Tänk dig för en stund arbetslivet som en kamp mellan olika berättelser. En och samma händelse kan ge upphov till olika (och konkurrerande) berättelser. Samma sak gäller för övrigt för politiken och samhällslivet i övrigt. I en nyligen publicerad skrift från Svenskt Näringsliv får vi följa med in i de framgångsrika fablernas värld. De senaste 30 åren är onekligen en framgångssaga för arbetsgivarnas berättelser.
Inom arbetsrätten är konkurrensen mellan olika berättelser ofta uppenbar. Spontana protester mot en arbetsgivare som agerar enväldigt kan beskrivas som uttryck för arbetstagarnas missnöje. För arbetsgivaren kan händelsen vara ett hot mot hans makt. I arbetsrättsliga termer kan samma händelseförlopp betraktas som en facklig stridsåtgärd. Vill det sig illa kan protesterna vara olovlig stridsåtgärd enligt MBL. De mål som hamnar i arbetsdomstolen är många gånger just en kamp mellan olika bilder av verkligheten. En verklighet som för övrigt sällan låter sig fångas.
Att betrakta ett händelseförlopp (som kan vara både verkligt och ytterst allvarligt) som en berättelse kan ta emot. All fiktion är berättelser, men alla berättelser är inte fiktiva. Men pröva tanken på människan som en varelse som lever i berättelser. Från det lilla till det stora. Från det vi föds till vi dör. Berättelser ger mening och sammanhang. Genom berättelsen struktureras olika händelser till ett händelseförlopp. Berättelsen tar oss från obalans till balans, från problem till lösning (i bästa fall), men också från meningslöshet till mening. Berättelsen förklarar. Att berätta är inte bara att i ordningsföljd sakligt redogöra för en serie händelser (vilket brukar bli ganska tråkigt). Vissa händelser är viktigare än andra. Och kastar man om i ordningsföljden kan det hela genast bli mer intressant.
Arbetsrätten bygger på berättelsen om en svagare part som skyddas mot en starkare part. Makten är ojämnt fördelad mellan arbetstagaren och arbetsgivaren. Skillnaden i makt kräver särskilt skydd. Men berättelsen om arbetsrätten är inte enbart dramaturgi, den återspeglar verkligheten. Arbetsplatsens realitet är just sådan att arbetstagaren är underordnad arbetsgivaren. Arbetsgivarens rätt att leda och fördela arbetet är en direkt konsekvens av marknadsekonomin (men ingen av naturen given ordning).
När arbetstagarna organiserar sig i fackliga organisationer kan maktbalansen jämnas ut. Detta är den andra stora berättelsen inom arbetsrätten. Genom facket vinner arbetstagarna makt i förhållande till arbetsgivarna. Även detta återspeglar verkligheten. I en marknadsekonomi behöver arbetstagarna organisera sig för att få ut en rättvis del av mervärdet av arbetet.
Naturligtvis finns öar av undantag där enskilda arbetstagare har en tillräcklig stark marknadsposition och kan hävda sig utan facklig organisering. Många överskattar dock sin individuella styrka. Den kollektiva styrka som ligger i botten, ofta genom kollektivavtalet, tas för given. Det är inte säkert att alla förstår att lön, övertidsersättningen, föräldraledigheten, semestern eller vad det nu må vara är en konsekvens av kollektiva ansträngningar.
Kollektivavtalen och arbetsrätten rättfärdigas av den arbetsrättsliga berättelsen. Den som vill försvara LAS, MBL eller annan arbetsrätt kommer tillbaka till den ojämna maktbalansen mellan arbetstagare och arbetsgivare. En arbetsrätt utan den dramaturgin är svårt att föreställa sig.
Den som vill förändra verkligheten måste också förändra bilden av verkligheten. Det är det som Svenskt Näringsliv försökt sig på i drygt 30 år. I arbetsgivarnas berättelse är inte hjälten en underordnad arbetstagare som ställer sin tillvaro på spel, när han ensam eller kollektivt, hävdar sig mot den överordnade arbetsgivaren. Nej, Svenskt Näringslivs hjälte är egenföretagaren. Individen som står upp mot stat och fack. Den nya huvudrollsinnehavaren i den arbetsrättsliga berättelsen är egenföretagaren som förverkligar sig själv.
Med Svenskt Näringslivs retorik blir den klassiska arbetsrätten alltid möjlig att angripa. Arbetsrätten kan utmålas som omodern. När den arbetsrättsliga berättelsen, själva rättfärdigandet av arbetsrätten, angrips kan hela fundamentet destabiliseras. Viktiga begrepp som frihet, rättvisa och modernt kan plötsligt användas i helt annan mening.
Svenskt Näringsliv har varit extremt framgångsrika i lanserandet av sin nya arbetsrättsliga berättelse. Nästan alla politiska partier sjunger de små och medelstora företagens lovsång. Retoriken om hur enkelt det skall vara att starta och driva företag upprepas, liksom snacket om hur entreprenörerna måste skyddas mot krav från lagstiftaren och facket. I tidningarna porträtteras egenföretagare som hjältar. Mest uppmärksammad är kanske ägaren av salladsbaren i Göteborg, som dessutom var ung kvinna. Bilden av ett gubbigt, stort och gammaldags fack målades genast upp i tidningarna. Det retoriska gapet blev väldigt stort.
Men trots Svenskt Näringslivs framgångar har den arbetsrättsliga berättelsen visat sig förvånansvärt motståndskraftig. Kanske är det inte förvånande. Verkligheten är stryktålig. Vardagens erfarenheter visar att det trots allt är arbetstagarens skyddsbehov som är fundamentet. Att förändra retoriken kring verkligheten är kanske möjligt. Men att förändra verkligheten är svårt – även för opinionsbildarna på Svenskt Näringsliv.
