

Prenumerera på inlägg

Ange din mailadress och få en notifikation när nya inlägg publiceras.