Det blev inte något riksdagsbeslut i sjukförsäkringsfrågan under förra veckan. De rödgröna hade ju genom ett utskottsinitiativ lyft upp frågan på den politiska dagordningen. Av allt att döma tycks det som att regeringen riskerar att få en riksdagsmajoritet emot sig på några viktiga punkter. Men regeringen lyckades ändå i sista stund skjuta upp beslutet. Nu beräknas debatt och beslut i denna fråga till slutet av denna vecka. Vi får se om det blir ett beslut då, eller om regeringen återigen lyckas förhala frågan…
En av de frågor som står i debattens centrum är hur begreppet “den reguljära arbetsmarknaden” ska tolkas. När Alliansregeringen den 1 juli 2008 införde sin “rehabiliteringskedja” ändrade man också arbetsförmågeprövningen, så att efter 180 dagar får endast den som inte kan försörja sig ”genom förvärvsarbete på den reguljära arbetsmarknaden” rätt till sjukpenning.
Ett av de förslag som de rödgröna nu för fram är just att arbetsförmågeprövningen, temporärt och i avvaktan på att socialförsäkringsutredningen kommer med en mer långsiktig lösning, ska återgå till hur det var förr. Då prövades den försäkrade mot ett “normalt fötrekommande arbete”. Att gå tillbaka till den gamla formuleringen kommer att ge en generösare och mindre rigid bedömning, hävdar de rödgröna, som också hoppas på större rättssäkerhet och förutsägbarhet, eftersom det fanns en något mer utvecklad rättspraxis kring den tidigare regeln. Det är lätt att hålla med de rödgröna på denna punkt.
Inte minst speglar den spännvidd som finns i de olika bedömningarna, när det gäller hur begreppet den “reguljära arbetsmarkanden” ska tolkas, att det idag finns en uppenbar risk för rättsosäkerhet. Idag görs exempelvis helt olika bedömningar från Socialdepartementet och den ansvariga myndigheten, när det gäller hur de olika bedömningsgrunderna antas påverka samhällsekonomin. Socialdepartementet beräknar exempelvis att en återgång till hur det var tidigare kommer att kosta 2,7 miljarder kronor. Denna bedömning skiljer sig markant från Försäkringskassans, som fått yttra sig om de rödgrönas förslag, och då säger att detta förslag “inte kommer att få någon avgörande betydelse” för rätten till sjukpenning.
Lite märkligt är det dock att Försäkringskassan (FK) själv, för inte så länge sedan i sin vägledning till de egna handläggarna, säger något helt annat: ”Begreppen normalt förekommande arbete och arbete på den reguljära arbetsmarknaden skiljer sig åt /…/ Detta innebär att begreppet den reguljära arbetsmarknaden är vidare, det vill säga det är fler arbeten som omfattas av detta begrepp än vad som omfattas av begreppet normalt förekommande arbete”.
Det är alltså lätt att konstatera att det idag görs väldigt olika bedömningar av hur begreppet den “reguljära arbetsmarknaden” ska tolkas, till och med av en och samma myndighet d.v.s. Försäkringskassan. Vi har i praktiken en spännvidd i bedömningen, av vad som ligger i begreppet “den reguljära arbetsmarkanden”, som ligger någonstans mellan noll och 2,7 miljarder kronor. Denna spännvidd är inte alls förvånande, utan ringar istället in ett av huvudproblemen i dagens system.
LO och andra remissinstanser har vid ett flertal tillfällen påtalat att prövningen mot den “reguljära arbetsmarknaden” i praktiken är en prövning mot en fiktiv arbetsmarknad. Det innebär att hur det går i ett enskilt sjukpenningärende idag i allt för stor utsträckning är beroende av kreativiteten hos den enskilde handläggaren på Försäkringskassan. Om handläggaren teoretiskt kan tänka sig att det skulle kunna finnas ett jobb som den försäkrade skulle kunna klara av, ja då blir den försäkrade av med ersättningen från FK och hänvisas istället till Arbetsförmedlningen (AF). Ett sådant teoretiskt tänkbart jobb behöver visserligen i praktiken inte finnas, men bara det skulle kunna tänkas existera finns alltså risken att ersättningen från FK dras in. Det är bland annat denna regel som lett till att så många omänskliga och uppenbart orimliga bedömningar och “enskilda fall” uppmärksammats av media de senaste åren.
Idag är det en växande grupp, också inom allianspartierna, som saknar förtroende för Alliansens nya sjukregler. Samtidigt finns det anledning att tona ned förväntningarna i denna fråga. Även om samtliga förslag i det rödgröna utskottsinitiativet skulle gå igenom återstår fortfarande stora brister i sjukförsäkringen. Vad man möjligen kan hoppas på är att det kortsiktiga och mest grymma experimenterandet med utsatta människor och hattandet fram och tillbaks i frågan, som vi hittills sett, motverkas och bromsas upp något.
Det som krävs långsiktigt, för att återställa förtroendet för sjukförsäkringen, är ett rejält omtag i frågan. Vad vi nu bevittnar är förhoppningsvis, om riksdagen i slutet av veckan ställer sig bakom de rödgrönas utskottsinitiativ, ett första steg i en mer rättsäker riktning…
******************************
Press: DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6, SvD1, SVD2, SVD3, SvD4, SvD5, SvD6, SvD7, SVD8, AB1, AB2, AB3, AB4
Bloggat: Ett Hjärta Rött, Martin Moberg, Johan Westerholm, Löntagarbloggen, Röda Malmö, Lena Sommestad, Storstad, Stardust blogg,
