Den senaste tiden har det duggat tätt med larmrapporter från Arbetsförmedlingar och Försäkringskassor runtom i hela landet. Facken vid de berörda myndigheterna hissar varningsflagg. Personalen är pressad av nya regelverk när det gäller arbetslöshets- och sjukförsäkringen. Allt färre tjänstemän ska fatta fler, ofta ödesdigra, beslut som berör allt fler medborgare. Handläggarna vid myndigheterna får dessutom oftare ta emot tunga samtal och besök, där enskilda försäkrade hotar med att göra sig själv illa eller ta sitt liv pga av att de känner sig orättvist behandlade.
Regeringes politik så här långt har varit att ytterligare strama åt när det gäller resurstilldelningen till de två ansvariga myndigheterna. Färre anställda på Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan gör att varje handläggare tvingas ta hand om ett än större antal arbetssökande eller sjuka. Det senaste beskedet är att regeringens hårda sparkrav, denna gång på en halv miljard, innebär att alla Försäkringskassans servicekontor och lokalkontor i landet måste stängas
Detta betyder konkret mindre tid och resurser för de grupper som har det tuffast på arbetsmarknaden och är i störst behov av stöd. Ungdomar, personer med olika typer av funktionsnedsättning, invandrare, långtidssjuka och äldre hamnar återigen i kläm.
Vi ska dessutom komma ihåg att både Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen en lång tid dragits med trovärdighetsproblem, inte minst på grund av de berörda myndigheternas presstjänster allt mer kommit att uppfattas som en del av den borgerliga propagandaapparaten. “Fortsatt positiv trend på arbetsmarknaden“, utropade exempelvis Arbetsförmedlingen i ett pressmeddelande månaden före valet 2010, trots att arbetslösheten uppgick till hela 406 000 personer och var 40 000 personer högre än i juli 2009! Liknande kritik, när det gäller att plocka fram hårdvinklade underlag och skruvad statistik, har även vid ett flertal tillfällen framförts rörande Försäkringskassans huvudkontor och presstjänst.
Vad vi ser är alltså en allt mer politiserad statsförvaltning växa fram. Medborgarperpsektivet har successivt ersatts av ett kyligt kund-/klientperspektiv, vilket gjort att vissa debattörer nu börjat beskriva myndigheterna som “folkfientliga”. Även om detta i sak är felaktigt är det ändå lätt att förstå eftersom de ledande moderaterna i regeringen, så fort effekterna av deras politik uppdagas, numera systematiskt skjuter över ansvaret på andra. När konsekvenserna av de nya sjukreglerna blir för grymma skickar man fram socialförsäkringsministern, som i sin tur skyller på försäkringskassan och handläggarna. När den nya arbetsmarknadspolitiken med Fas 3 och jobbcoacher visar sig vara ett omänskligt och kostsamt fiasko skickar man fram arbetsmarknadsministern, som i sin tur skyller på arbetsförmedlingen och deras handläggare.
Vi ser alltså en statsförvaltning som steg för steg avlövas på rersurser och får allt svårare att leva upp till sitt uppdrag. Samtidigt som de ansvariga politikerna allt oftare frånsvär sig allt ansvar för effekterna av den egna politiken och istället medvetet skickar “Svarte Petter” vidare nedåt i hierarkin. Det är sannerligen inte lätt att vara sjuk, arbetslös eller statstjänsteman i Alliansens Sverige…
Press: DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, AB1, AB2, AB3, AB4
Bloggat: Nemokrati, Ett Hjärta Rött, Martin Moberg, Lennart Holmlund, Lena Sommestad, Roger Jönsson, Marika Lindgren Åsbrink, Tord Oscarsson, Olas tankar, Alliansfritt Sverige, Öppna kriskommissionen, Netroots, Politometern, Bloggar.se
