Tidigare i veckan deltog jag vid en konferens, “Fullt upp! – ett seminarium om hur arbetarrörelsen skapar en politik för full sysselsättning“, här i Stockholm. Konferensen anordandes av Arbetarrörelsens Tankesmedja i samarbete med LO-förbunden Byggnads, Seko och Handels. Tillställningen var mycket välbesökt drygt 300 personer, främst fackligt aktiva och journalister, deltog.
Konferensensens huvudattraktion var naturligtvis Göran Persson, som gjorde ett av sina numera få politiska framträdanden. Men vid konferensen fick också jag möjlighet att utveckla mig lite mer kring LO:s välfärdspolitiska perspektiv, främst då med fokus på sjukförsäkringsfrågan. Vill du lyssna till det pass där jag deltog klicka då här.
Ett av de perspektiv som jag tog upp var att regeringens sjukförsäkringspolitik just nu utförsäkrar ett stort antal människor (hittills drygt 40 000) och hänvisar dem till att söka jobb på den reguljära arbetsmarkanden. Detta är ofta kontraproduktivt, eftersom arbetsgivarna i större utsträckning börjat selektera bort den arbetskraft som inte kan “prestera till 110 procent”. Dessa utsatta människor kommer då i väldigt stor utsträckning att hamna längst bak i arbetslöshetskön.
Följden blir att dessa personer sätts under en omänsklig ekonomisk och social press, som gör att de glider ännu längre bort från arbetsmarkanden. Det s.k. utanförskapet permanentas och fördjupas. Socialbidragskostnanderna fortsätter att växa, trots att konjunkturen vänt uppåt. Barnfattigdomen blir ett allt större problem.
Denna politik leder inte bara till en rad mänskliga tragedier. Den är också långsiktigt tillväxtfientlig. Det som av nationalekonomer brukar kallas för den “strukturella arbetslösheten”, d.v.s. den arbetslöshet som finns oberoende av konjunkturen, växer och biter sig fast på allt högre nivåer. Dynamiken och rörligheten i ekonomin blir lidande och arbetsmarknaden blir allt stelare och får allt fler “flaskhalsar”. Den typ av välfärdsmodell som vi känt omvandlas och vi går successivt från en generell välfärd till en selektiv. Vällfärdsstaten blir också samtidigt allt mindre försäkringsmässig och allt mer bidragstung.
På konferensen var ändå den allmänna känslan att vi som kämpar för en mänskligare sjukförsäkring just nu har vinden i ryggen. I alliansens småpartier växer kritiken mot de nya sjukreglerna. Kyrkligt aktiva författar upprop i protest mot sjukreglerna. Socialförsäkringsministern är på reträtt och lovar, numera flera gånger i veckan, att se över regelverket.
Ännu har dock inget konkret hänt. Men min prognos är dock att den nymoderata ödmjukhetsretoriken relativt snart måste följas av praktisk politik. Annars blir vi nog bara fler och fler för var dag som går som börjar tvivla på uppriktigheten i den påstådda öd(m)jukheten…
***************************************
Press: DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6, SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, SvD6, AB1, AB2, AB3
Bloggat: Eva-Lena (min postis i riksdagen!), Fasan (om fasorna i FAS 3), Martin Moberg (klok bloggare!), Lena Sommestad (alltid spännande och intressant!), Motvalls bloggen (klok och filosofisk!), Netroots (ett måste i bloggvärlden), Storstad (fördjupande och kunskapsrik!), Ett Hjärta Rött (varmt och eftertänksamt), Läs också Björn Johnsons blogg Stardust!
