Då var vi där igen. Sjukförsäkringsfrågan verkar aldrig upphöra att ställa till med problem för Alliansregeringen. När man läser de remissvar som rör det senaste förslaget till justeringar av sjukreglerna är kritiken återigen förödande. Då handlar det inte enbart om att samtliga fackliga centralorganisationer, utifrån liknande perspektiv, ställer sig mycket kritiska till den s.k. rehabiliteringskedjan och menar att det är betydligt mer genomgripande förändringar som krävs än de “småjusteringar” som presenterades i det förslag som skickats ut på remiss.
Det handlar också om de myndigheter som är satta att granska och genomföra de beslut som regeringen fattar. När det till exempel gäller det nya “oskälighetsundantaget” är de ansvariga myndigheterna mycket tydliga.
Inspektionen för Socialförsäkringen (ISF) skriver exempelvis: “ISF ser det som problematiskt att införa ännu ett undantag i form av en oskälighetsbedömning. Det har visat sig att oskälighetsbedömningen i rehabiliteringskedjan används i mycket liten utsträckning och att den har visat sig vara svår att tillämpa. […] Vidare kommer den föreslagna regeln med stor sannolikhet att resultera i skillnader i bedömningen mellan olika försäkringskontor men också i förlängningen vid prövning i domstol.”
Försäkringsklassan (FK), som ju är den myndighet som ska ansvara för tillämpningen av de nya sjukregler som föreslås, har liknande kritik. FK anser exempelvis att det finns “en stor risk att media, allmänheten, läkare, arbetsgivare, Arbetsförmedlingen och handläggaren på Försäkringskassan kommer att ha olika uppfattningar om rätten till sjukpenning utifrån reglerna om oskäligt. Försäkringskassan bedömer därför att det kan blir svårt att få legitimitet för de bedömningar som görs. […] Försäkringskassan vill också peka på att det tar lång tid för praxis att utvecklas. När det är fråga om ett så ospecifikt undantag så ger praxis inte heller alltid så mycket vägledning. Själva begreppet är så ospecifikt att det svårligen låter sig definieras på ett tydligt sätt även genom praxis.”
En mycket hård myndighetskritik således. Så där går det på, punkt efter punkt och i remissvar efter remissvar. Det förslag som skickats ut på remiss får alltså en svidande kritik från i princip alla håll. Det hela liknar nästan den situation som rådde våren 2008, då regeringen skickade ut sitt förslag till “rehabiliteringskedja” på remiss. Den gången struntade regeringen i remissinstansernas kritik och till och med i den egna socialförsäkringsministerns tvivelsmål, vilket nog är en viktig förklaring till varför den s.k. rehabiliteringskedjan nästa omgående drabbades av så mycket välgrundad kritik rörande rättsosäkerheten och en orimlig och omänsklig behandling av sjuka människor.
Frågan är om regeringen kommer att slå dövörat till även denna gång? Eller kommer man att “aktivera” sin egen hejarklack på myndighetsnivån och få dem, i likhet med det som tidigare Försäkringskassans Stig Orustfjord och Arbetsförmedlingens Angeles Bermudez-Svankvist fått kritik för, att leverera mer regeringsvänliga formuleringar och politiskt tillrättalagda uttalanden?
Regeringen har ju i en rad stora och viktiga frågor (så som exempelvis arbetslöshets- och sjukförsäkringens utformning och jobbskatteavdragets effekter) allt oftare hamnat på kollisionskurs med sakkunskapen. Vi hör exempelvis inte längre finansminister Anders Borg säga, det han med emfas ofta framhöll när han tillträdde, nämligen att “politiken ska vara evidensbaserad”. Borg, som ju säkerligen fått en gedigen mediaträning, inser sannolikt att den typen av uttalanden idag bara skulle slå tillbaks på regeringen och honom själv.
Den nuvarande socialförsäkringsministern Ulf Kristersson, som ju är en ovanligt innovativ person, tycks däremot ha utvecklat en ny stategi för att hantera statsförvaltningen. För Kristersson verkar det vara den kända konsultdevisen om att “ta bollen på uppstuds” som gäller. Han för därmed också upp diskussionen om en växande partipolitisering av statsförvaltningen till helt nya och tidigare sällan skådade nivåer.
I gårdagens Svenska Dagbladet skriver Kristersson en partipolitisk debattartikel tillsammans med den “opartiske” utredaren Jan Larsson från Försäkringskassan. I artikeln finns exempelvis en genomgång av de förslag som utredare Larsson, samma dag som artikeln publiceras, överlämnat till minister Kristersson. Men den centrala frågan som uppstår är naturligtvis om det som presenteras är den politiska bedömningen från regeringskansliet, eller om det är en utvärdering och ett förslag från en självständig myndighet?
När jag talat med de utredare och myndighetschefer som jag själv känner reagerar de mycket starkat över denna sammanblandning mellan moderat partipolitik och opartisk statsförvaltning, som de menar att Kristerssons och Larssons debattartikel bara är ett av (m)ånga aktuella exempel på.
Jan Rydh, som ju själv tidigare på regeringens uppdrag utrett rehabiliteringsfrågan och även verkat som landshövding, var exempelvis mycket kritisk när jag nyligen samtalade med honom om den aktuella debattartikeln: “Det är ett sorgligt förfall av den svenska modellen som förutsätter självständiga myndigheter. För mig var och är det otänkbart att en myndighetsföreträdare skriver en debattartikel tillsammans med en minister. Detta borde KU-anmälas. Den borgerliga regeringen har nu länge kallat upp och tillrättavisat och avskedat olika myndighetschefer så dessa har nu uppenbarligen börjat ställa in sig i ledet. Regeringen tycks tro att myndigheterna är dotterbolag i en koncern. Nästa vitbok borde handla om detta – regeringsmaktens förfall.” Ord och inga visor från Rydh alltså…
När jag betraktar det som just nu sker på sjukförsäkringsområdet kan jag därför inte låta bli att avslutningsvis ställa två frågor:
1. Vart tog det som tidigare ansågs vara ett grundfundament i den “svenska modellen”, nämligen utrymmet för eftertanke och sakkunskap samt omsorgen om en partipolitiskt obunden statsförvaltning, egentligen vägen?
2. Håller vi på att få en nymoderat överideologi, som till och med överordnas myndigheternas sakkunskap?
**********************
Press: DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6, DN7, DN8, DN9, SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, AB1, AB2
Bloggat: Martin Moberg om ihållande baksmälla, Alliansfritt Sverige om en minsterns förehavanden, Löntagarbloggen om att både fack och arbetsgivare sågar regeringens jobbpolitik, Högbergs tankar om att (m) kan se SD som stödparti
