När jag på förnuftets bakgård letar efter tecken i tiden dyker de upp på de mest oväntade platser. I dagens Svenska Dagbladet inleds en reportageserie. Det gemensamma (Stockholms stad) har sålt tio köpcentrum till det privata (ett brittiskt fastighetsbolag). Missnöjet bland andra privata aktörer (butiksägarna) är massivt. I versaler på förstasidan sammanfattas utvecklingen i ett ord ”förfallet”. Intressant.
Igår letade jag efter förnuftets revolution. I SvD-reportaget staplas konsekvenserna av utförsäljningen: förfall pga. bristande underhåll, försämrad service, högre hyror, fler rättstvister. Nu vet jag inte hela bakgrunden (vilket enligt konventionell visdom borde innebära att jag ska hålla käft). Men konsekvenser får anses förutsägbara i den nya kapitalismen.
Det brittiska fastighetsbolaget gör enbart vad som är rationellt i ett hårt drivet kapitalistiskt system där framgång stavas kortsiktighet. De maximerar vinsten genom att höja priserna och dra ner omkostnaderna. De enskilda näringsidkarna och fastighetsbolaget är marknadsteorin jämbördiga parter. Men i praktiken är styrkeförhållandena långt från likvärdiga. Slutsumman är att alla får det sämre, förutom det brittiska fastighetsbolaget.
Än så länge kan man bara dra en slutsats av utförsäljningen. Den är skadlig för butiksägare, konsumenter och anställda. Det ska bli intressant att följa marknadstalibanernas förklaringar och ursäkter. Sannolikt kommer det att hävdas att utförsäljningen är långsiktigt bra och riktig. De konsekvenser som lyfts fram i reportaget kan säkert skyllas på Stockholms stad. Kanske kommer det även – på principiella och ideologiska grunder – hävdas att utförsäljningen var bra (både kortsiktigt och långsiktigt) oavsett konsekvenser. Det offentliga ska inte vara aktivt på områden där privata aktörer kan tjäna pengar. Punkt slut. Svenskt Näringslivs korvkiosksargument om osund konkurrens kan alltid tas fram ur garderoben (som jag också har behandlat tidigare).
Själv tror jag på Polanyis principer om kortsiktighet och långsiktighet: ”Om den omedelbara effekten av en förändring är skadlig är den slutliga effekten också skadlig, så länge inte bevis för motsatsen har framlagts.” Kanske får jag kommentarer på detta. Men i sammanhanget vill då framhålla att beviskraven är höga. Det räcker inte med att det är antagligt eller sannolikt att de långsiktiga konsekvenserna är bra. Jag vill ha tekniskt bevisning som är relevant för utförsäljningen av Stockholms köpcentrum.
Tecken i tiden hittar man också i en artikel i LO-tidningen. Riksdagsman Gustaf Hoffstedt (M) vill inte tala om sparande apropå kommuner som privatiserar personlig assistans (för att dra ner på kostnaderna). Han säger: – att spara innebär en neddragning, men att hålla sig inom budgeten är inte att spara. Underbart nyspråk. Som hämtat från George Orwells 1984.
Jane Austen skrev om förnuft och känsla. Själv får jag skriva om förnuft och förfall. Det känns förnuftigt.
Slutligen ett bloggtips. Tankesmedjan Limbo. Stor humor.
